2010-10-05, Vila Real de San Antonio

Lämnar Europa med kurs mot Marocko

Jag försökte ta reda på om vi behövde checka ut ur Europa, när vi nu skulle segla till Rabat, Marocko. Det fanns dock ingen som kunde svara på det riktigt. Hamnkontoret var stängt för det visade sig vara en portugisisk helgdag och marinan kunde inte svara på det, alla trodde det inte behövdes, men ingen visste med säkerhet. Jag ringde då till marinan i Marocko, men inte där heller visste det något med säkerhet, men de trodde inte heller det behövdes. Ok, då var det enkelt att ta beslutet att en sista vinkning till Vila Real de San Antonio fick räcka som utklarering.

Vi hade 5 – 6 m/s 50 grader styrbord och gjorde drygt 7 knop. Vinden ökade sedan till 9 – 10 m/s samtidigt som den vred akteröver, vilket gjorde att vi kom upp i 8,5 knop. Solen går ned redan vid 18-tiden och sedan går den inte upp förrän kl 06:30. Vinden stod sig till efter midnatt, då den avtog och vi fick ta motorn till hjälp. Detta för att jag ville komma fram till Rabat senast kl 16:00. Vid inloppet till Rabat är det bara 2 dm djupt vid lågvatten och Amelit sticker 2,3 m, varför vi måste vara där senast kl 16, medan det är tillräckligt högt vatten för att vi skall kunna komma in. Annars skulle vi få vänta utanför till nästa eftermiddag, då Rabat inte är en hamn man angör vid midnatt. Vi fick en fantastiskt vacker solnedgång. Det skulle bli en spännande dag imorgon, att komma till Marocko som har något mystiskt över sig. Riktigt hur spännande det skulle bli ana jag inte …

 2010-10-06, Till havs på väg mot Rabat

Segling från Vila Real de San Antonio, 220 sjömil – Spännade insegling till Rabat

Strax efter kl 01 var vi 75 sjömil rakt väster om Gibraltar och alltså definitivt på väg att lämna Europa och på väg till Afrika. Det blev lite småkrabb sjö ett tag då strömmarna var nordgående och vinden sydlig, men det störde inte nämnvärt. Natten var svart, vilket gjorde att stjärnhimmeln visade sina tusentals stjärnor. Strax efter kl 2 passerade Independent Sea, ett av de riktigt stora kryssningsfartygen, oss på drygt en halv sjömil. Det går nog inte av fotot här bredvid, att se så mycket av henne, frånsett att hon var upplyst. Strax efter kl 7 vände strömmen och vi hade 0,4 knops medström och den småkrabba sjön övergick till atlantdyningar. Dyningarna vara bar ca 1 meter, vilket gjorde att det kändes som havet var alldeles stilla. Solen steg upp i öster och himmeln blev guldfärgad – ännu en underbar dag till havs! Jag hade 2 dagar innan, mailat marinan och frågat om plats och då fått beskedet att marinan skulle vara stängd på onsdagen p.g.a. stort swell. När jag seglade där ute till havs hade jag mycket svårt att tänka mig att dessa små dyningar överhuvudtaget skulle kunna orsaka något svell – tänk så fel jag hade(!) – men det visste jag inte då. Alternativ hamn var Mohammedia som låg precis emellan Rabat och Casablanca. Strax efter kl 12 siktade vi Marocko. En timme senare anropade jag Rabats marina (Marina Bouregreg) på VHF-en, men fick inget svar. Ringde upp marinan på satellittelefonen, och fick då besked att jag kunde kalla upp dem på VHF’en när jag var 1 sjömil från marinan, för vidare instruktion. Jag tolkade detta som allt var ok att angöra marinan. Vinden avtog ytterligare och när vi var en dryg sjömil från Rabat, ropade jag upp marinan och den jag talade med kunde rätt dåligt engelska, men sa till slut att ”pilot is going for meet you”. Pilot som skulle möta oss(?!) … hade aldrig hört talas om att en segelbåt hade lots när de skulle angöra en hamn! Han måste ha sagt fel och menat att det skulle komma ”linehandler” som hjälper till med tamparna vid tilläggningen. Jag avvaktade dock lite utanför hamnen, för att se om det kom någon pilot, men nej, så jag gick sakta mot hamninloppet. Havet utanför var lugnt med långa dyningar, men när jag närmade såg jag brytande vågor precis vid hamninloppet. Ok, det skulle vara lite skumpigt precis där, men sedan borde vi komma i lä, då hamninloppet svängde av mot höger. När jag går in i hamninloppet kommer en brytande våg i aktern och ger oss extra fart och fast jag gick sakta, så var vi snabbt uppe i drygt 11 knop över grund. Lena stod bakom mig och filmade, då jag plötsligt ser en ribbåt komma mot oss i full fart och de gestikulerade och ropade så att jag förstod att jag skulle avbryta inseglingen mot hamnen. De visade att jag skulle gå till vänster om hamninloppet och vänta där. Bäst att göra som de sa och strax efteråt hade vi en lots ombord. Han förklarade att vi skulle vänta på den rätta vågen att gå in i inloppet, så att vi inte skulle riskera att komma i en vågdal precis i inloppet, med risk för grundkänning. En grundkänning där, skulle mest störst sannolik göra att båten lade bredsidan till nästa våg och sedan skulle vi spolas upp på den låga piren som låg precis över vattennivån! När han fick höra att vi hade ett djupgående på 2,3 meter blev han klart nervös och ropade flera gånger vårt djupgående till sin kamrat i ribbåten. Så det var att ligga och vänta på den rätta vågen. Manöverutrymmet var inte så stort, den låga piren på ena siden och den yttre piren på andra sidan och hela tiden kom det brytande vågor rullande in. När de kom, gällde det att se till att antingen ha aktern eller fören mot vågen, så jag hade fullt upp med att manövrera henne medan lotsen spanade ut över havet för att hitta den rätta vågen. Efter drygt en halv timme kom den: Go, Go Go! Fullgas och snabbt runt den yttre piren, Lena ropade vänster, vänster, men jag hade redan fullt roderutslag och det var bara att vänta tills Amelit sakta vände om, det tog bara ett par sekunder, men de var långa! Så full gas igenom hamninloppet och så var vi igenom! Piloten log och pustade ut och även kapten var lättad! Jag kunde sedan lugnt styra upp längs floden, fram till en ponton i floden där vi skulle klarera in.

Vi hade i god tid innan vi angjorde hamnen hissat den gula signalflaggan Q (för första gången på Amelit), som betyder att vi vill deklarera in och att vi inte har någon smittosam sjukdom ombord. Strax efteråt kom polisen ombord, de var mycket vänliga och hjälpte mig att fylla i nödvändiga papper. En halvtimme senare kom tullen med en knarkhund som de lyfte ombord. Han snokade snabbt igen båten och på mindre än 5 minuter gav de klartecken, den smidigaste tullvisitationen hittills. Polisen kom ner med våra papper och vi kunde segla in i marinan. Vi hade fått en ponton bredvid kungens ponton. Kungen hade 5 båtar liggande där, de var från 50 foot och nedåt. Jag fick inte ta några bilder av dessa, så därför finns inga bra bilder på dem. När vi lagt till kunde jag konstatera att jag seglat 3 183 sjömil, vilket motsvarar nästan 590 landmil, sedan jag startade den 13 juni.

 

På kvällen tog Lena och jag en promenad upp till Medinan. Medinan i Rabat omfattar säkert 10 x 8 kvarter och är ofantligt stor. När man tänker att det är ett stånd eller hål i väggen på båda sidorna om gränderna och varje stånd är ca 3 m brett och kan var allt från 2 – 40 meter djupt. Jag uppskattar att det t.ex. fanns minst 50 skoaffärer, ja här fanns allt, barberare, klädesaffärer, örter, mobiltelefonsaffärer, mattaffärer, kött och grönsaksaffärer etc. Det verkade som de också delvis specialiserat gränderna, så längs en gränd fanns det kött, vid en annan barberare etc. Det var ett folkliv över allt trots att klockan var närmare 23. Några affärer var stängda, men många var öppna fortfarande. Vi fick många leende och flera som hälsade oss välkomna till Marocko. Vi gick omkring i drygt 1,5 timmar och under denna tid, såg vi inga utlänningar, men vi kändes oss trygga ändå, frånsett Lena som blev lite rädd då hon såg ett par råttor och tänkte på att hon gick i flipp-flopp. Det är nämligen så att det finns mycket avskräde från stånden och då finns det givetvis också råttor, men vi såg också många vildkattor, som höll efter råttbeståndet.

 

2010-10-07, Rabat

Marocco

1956 blev Marocko (Marocco) självständigt och har sedan dess styrts av tre kungar, Muhammed V (till 1961), Hassan II (1961–1999) och Muhammed VI (från 1999). Utrikespolitiskt har Marocko goda relationer med Frankrike och USA, det märks också på människorna, så här behöver man inte vara rädd för att bära amerikanska symboler. I Marocko bor 31,5 miljoner människor, Det råder yttrandefrihet, med undantag av tre saker som inte får ifrågasättas eller kritiseras: kungen, religionen och ockupationen av Västsahara. I praktiken är det kungen som styr, även om folket tillsätter parlamentet genom val, kan kungen när som helst kan upplösa parlamentet och utlysa nyval. Kusten vid Atlanten är ganska rak och låg. Vinden transporterar mycket sand och därför finns här nästan inga hamnar på atlantkusten. Trafiken utgör den största faran i Marocko, varje dag omkommer i snitt 34 personer och 235 skadas allvarligt (2008). Att man kör lite vårdslöst och tar lite hänsyn till fotgängarna märker man tydligt när man skall korsa en gata. Bredvid marinan finns en av de hårdast belastade vägarna och att gå över den tvåfiliga vägen är ett spänningsmoment var gång. Det finns et övergångsställe, men det är inte så lämpligt att använda, då ingen tar hänsyn till det och ingen bil stannar eller saktar in. Istället är det bättre att korsa i en sväng, där bilisterna måste sakta ned farten, problemet här är bara att det står 0,5 meter höga suggor man måste ta sig över.

När frukosten var avklarad begav vi oss ut till kusten för att se hur hamninloppet såg ut ovan ifrån. När vi stod där och såg ner mot hamninloppet, fick man en bra bild över inloppet. Vågorna var nu något mindre än när vi seglade in. Vi fortsatte bort mot en fyr och såg hur vågorna kastades 15 meter rakt upp i luften när de möte klipporna. Så var det på flera ställen längs kustremsan. Det var ett fantastiskt skådespel att se vågkaskaderna och höra dånet från vågorna. Klicka här för att se bildspel. Vi cyklade sedan in till huvudboulevarden, där kungens palats låg i ena ändan. Det var omslutet av en hög mur och vi fick inte komma in, det såg ett antal vakter till.

 2010-10-08, Rabat

Besök i centrum

Idag stod själva centrum på agendan. Det blev en promenad upp till centrum, där vi passerade en del av Medinan innan vi kom upp till huvud boulevarden. Vi kunde sedan sitta på ett café, med utsikt över parlamentet och avnjuta en kopp kaffe tillsammans med araberna, några turister såg vi inte till nu heller. Eftersom alkohol ej är tillåt utom på de utländska hotellen, kan man välja på kaffe eller bara vatten som den inhemska befolkningen ofta drack. Det marockanska kaffet är mycket gott, så det var bara att njuta och priset 8 kronor kunde man heller inte klaga på. Jag vet inte hur många murar som vi passerade igenom, men det finns verkligen gott om mur. Förr i tiden byggde alla betydelsefulla familjer en mur runt sina egendomar, därav de många murarna, tom ”kåkstäderna” hade murar, dock inte lika vackra.

2010-10-09, Rabat

Besök på kungens ponton – Anders kommer

Idag regnade det för första gången på länge, det var nästan så man börjat tro att det inte regnade här nere, men de närmaste dagarna skulle vi få mycket regn enligt väderprognoserna. Där låg en dansk skuta ytterst på kungens ponton.  Det var det ända ställe där en båt av deras storlek kunde lägga till. Nu är det så att pontonen vaktas av tre poliser och ingen har tillträdde till bryggan, men jag ville gå ut och hälsa på danskarna. Så det blev att uppsöka poliskontoret, som låg ett hundratal meter bort. Vänligt bemötande och efter att diskuterat med 3 olika instanser hade jag fått godkännande att besöka pontonen. Jag fick sällskap ut på pontonen av en poliskommissarie. Danskarna blev något förvånad då de såg mig. De hade själv svårigheter att få komma ut till sin båt. De hade kommit för 14 dagar sedan, men vindarna och svallet hade gjort att de fått ligga kvar. Kommer de inte iväg nu på onsdag, riskerar de att få ligga här ytterligare 14 dagar då tidvattnet är på väg till neape och då de de sticker 3,1 m så är det inte vatten nog för dem vi hamninloppet. De skall vidare till Kanarieöarna och sedan Karibien. De är 14 vänner som seglar skutan.

 

Anders skulle komma på kvällen för att segla med till Kanarieöarna. Det blev en lugn dag, där Lena putsade på båten och jag höll på med internet. En något trött Anders kom vid 20-tiden och kaptenen beordrade nästan omgående vandring till Medina för att Anders skulle få uppleva det i kvällsljus. Efter att kört helt slut på Anders, blev det buffé på FarahaTulip Hotel. Anders somnade in utan problem så snart vi kommit till båten.

 

2010-10-10, Rabat

Cykling med Anders

Om Anders hade tänkt sig en lugn avkopplande semester, hade han misstagit sig. Upp på cyklarna och kursen sattes mot kustremsan för att se på vågorna. Idag yrde det verkligen av saltstänk i luften och Anders insåg snabbt att det inte var någon ide med glasögon, om man skulle se något. Längs hela kustremsan såg vi hur vågorna sprutade upp i luften. Kraften i vågorna visade sig tydligt då vi kunde se stora stenbumlingar som spolats upp på land.

 

2010-10-11, Rabat

Mohammed V mausoleum och Hassans minaret

Idag stod Mohammed V mausoleum och Hassans minaret på agendan. Hassans minaret lär rymma 20 000 människor och byggdes på slutet av 1100-talet. Vi fick dock ej komma in då vi inte hade rätt religion. Där stod också pelare till en icke färdigt tempel. Mausoleumet var mycket fint utsmyckat och mycket pompa och stått omkring det.

På kvällen åt vi middag på Hotel Tour Hassan. När jag gick in där larmade säkerhetskontrollen som stod i entrén. Jag stoppade upp meddetsamma, men receptionisten log och sa: ”Just take it calm, you are at home!”, och så kunde jag fortsätta till restaurangen. En liten oas fanns mitt i hotellet, med palmer, rinnande vatten etc. Maten var utmärkt och tirimasun rekommenderas på det varmaste. Vi tog taxi tillbaka till hamnen eller rättare sagt nästan till hamnen, för taxichauffören fick ej köra över bron från Rabat, det är bara visa taxi som får det, så det blev att promenera sista biten. Att åka taxi här är väldigt billigt och det myllra av taxibilar. Den inhemska befolkningen använder mycket taxi och ofta plockar man upp folk på vägen, så det blir fler som kan dela på notan. När taxichauffören startar taxametern stod den på knappt 2,5 SEK och vår taxiresa kosta 8 kronor, tala om billigt!

2010-10-11, Rabat

Förberedelser för segling till Agadir

Lena och Anders gav sig iväg för att proviantera och jag jobbade med websida, samt betalade räkningar för hamnen och uppsökte polisen för att förberedda dem på vår tidiga utcheckning nästa dag. Först fick jag en chock när tjejen i marinan ville ha drygt 30 000 kr i hamnavgift, men det visade sig sedan att de hade skrivet fel datum på vår ankomst – den 6/6 istället för den 6/10. Efter korrigering blev det 900 kr för 7 dagar! Helt klart den billigaste båtplats vi haft på hela resan (om man inte räknar Lagos där vi fick första natten fri pga. av att vi segla med ARC2010).

När jag gjorde en allmän besiktning av Amelit innan avspeglingen såg jag att det saknades några skruvar till genua furlern, samt hållen också nöts ut en aning. Jag skrev ett mail till Amel och beställde dessa skruvar samt fastsättningsanordning för snabb leverans till Agadir. Polisen log vänligt när jag förklarde att jag ville checka ut redan nu, eftersom vi skulle segla tidigt imorgon bitti. Inga problem sa han, poliskontoret är öppet 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan, så det är bara att lägga sig på pontonen utanför deras kontor kl 05:00 imorgon bitti! Ok, så blev det en timme mindre nattsömn, men sen hade vi ju hela dagen att hämta in den timmen, så det fick bli så. Lena och Anders kom tillbaka i taxi med 7 kassar, så mat lär inte saknas de närmaste dagarna.