2009-09-03 – 2009-09-14
5 dagar i Lila Bommen
Under de 5 dagar jag låg i Lilla Bommen, passade jag på att gå och äta en middag på Sjömagasinet med Alexandra (min dotter). Som alltid var det en fantastiskt god middag Leif Mannerström komponerat och man förstår varför de har en stjärna i Michelin. Efter middagen åkte vi till Alexandras nya lägenhet. Hon hade redan hunnit installera sig väl i den lilla trevliga ettan. Efteråt tog jag en kvällspromenad till Lilla Bommen. Det var nästan sydländsk värme och jag njöt i fulla drag. Kvällen efteråt kom Alexandra ned och berättade om en arbetsuppgift de fått där de skulle hitta på något som de skulle föra fram i det ”öppna rummet”. Dock hade de blivit varnade att gå över gränser (detta med tanke på vad som hänt i Stockholm).
Det följde nu några blåsiga dagar med omkring 15 m/s SV och regn.
2009-09-09, onsdag
Segling till Anholt, 61 sjömil och får lära mig vad anholtsbor gör efter kl 5.
Väderlekstjänsten hade lovat västlig vind omkring 10 m/s, som sedan skulle vrida till NV. Precis vad jag ville ha, så tidigt på morgon kl 06:45 lämnade jag Lilla Bommen med kurs mot Anholt. Efter drygt 1 månads segling i skärgården kändes det härligt att segla ut på öppet hav! På färden ut från Göteborg kom det en stridsbåt i omkring 40 knop.
När den vek av och körde in i en small passage mellan två öar, passagen var säkert inte mer än 30 meter, så det såg verkligen spektakulärt ut och det var inte utan att jag höll andan. Strax därefter fick jag öppen sjö och vågorna var här omkring 2 meter och Amelit sköt fart. Vi gjorde mellan 8 – 9 knop den närmaste timmen sedan avtog vinden något. Att segla i skärgården har sin tjusning, men det är något alldeles speciellt att komma ut på öppet hav och se en obruten horisontlinje och få glida fram över lite större vågor. Distansen till Anholt var 61 sjömil, och jag räknade med att vara framme vid 17-tiden. Hela tiden hade jag en blå himmel vid horisonten, men de ville inte komma närmare förrän jag nådde inseglingen till Anholt. Kring Anholt finns ett par sandrev som går ända ut till 5 sjömil (nästan 10 km). Den N vinden hade gjort att jag kunde segla direkt mot Anholt och gradvis vände vinden till NV. När jag rundat det nordvästra sandrevet och kunde styra in mot Anholts hamn, blev det läns och äntligen kom solen fram. Snabbt förändras temperaturen och den relativa vinden så jag kunde byta ut sjöstället mot shorts och kortärmad tröja – härligt! Vinden avtog också och i hamnen blåste det bara 2 – 3 m/s och tilläggningen blev enkel.
Det fanns bara ett 10 tal båtar i hamnen, så ånyo kunde jag välja mellan flera tilläggsplatser. Under högsäsong kan det finna upp till 500 båtar i hamnen, så det var ju inte utan at det kändes lite tomt. En dansk segelbåt låg bredvid mig och jag frågade dem när affären stängde. ”Kl 17:30” blev svaret. – ”Bra då har jag nästan 30 minuter på mig”. – ”Ja men det är 3 km dit”. Snabbt hissade jag ned el-cyklen och trampade på. Precis efter hamnen kommer det en rätt kraftig backe och el-cykeln fick jobba lite extra. När jag handlat hade kl blivit 17:30 och jag blev lite förvånad då jag kom ut ur affären och det stod ett 50-tal personer utanför affären och drack öl. Jag kunde inte låta bli att fråga om det var något speciellt de firades. Svaret blev: ”Vi 120 danskar som har råd att bo på Anholt året om firar det med att varje dag ta en öl när affären stänger”. Danskarna är ett härligt folk! Det blev middag på Anholts krog, som serverade en härlig rödspätta.
2009-09-10, torsdag
Härlig segling med gennaker till Helsingborg
Lämnar Anholt kl 08:30 med kurs mot Helsingborg. Vädret är underbart, med NV 7-8 m/s och sol. Gennakern åker upp och Amelit logga 7 – 8 knop. När jag närmar mig Kullen ökar vinden till 10 – 12 m/s och farten till 8 – 9 knop – det är segling när den är som bäst! Jag kunde hålla samma kurs hela vägen från Anholt till Helsingborg. Anländer till Helsingborg kl 17:20 och efter att skrämt iväg en kille som satt med benen utanför kajkanten, precis där jag skulle lägga till, gör jag en enkel tilläggning med vindens hjälp. Daniel (min son) och Mina (mitt barnbarn) kommer ner och snart kommer också Helene (Daniels fru) och av en slump kommer också Halinka (min första fru) och vi går gemensamt och äter en middag på ”inom mat & bar” – det smakade utmärkt.
2009-09-11, fredag
Möte med Lady Annila i Falsterbokanalen
Lämnar Helsingborg med kurs mot Falsterbokanalen. Ingen vind så det fick bli motorgång till att börja med. När jag passerade Malmö kom en västlig vind på måttliga 4 – 5 sekundmeter, men seglen åkte upp och jag kunde segla under Öresundsbron i 6 knop. Jag anlände till Falsterbokanalen strax innan kl 19:00. Där stod Ann-Sofi och Jonas och tog emot tamparna. De har en Amel Super Maramu, och på kvällen blev jag bjuden på kalops ombord på deras Lady Anilla. Det smakade utmärkt och vi hade en trevlig kväll där jag bl.a fick tips av Jonas om LED-lampor mm. Vi beslöt också att nästa sommar gemensamt segla ned mot Biscaya, där jag skall serva Amelit hos Amel i La Rochelle, innan Jorden Runt seglingen påbörjas och de skall ned till Medelhavet.
2009-09-12, lördag
Fin mottagningskommitté i Simrishamn följt av surströmmingsfest.
Jag fick broöppning kl 07:00 och kunde segla igenom Falsterbokanalen med kurs mot Simrishamn.
Vinden uteblev även denna morgon och istället var det bitvis lite dimma. Jag rundade Sandhammarens udde på betryggande avstånd, då de starka strömmarna får sandrevlarna utanför att vandra. Här har många fartyg gått på grund och enbart under de senaste 100 åren har över 1 500 personer fått undsättas. Strax efter rundningen kom en västlig vind som ökade till 10 m/s och Amelit gjorde bra fart på 9 knop, då vinden nu kom från land och vattnet låg nästan som en spegel. Jag anlände till Simrishamn strax efter kl 14 och där stod Jan (hamnkaptenen) och Karin med sin far Sven och tog emot tamparna.
När jag lagt till blev det visning av Amelit och så blev jag inbjuden till surströmmingsfest hos Karin och Sven. Sven som är 84 år, vilket ingen kan tro, hade kört ner till hamnen i sin sportbil och nu räckte han över bilnycklarna och sa ”Du kan ta min bil till Lugna Dal! En sådan inbjudan kan man ej stå emot, även om jag måste erkänna att surströmming ej är min favorit.
Så på kvällen fick jag då nöjet att susa fram på Österlen i en öppen sportbil och när jag svängde in på Lugna Dal till Karin och Sven, fanns redan den nuvarande skepparen på Sarpen, Olle där med sin fru och strax efteråt kom Anna (Sven och Karins nära granne) med sambo. Det blev en mycket trevlig kväll. Givetvis blev det en del skepparehistorier, då Sven var den som seglade ned Sarpen till Simrishamn för många år sedan och var sedan skeppare på den i många år. Karin som då var liten blev många gånger surrade på däck när det blåste för mycket. Olle fick jag nöjet att segla med för flera år sedan, då jag en fantastisk fin dag tagit med mig mina anställda på en seglats med Sarpen. Tyvärr var det inte mycket till vind, men Sven som då också var med räddade dagen med sitt sågspel.
Jag vill passa på att speciellt tacka Sven som avstått från alkoholaktiga drycker hela den kvällen, enbart för att kunna köra mig tillbaka till Amelit sent på kvällen. Nu kan vän av ordning undra hur det gick med surströmmingen. Jo, det är fortfarande inte någon av mina favoriter, men jag lyckades äta en (tillsammans med mycket mjölk), sedan blev det istället underbara matjessill med fin Österlen potatis.
2009-09-13, söndag – 2009-09-14 måndag
Det blåste mellan 12 – 15 m/s O och jag kände inte för att ge mig i kast med Bornholmsgattet som är känt som för mycket krabb och kraftig sjön när det tar i lite. Så jag låg kvar i Simrishamn och fick då bl.a. chans till att mata en svanfamilj som varje sommar kommer till den lilla stranden, vid Simrishamns inre hamn, mitt i Simrishamns centrum. Där bygger de ett bo och säkerställer svanbeståndet i Simrishamn. Normalt är ju svanar rätt ilskan av sig, speciellt när de har ungar, men icke dessa. Se så fint hanen äter ur min hand på bilden här bredvid.