2010-08-17 Cudillero

Underhållsdag

Dagen ägnades åt att laga Parasailorn, som fått en reva på 2 cm. Viktigt att åtgärda detta så snart det upptäcks, annars kan det snabbt sprida sig och bli en reva som delar seglet. Lagningen är enkel, man klistrar på en speciell ”tejp” gjord just för att laga spinnakrar som har ett mycket tunt tyg. Samtidigt vädrades spinnakern för att undvika mögel. Därutöver gjordes veckoöversyn på motor och sjövattenfilter rensades. Lena gick igenom vårt skeppsapotek och upprättade en inventarieförteckning.

På kvällen kom det in ett par båtar, varav en var dansk, Awarness, med John och Gerda som också är på väg till Karibien. Jag bjöd över dem på en sundowner och vi hade en trevlig pratstund. Det visade sig att de hade knäckt sin bom då de seglade från Brest till Gijon och fått gå för motor över Biscaya, medan vi hade fått ett nät i ankaret och blivit tvungna att segla från Brest till La Rochelle! Vi kommer säkert att mötas flera gånger. Hårt arbete kräver mat, så på kvällen tog vi jollen in till byn för att äta en skaldjurstallrik. Fantastiskt god med krabba, hummer, räkor och musslor. Givetvis bestod drycken av Sidar … man skall ju vänja sig!:) Liten rundvandring i byn avslutade kvällen.

2010-08-18 Cudillero,

Segling till Ribadeo

Vi kastade loss på morgonen för att gå till Ribadeo, och eventuellt ankra där då vi sett en bild på en mycket fin sandstrand. Vindarna var växlande, så det blev segling ibland och när vindarna nästan dog ut, startades motorn. Vi seglade längs kusten som bestod av klippor och berg. På ett ställe fick vi se hur det går till att bygga en stor bro. Såg spännande ut, men jag skulle inte vilja var den som var längst ut på bron!

När vi seglade in i viken så såg vi att bilden vi tidigare sett av en fin badstrand, nog var kraftigt retuscherad. Hur vi än sökte kunde vi inte hitta den vita fina sandstranden. Jag beslöt då att vi går in i Ribedo Marina och lägger till. På vägen in såg vi vad jag först trodde var en bro som man plötsligt slutat att bygga efter de 3 första brospannen och istället långt senare byggt en modern bro.

 

Det visade sig senare att det var resterna av den gamla bron det gjort en utsiktsplats av. Själva Ribedo var väl inte så mycket att se (eller bör jag att bli bortskämd, med fina miljöer?). Dock fick el-cyklarna arbeta på vi trampade upp för de mycket branta bakarna till centrum. Alla tittade storögt, där vi satt på cyklarna och trampade upp för bakarna som hade en lutning på 20 – 25 grader. Vi var nästan de ända som cykla. Så det jag lärt mig hittills är att spanjorerna varken verkar segla på öppet hav eller cykla. Men kusten imponerar fortfarande med sina klippor och mäktiga vågor. Det blev middag på båten, där vi kunde se spanjorerna segla ut med sina små segelbåtar i viken.

2010-08-19 Ribadeo

Lämnar Ribadeo för att gå till La Coruña

Vi beslutade att ligga kvar till eftermiddagen, då vi hade bra internetförbindelse. Mail lästes och websida uppdaterades. Vi lämnade hamnen kl 19:00 för att segla till La Coruña (A Couruña).

Havet låg som en spegel och det blev motorgång hela natten. När vi rundade Spaniens nordvästra örn och lämnade Biscaya och seglade in i Atlanten, kunde vi konstatera att Biscaya hade visat sig sin vänliga sida hela den tid (drygt 1 månad) vi befunnit oss i dess ”våld”,

Vi fick en riktigt vacker kväll.

 

2010-08-20, La Coruña

Angör La Coruña (A Coruña)

Vi fick under natten lite dimma (det är inte ovanligt att här är dimma 1 dag av 10, på grund av klimatet), men på morgonen kunde vi sikta vi La Coruña och La Torre de Hércules, världens äldsta fyrtorn, som fortfarande är i bruk. (Om man orkar gå upp för de 234 stegen till toppen kan man få nöjet av en spektakulär utsikt över staden och havet.) I mars 2008 hade det kommit en stor våg in över La Coruña och spolat bort bilar och människor, men av detta såg vi inga spår. Det är en mycket stor hamnstad och det finns 3 st marinor. Det var från La Coruña hamn den ”oövervinnerliga” armadan seglade ut mot England 1588. Armadan bestod av 130 spanska krigsskepp, som sedan snöpligt måste vända tillbaka. La Coruña ligger i Galicien och benämns lokalt för A Coruña. La Coruña har över 9 km badstränder med hänförande utsikter och stränderna frekventeras flitigt och många av stränderna är fullbelagd fram till solnedgången vid 21-tiden. La Coruña kallas också för ”glas staden”, här finns också mycket pittoreska spårvagnar.

Vi lade till i den yttre nybyggda marinan. Vad som slog mig omedelbart när vi kom in där var att den var belagd till knappt 20%! I 

 Det är konstigt att vi inte sett så många segelbåtar. Kan det vara så att alla spanska banker nu äger båtarna i den rådande spanska ekonomiska krisens tidevarv? Intrycket förstärkte då vi på kvällen gick till den mycket fina restaurangen ” ”. Kl var 22:00 då vi gjorde entré (jag visste ju att spanjorerna äter sent). Vi mötes av en helt tom restaurang, frånsett servitörerna! Jag började tro att den spanska ekonomin stod inför ett totalt sammanbrott som skulle kunna dra med sig hela Europa och förberedde mig att skicka ett sms till Daniel (min son) och meddela att han skulle stoppa alla framtida investeringar! Men innan jag fått iväg sms:et var restaurangen fullsatt och jag kunde dra en lättande suck – så illa var det nog inte med den spanska ekonomin.!

Då priset för en hamnplats var billigt och vi fick 4:e natten grattis hade jag beslutat att stanna här 4 dygn. 1 234 kr för fyra dygn är billigt här nere (inkl el och WiFi).

Bredvid marinan fanns en imponerande byggnad, det var samordningsorganet för de 3 hamnarna. Marinan var nybyggd och saknade inget, även transportbil från båtplatsen man lagt till på fanns! Det är rätt uppenbart varför Spaniens ekonomi är som den är om man slösat pengar i motsvarande grad på andra projekt! Att köpa en el-bil för att köra på pontonerna , verkar lite väl överdrivet och visar på ingen ekonomisk sans. Renligheten imponerade däremot, båtuppställningsplatsen var kliniskt ren!

Innan middagen hade vi tagit en rejäl cykeltur in i La Coruña samt ut längs kusten till. Kuststräckan ut till Eurostars Cuida de la Coruna är mycket vacker med fina klippor och på vägen dit såg vi “Millenium Obelisk” samt en bläckfisk i mosaik. Här ute såg vi imponerande kanoner och jag fick bemästra min höjdrädsla. På vägen tillbaka besökte vi La Torre de Hércules, men beslöt att vänta att klättra upp till nästa dag, då det var längre öppet, så att vi skulle kunna få se solnedgången.

 

 

2010-08-21, La Coruña

Regn och dimma

Tjock dimma och regn möte mig när jag klev upp i sittbrunnen på morgonen. Det skulle visa sig att både dimman och regnet varade hela dagen, så det blev internet och lite småfixande.

 

2010-08-22, La Coruña

Pilgrimsvandring

Dagens mål – liksom pilgrimernas – var   . Vi cyklade till järnvägsstationen där vi tog tåget. 30 minuter senare steg vi av i Santiago de Compostela och började vår vandring till katedralen. På vägen dit möte vi många pilgrimsvandrare, en del såg pigga ut en del mer slitna med diverse sviter efter vandringen. Påfallande många hade problem med sina knän. När vi kom till katedralen såg vi pilgrimerna, tillsammans med turisterna köa framför katedralen i timmar! Nog kunde väl pilgrimerna fått en egen kö, det tycker jag de förtjänat! Efter att tagit en öl på kaféet vid katedralen och sett på ”spektaklet”, gjorde vi ett försök att gå in i katedralen, då vi hittade en kö som av någon anledning var bara ett 20-tal meter. Jag blev dock stoppade, vakten som ansåg mig nog ej tillräkligt gudfruktig – eller kan det berott på min ryggsäck?? – jag kom dock ej in, men Lena uppfyllde alla kriterier och släpptes in! Lena kunde då konstatera att anledningen till den korta kön var att den ingången inte ledde till apostelns grav. I en kyrka som jag faktiskt kom in i kunde jag konstatera att även inom kyrkan sker automatisering. Här stoppade man pengar i ett myntfack och så tändes en lampa i ett ljus, man kunde inte ens välja vilket ljus som skulle tändasJ! Måste erkänna att det inte kändes som något framsteg – tekniken kan gå lite väl långt! På torget träffade jag en pilgrimsvandrare (eller jag ville i alla fall tro det), fick aldrig riktigt klarhet i det, då han bara talade spanska. När pilgrimsvandrarna kom fram, kunde de på ett kontor köp sin ”Compestella”, som ett bevis på att de pilgrimsvandrat.

 

   

När vi kom tillbaka till La Coruña kunde vi konstatera att min cykel hade fått ”punka” så det blev att fortsätta vandringen(!), men denna gång med Amelit som mål.

2010-08-23, La Coruña

Utombordaren lägger av

Eftersom bara en cykel var fungerande valde vi att ta jollen in till centrum. Där såg vi 4 norska båtar som också skall segla ARC 2010. På vägen tillbaka lade motorn nästan helt av. Från 30 knop till 3 knop, något var problem, men vi lyckades ta oss till marinan. Nu stod på prioritetslistan – hitta verkstad som kunde fixa cykel respektive utombordare.

Lena hittade en cykelverkstad som fixade cykeln, men båtverkstaden som lyfte upp La Petit Amelit, lyckades ej hitta något fel, utan menade att det var ett elektriskt fel, som bara skulle kunna åtgärdas i Vigo, då de hade nödvändig utrustning för att felsöka. På kvällen åt vi middag på torget i La Coruña, där vi fick se en internationell kulturfestival.