2011-05-17, Puerto del Ray

Regn och åter regn och vänta på Furuno för att fixa radarn

Ja veckan formligen flöt iväg. Det regnade och regnade och regnade! Man skulle kunna tro att man var mitt i regnsäsongen, men så var inte fallet. Den inträffar under september till november.

2011-05-18, Puerto del Ray

Min nya crew Leila kommer ner.

Leila skickade en intresseanmälan till Find-a-Crew, en halvtimme efter att jag publicerat att jag sökte crew till Trinidad. Där berättade hon att hon var dykinstruktör mer än 10 år och hade provat på att segla redan då hon var liten och på senare år seglat två gånger i Stilla Havet, varav en gång på expeditionsfartyget Ocean Watch.  Leila är född i USA men har en svensk styvpappa och tillbringat över 4 år i Sverige och talar flytande svenska, dessutom talar hon Mandarin. Det lustiga är att hon har inget svenskt påbrå, men pratar flytande svenska utan brytning och ser typiskt svensk ut! Jag skickade omgående ett ja och efter ett par dagar är hon så här! Jag visste inte riktigt hur hon såg ut, men det var inte svårt att pricka rätt på flygplatsen, för det är inte så många här nere som ser svenska ut.

2011-05-19, Puerto del Ray

Motorväg översvämmad och bilar flyter bort samt tur upp i bergen

Vi hade tänkt att ta en tur in till San Juan, men vädrets makter ville annorlunda! När vi körde ut på motorvägen möte vi trafik på vår sida, som blinka. Jag blinkade tillbaka och menade att de körde fel och de gjorde de, men snart fick jag se varför! Vattnet hade översvämmat motorvägen. Vi vände och försökte köra en parallell väg istället, men när vi kom fram till det översvämmade stället så hade vattnet redan stigit mycket. Det var trots allt dom som försökte! Se filmen för att se hur det avlöpte!

2011-05-20, Puerto del Ray

Regnandet fortsätter

det fortsatte att regna så det var ingen ide att försöka sig ut på vägarna, för det var med största sannolikhet många översvämningar, så det blev en lugn dag i marinan istället.

2011-05-21, Puerto del Ray

Besök i en av världens största grottor

Jag bestämde mig för att vi skulle prova köra mot San Juan igen, men denna gång betydligt längre. Vädret var riktigt fint, så vi fick hoppas att vägarna torkat upp. Vi skulle köra drygt 10 mil för att se Camuy River Cave Park, som har ett av världens största grottsystem. Här flyter också världens 3:e största undervattensflod. grottsystemet upptäcktes så sent som 1958, men dokumenterades först 1973! Ofattbart tycker man när man går där. Hur har man kunnat undgå att se detta!  Dock hade Taíno Indians, Puerto Ricos ursprungsbefolkning varit här tidigt, visar arkeologiska utgrävningar. Här finnes nästan 2 mil grottsystem dokumenterat och över 220 grottor och totalt 17 ingångar. Experter tror dock att det är betydligt större än så. Bara en liten del är offentlig. Men en av grottorna vi kom in i kunde med lätthet rymma  ett 20-våningshus! Grottan har måtten 212 m lång och 65 meter hög!

 

 

  

På vägen tillbaka stannade vi till i San Juan och tog en promenad runt Castillo de San Cristóbal. Vi stannade till vid statyn Racies (Våra Rötter). Därifrån kunde vi också beundra den fantastiska vyn mot Isla de Cabras, även om vi inte kunde se fästningen.

2011-05-22 , Puerto Del Ray

Inte mycket nytt på radarfronten

Trots dagliga samtal med Amel och Pochon händer inte mycket på radar fronten. Ser ut som alla väntar på att det skall lösa sig av sig självt, men sådant händer bara i sagorna. Vi tog istället en tur upp till  nationalparken El Yunque. Vi var där ganska sent så vi blev faktiskt ensamma vid ett av vattenfallen. Det regnar 156 dagar om året i genomsnitt, så vi hade tur som inte fick en ända droppe på oss frånsett vattnet från vattenfallen. Det är relativt svalt här, genomsnittstemperaturen är 22 grader och den högsta temperatur som uppmäts är 32 grader.

 

2011-05-23, Puerto Del Ray

Inget nytt på radarfronten – så vi beger oss till ett indian museum.

Vi bestämde oss för att köra till Ponce för att se Tibes Indian Ceremonial Center. Färden dit tog mycket längre tid än vad vi beräknat. Översvämningar ställde till det igen, men vi kom fram till Ponce till slut. En fantasiskt vackert centrum, där bland annat en gammal brandbil fick en framträdande plats tillsammans med en sandstaty, men tydligen inte helt ofarligt. Då vi gick en bit utanför centrum, kom det en man springande efter oss. Han ville varna oss för att vi var på väg in i ett dåligt område, som inte var säkert att vistas i för vita. Lite senare när vi körde igenom där med bil, för att komma till indian museet så förstod vi att så var fallet. Mycket fattigt och eländigt var det här och det såg ut att vara en del prostitution. Vi hade stora svårigheter att hitta till museet och när vi kom fram hade de stängt. Mycket synd då det innehöll en 1 500 år gammal indianby som rekonstruerats. Vi tog istället en tur upp i bergen och det var fantastiskt vackert.

2011-05-24, Puerto Del Ray

Nytt försök att fixa radarn

Teknikern kom med 2 st processorkort till radarn. Vi höll tummarna men det hjälpte inte. Men han upptäckte att det läckte lite olja från motorn och radarn kändes mycket trög när han försökte svänga runt den. Ny motor beställdes. Beräknad leveranstid drygt ett dygn.

Jag kände att vi behövde svalka så vi körde iväg för att hitta en badstrand. Första stranden var väl inte så fin och omgivningen i form av hus var rätt eländig. Konstigt vi var ju inte så långt från San Juan. Vi fick däremot se några ungdomar rida barbacka i vattnet.

Nästa badstrand var däremot fin och där fanns pelikaner som simma lite längre ut från stranden.

2011-05-26, Puerto del ray

Äntligen kan vi segla till Mosquito Bay!

Teknikern kom på förmiddagen och byte motorn. Vi höll tummarna … och det hjälpte. Radarn snurrade så fint och efter en del inställningar så var allt klart. Tänk så lät det mesta är när man har rätt grejor och vet vad felet är!

 

En timme senare kunde vi kasta loss! Vilken härlig känsla att få ge sig ut på havet igen! Hamnen hade väl varit ok på sitt sätt. Rent, fint, säkert och bra service. Men sällsynt tråkigt då det inte var något liv i hamnen, Bara motorbåtar som användes till sportfiske. Så fort de kom till marinan kastade de loss och begav sig ut och fiska, och när de kom tillbaka kallade de på Car Service och så var de borta.

Vädret var fint med några små moln, och lite vind så vi kunde delvis segla. Havet var nästan spegelblankt, då det inte blåste mer än 4 – 5 m/s. Vi fick se ett märkligt regnbågsfenomen. Färden till Mosquito Bay tog 4 timmar.  Vi ankrade upp precis i inloppet till Mosquito Bay.

Mosquito Bay är en av världens främsta biodynamiska vikar. Med det menas att det finns planton i viken som ger ett ljusken ifrån sig när vattnet rörs om. I Sverige kallar vi det mareld. Läs mer om det på http://www.biobay.com/ . Kvällen var fin och det blev alldeles vindstilla och stjärnklart! Vi pumpade upp kajaken och sjösatte den. Vi hade lite problem, då vi ej använt den innan och den höll på att vattenfyllas första gången, men så småningom om, kunde vi paddla mot viken. Viken är 1 000 m * 700 m och vi hade turen att vara alldeles ensamma här! För varje årtag lyste vattnet upp och den var en trolsk stämning. Vi hittade en pråm som låg förtöjd vid en boj. Den används troligen för att ta runt större grupper av turister. Leila lyckades ta sig upp och fälla ned en stege. Så kunde vi förtöja kajaken och ge oss ut i det grunda vattnet. Och plötsligt var vi två änglar …:). Tyvärr lyckades vi dock inte ta några bilder. Så småningom var det dags att paddla tillbaka till Amelit och efter 3 timmar var vi tillbaka efter denna fantastiska upplevelse.

 

2011-05-27, Mosquito Bay, Vieques Islands, Puerto Rico

Segling Vieques – Culebra

Vi lättade ankar vid 9-tiden och seglade iväg i lätta vindar. Första sträckan hade vi vinden rakt mot oss och då det inte blåste mer än 2 – 3 m/s blev det motorgång. När vi rundade Culebras nordvästra udde passerade vi ett område där sköldpaddor håller hus. En av arterna kan bli mycket stora. Honorna är 170 till 200 cm lång och väga mellan 300 och 500 kg; en hane vägde 950 kg. Tyvärr såg vi inga och man måste ha speciellt tillstånd om man skall ankra upp vid de öar de lägger sina ägg.

Flamingo Bay har en mycket fin strand och viken är väl skydda, även om vi fick dyningar precis i sidan, vilket gjorde att jag provade med att lägga ut två ankare, varav ett som jag knöt fast i aktern för att på så sätt få fören mot vågorna. Det hjälpe så där låg vi riktigt fint. Det fanns bara en segelbåt till i den relativt stora viken. Vi passade på att ta en tur med Seaboben i det kristallklara vattnet

På kvällen tog vi dinghyn in till stranden och efter mycket trassel med ankringen av jollen (jag lyckades göra alla fel man kan) så låg jollen och guppade 15 meter ut från stranden och vi befann oss på stranden. (Jag skulle dock kunnat simmat in istället och förmodligen varit torrare, men övning ger färdighet). Vi gick upp till ett stort hus där vi var säkra på att det fanns en restaurang. När vi närmade oss stod det klart för oss att detta var ett privat boende eller hotell av något slag, med mycket konstiga gäster/boende. De tittade inte, hälsade inte och tilltalade man dom vänligt svarade de inte!. Vi lyckades dock hitta en telefon. Där stod det med stor text att denna telefon videofilmas och samtal får bara göras av boende och då endast för att beställa taxi. De fick gärna videofilma oss – Leila slog det första taxinumret – en man svarade på spanska. Och inte ville han förstå något, även om Flamengo Bay inte borde vara så svårt att förstå på spanska! Nästa telefonsamtal gick bättre – en kille svarade och sa att han skulle vara på Flamengo Bay om 10 minuter. Det dröjde kanske 25 minuter, men vi var inte förvånade, de har en annan tidräkning här på små öarna. Stress existerar inte.  När han kom, visade det sig att han hade flickvännen i framsättet och hennes dotter på soffan bredvid oss. Hon var 7 år och tog verkligen tillfället att förbättra sin engelska. Munnen gick hela tiden och hon var riktigt duktig på engelska som hennes pappa ivrigt lärde henne. Vi fick många skrattat på vägen in till innan till Dewey, där han släppte av oss utanför Mamacitas Bar & Grill.

Dewey visade sig vara en mycket trevlig liten by, med en mycket stor hamn och Mamacitas Bar & Grill är en trevlig restaurang som rekommenderas på det varmaste. Perfekt service av en engelsman. När han läste på universitet i USA hade han 3 svenska vänner, så det blev mycket “skål”:)

Maten smakade också utmärkt. Till allt detta bjöds vi på levande musik. När vi skulle tillbaka till båten gick det dock inte lika smidigt. Det tog 3 telefonsamtal och 1 timme innan det kom en taxi.

Jollen som hade stånkat när vi körde in till stranden, stånkade nu också, men tog oss sakta men säkert tillbaka till Amelit.

2011-05-28 Flamengo Bay, Culebra, Puerto Rico

Culebra – St Thomas

Vi seglade till St Thomas. En segling i skyddade vatten med mycket lite vågskvalp. Precis innan vi angjorde Yahthaven Grande Marina, kom ett rejält skyfall, så vi fick vänta till det dragit över innan vi kunde gå in i marinan.

 

2011-05-29,Yahthaven Grande Mariana, Christine Amelia, St Thomas

Problem med färskvattenpump, A/C och utombordare

Som alla seglare vet så är det få tillfällen som allt fungerar. Och när allt fungerar så är det bara en tidsfråga innan något lägger av och ofta då följt av något annat som lägger av. Så det var helt i sin ordning när först färskvattenpumpen och sedan A/C pumpen lade av. Motorn till jollen hade redan börjat uppföra sig märkligt i Culebra, men var snäll och sett till att vi slapp ro till Amelit. Men nu behövde allt detta fixas. Jag gjorde några tappra försök, men utan framgång. Värmen gjorde att svetten bara rann och man var lika våt som man precis stigit ur havet. Vi gör ett besök i “storstaden”, men upptäcker att det mesta är lugnt och det är inte så många gator vi kan gå på. Alla gator frånsett gatan som går längs hamnen har vi blivit avrådda från att gå på efter mörkrets inbrott.

2011-05-30, Yahthaven Grande Marina

Memorial day

Vi tar det bara lugnt.

På kvällen gick vi på Wikked, en alldeles utmärkt restaurang.

2011-05-31, Yahthaven Grande Marina

Tekniker kommer för att fixa utombordare och pumpar till A/C och färskvatten och en tekniker för att fixa utombordaren.

Fantastiskt att få tag på två tekniker och kunna bestämma samma tid – kl 14:00. Ännu mer fantastiskt är att båda kommer med mindre än 30 minuters försening. Men det mest fantastsika var väl att utombordaren plötsligt bestämt sig för att fungera och det så klanderfritt att teknikern ej kunde finna något fel fastän han testade med sin testdator! Pumparna reparerade sig dock inte själv, men killen sa han hade en duktig kompis som skulle linda om dom. Killen verka duktig, så låt oss hoppas att hans kompis också är det och att det löser sig också. Jag har nämligen snart fint besök i form av Mats och Ann Bergqvist.

2011-06-01, Yahthaven Grande Mariana

Väntan på att pumparna skall fixas.
Ägnade dagen åt att skriva på websidan. Pumpteknikern Vincent Nunes ringde och sa att han skulle åka och hämta pumparna och komma imorgon och installera dom. Låt oss hoppas det går br

2011-06-02 -2011-06-05, Yahthaven Grande Marina

Rundturer på St Thomas

Vincent kom och motorerna gick, frånsett att en tätningsring på färskvattenpumpen läckte! det slutade med att jag till sist åkte till runt till olika affärer och till slut fick tag på en vattenpump. Vi körde också runt på St Thomas tills vi nästan kört på alla vägarna. Många av vägarna var mycket branta och gav en hissnade känsla när man körde uppför eller nerför dem.

Red Hook som påminde lite om Key West blev en av favoriterna. Ett mycket pittoresk marina med många fina små restauranger.

  

  

2011-06-05, Yahthaven Grande Marina

Segling till en ö i Brittish Virgin Island

Ja, så kunde vi då äntligen lämna Yahthaven Grande Marina, efter att fått tag på en ny färskvattenpump och installerat den. Så här i efterhand visade det sig att det varit mycket billigare att köpa nytt direkt från början. Vi hade lite bråyyom nu för Mats och Anne skulle komma till St Thomas den 6 juni kl 15:15. Vi seglad in i en vik vid 21-tiden. Det var alldeles mörkt och flera båtar låg för ankar utan ankarljus, vilket inte gjorde det lättare. Men efter ett tag hade vi hittat en bra ankarplats och fått fäste. Det blev rätt snart däreter natti natti då vi skulle segla iväg vi 06-tiden dagen därpå för att hinna till St Maartin.

2011-06-06

Segling till St Maartin – 83 sjömil

Vi lättade ankar kl 05:30. Det hade börjat ljusna, så vi kunde se hur fin viken var, som vi ankrat i.

Vi måste vara vid Simpson Bay senast kl 17:30 för att hinna med sista broöppningen till Simpson  Lagoon. Det är 3 broöppningar vid den här tiden på säsongen, kl 08:30, 11:30 och 17:30. Vi ville in i Simpson Bay Marina, då det skulle vara så mycket lättare att lasta ombord Mats och Annes saker. Det blåste lite. Vi hade turen med oss att det var sydöstlig vind, ovanligt så här tidigt, men det vara bara att buga och tacka. Jag fick stöta med motorn och det var bara att hoippas att vinden ej skulle vrid till ost och öka., då skulle vi ej hinna. Turen var med mig som vanligt och vi var i Simpson Bay kl 17:15. Då hade jag dragit av rejält på gasen den senaste timmen. Broöppningen skedde enligt tidplan 17:30. När vi passerade broöppningen hörde vi glada rop- Det var Mats och Anne som fastnat med taxin i kön, inför broöppningen och kunde nu se oss passera in i Simpson Lagoon. Det blev ett kärt återseende. De hade den senaste tiden varit i USA och kört över hela kontineten och sett väldigt mycket. Nu skulle de följa med oss i 10 dagar. De var lite trötta efter att varit i Barbados de senaste två dagarna, så det blev rätt tidig natti-natti.