Seglar till Agadir och rockfestival.

2010-10-13, Rabat, Marocko

Lämnar Rabat – lugn utsegling

KL 05:00 kom Anders in och väckte mig. Jag hade lyckats att försova mig! Snabbt i kläderna och kasta los för att gå bort till pontonen där vi skulle checka ut, men där var redan två båtar, varav den ena var en katamaran. När jag försökte lägga till utanför fick jag besked av polisen att det fick jag inte. Det var bara att vänta ute i floden. Tusan också(!), kl 06:00 var det högvatten och jag ville ha så mycket vatten under kölen som man kunde få, med tanke på hur inseglingen varit. Det var mörkt och jag kunde inte se hur det såg ut vid inloppet till hamnen, men det blåste inte så mycket, så det var bara att hoppas att utklareringen skulle gå fort så att vi kom ut kl 06:00. Den danska skutan som också låg här hade inte kastat loss, så det betydde att de skulle vara tvungna att stanna ytterligare minst en dryg vecka, innan tidvattnet var på samma höjdnivå som idag. Tidvattnet var nämligen på väg till neap, vilket betyder att det blir lägre högvattennivå. De sticker 3,1 meter så de skulle inte ha en chans att gå ut om de inte seglade ut idag (helst skulle de gjort det igår, men då blåste det för mycket). Tänk så enkelt vi har det därhemma som ej behöver tänka på tidvatten.!

image002

En kvart senare så lämnade båda båtarna pontonen och vi kunde lägga till. 05:45. Kunde polis, tull och immigrationsverket klara vår utklarering på 10 minuter? Jo det kunde de och då hade knarkhunden också genomsökt båten! Vi fick ej glatt ”Bon Vieage”. Full fart mot inloppet! Det visade sig att det nu var måttliga vågor – bara 1,5 meter och utseglingen gick som en dans. Det är lite ovanligt att man behöver klarera ut, fastän man inte lämnar landet, men så är reglerna i Marocko. Vi fick också ett blått papper med flera stämplar som skulle underlätta vår inklarering i Agadir. Upp med seglen, så underbart att vara till sjöss igen efter en dryg vecka i hamn! Även om det var mycket att se i Rabat, kändes det som vi hade gjort vårt där.

Vi kunde segla i drygt 8 timmar innan vinden dog ut och det fick bli motorgång. Vi låg ganska långt ut, vi höll 100 meters kurvan för att minska problemen med alla fiskenät och små fiske ekor som knappt syntes på radarn. Dyningarna var långa och följsamma så det var en behaglig ”segling”. Anders kände nog av dyningarna lite, men det gick snabbt över och vi kunde inta vår frukost. Vi hade drygt 300 sjömil till Agadir, så det var bara att koppla av och njuta av solen och värmen.

 

image003Vi hoppades på mer vind men den uteblev. Vi fick istället besök av en stor sjöfågel, som följde med oss et tag., några delfiner såg vi dock inte till på hela seglingen. Kl 18:00, när solen gick ner började 3-026timmars pass för Lena och mig. Jag kojade in först och sov mycket bra. När jag vaknade fick jag för mig att jag fortfarande var i hamn, så mjuka var dyningarna. Månen var i kommande och solen lyste upp ungefär en tredjedel, vilket räckte till för att skapa en fin mångata.. Därutöver hjälpte alla tusentals stjärnorna till att lysa upp resten av vattnet och det var faktiskt riktigt ljummet, så det räckte med långärmad tröja.

image004
Ser ut som fiskebåten håller på att sjunka, men så är inte fallet. Det är de mjuka dyningarna som spelar en ett sprat!
2010-10-14. på väg till Agadir 300 sjömil

Ingen fiskelycka

image005På morgonen hittade vi den första flygfisken som hamnat på Amelit’s däck. Jag hade checkat Mary af Rövarhamns hemsida, men fann inget om att de skulle lämnat Essaouira. Vi siktade på att gå in där ett par timmar för att träffa dem (vi hade ju inte sett dem sedan vi lämnade Dockan, Malmö), sedan skulle vi segla ut vid solnedgången för att kunna angöra Agadir, som låg 70 sjömil bort,  nästa morgon. När vi närmade oss Essaouira och hade bara drygt 20 sjömil kvar checkade jag på AiS.en, men kunde ej hitta dom där. En snabbkoll på nätet igen visade att de lämnat Essaouira dagen innan. Farten slogs då av för att inte angöra Agadir förrän det ljusnade nästa morgon. Fiskegrejorna åkte fram och det blev att prova på att fiska. Efter en timme tjöt det till och Anders var snabbt framme, bara för att konstatera att linan gått av. På med nytt drag och förhoppning om en stor guldmakrill eller tonfisk. Efter ett par timmar tjöt det till igen och linan var av. Vi gav upp att fiska och ett allmänt lugn spred sig på båten. Det var enbart några enstaka fiskebåtar vi såg förutom sjöfågel. Kvällen kom och samma procedurer upprepade sig som kvällen innan.

2010-10-15, på väg till Agadir 300 sjömil

Angör Agadir

Kl 05:00 fylldes skärmen av en massa eko och jag kunde se att större delen av Agadirs fiskeflotta var på väg ut – mot oss. De kom på bredd front och det var att sicksacka mellan dem.

En kutsbevakningsbåt kom lite nyfiket efter att vi kallat upp Agadir Port Control och begärt tillåts att passera den ”stora” hamnen och angöra marinan, men de lämnade oss ganska snart. De hade säkert kontrollerat oss, och sett att vi klarerat in i Rabat. När vi närmade oss Agadir så såg vi på berget att det stod något. Men eftersom det var på arabiska kunde vi inte läsa det.

Gud, Landet, Konungen
Gud, Landet, Konungen

Vi fick senare veta att att det stod Gud, Landet och Konungen. Tre ting man aldrig får tala illa om och så har det tillkommet på senaste tiden ett ord till VästSahara, som man inte ens får nämna!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Inseglingen var enkel och kl 08:00 låg vi vid en av pontonerna i Agadirs nybyggda och trevliga hamn. Här låg också S/Y Blue, en norsk segelbåt med Kari-Anne och Per Arne, som vi stött på flera gånger innan och kanske framförallt sett på AIS’en.

003

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tull, polis och immigrationsansvarig kom och hälsade oss välkomna. Inklareringen gick snabbt då vi hade vårt blåa papper. De fyllde i alla papper själv och så kom Sam (Samir), hamnkapten, ut och hälsade oss välkomna. Det visade sig att han hade en gammal Amel också som han höll på att renovera i La Rochelle, så det var inte svårt att hitta gemensamma samtalsämnen.

Det blev en tur längs den finna stranden med en fantastiskt fin strandpromenad och ett 30 tal uteserveringar. Det var nästan så man trodde man var på en semesterort i Medelhavet. Värmen hade också kommit riktigt och vi hade närmare 30 grader. På kvällen åt vi mat på en trevlig uteservering med live-music. Att kunna beställa in öl var vi inte vana vid här i Marocko, men i Agadir är det tillåt, med hänsyn till turismnen!

035 034

2010-10-16, Agadir

En nick kan betyda mycket – Rockfestival

Det var stor uppståndelse i hamnområdet och strandpromenaden. En stor scen med massor av belysning och högtalare hade riggats upp. Militär och polis fanns i stort antal och man hade satt upp avspärrningar. Jag tog en promenad längs med strandpromenaden, efter att tillbringat ett par timmar på ett cafe i hamnen som hade internet. När jag var på väg tillbaka hade de spärrat av strandpromenaden där jag skulle gå för att komma tillbaka till båten. Jag försökte med första vakten, andra vakten och tredje vakten, men nej jag skulle behöva gå en stor omväg för att komma till båten. Då såg jag en polis med mycket guld i mösskärmen, som tittade på mig. Snabbt gick jag fram till den fjärde vakten och sa: ”He has given me approval to pass here” and pekade på polisen med guldmössan. Samtidigt nickade jag åt honom. Artig som marockaner är nickade han tillbaka och jag kunde passera avspärrningen!

Jag passade på att reservera ett bord som hade utmärkt utsikt över scenen, så på kvällen kunde vi sitta och avnjuta koncerten vid middagen. Framträdandet uppskattade vi kanske inte till fullo, det var mycket prat på arabiska emellan låtarna och vid ett tillfälle blev det alldeles mörkt, då man lyckades mörklägga både scenen och ett närbelägget kvarter. Snart var dock allt i ordning igen och man kunde fortsätta. Stämningen och kvaliteten förbättrades allt eftersom kvällen led. Det var lite annorlunda att se alla dessa tiotusentals ungdomar vandra omkring och inte en ända var påverkad!  Efter det tog Anders och jag en promenad och det blev en gin-och-tonic på en biljardsalong innan vi kom till båten strax efter midnatt. Vi var nog de ända turisterna vi såg när vi gick hem, men det verkade som hela Agadir hade gått man ur huse för att se festivalen.

 

2010-10-17, Agadir

Katy C kommer till Agadir

Katy C kom på morgonen och det blev ett kärt återseende (vi hade inte sett dem sedan Lagos) och vi fick både höra och se vilka fina fiskar de fått. En stor gulmakrill och flera mindre tonfiskar. På kvällen blev det en drink på Amelit där både Katy C och S/Y Blue var med. Sedan åt vi middag på en av de många uteserveringar som finns längs strandpromenaden. Jag provade på deras nationalrätt couscous med kyckling, det smakade riktigt gott. Rätten tillagas i taginen. Imorgon skall vi åka till Marrakesh tillsammans med Katy C för att bland annat rida på kamel och sova över med beduiner i öknen – det skall bli spännande!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *