Amelit i testtanken.

2009-04-13

Vår resa började med flyg till Paris. Därefter var det byte till tåg.
Jag slutar aldrig att förvåna oss över fransmännens logik och den sattes ett antal gånger på prov under denna resa.

Vi hade mycket packning med oss – jackor, livlinor, tampar, diverse verktyg och kökssaker. Tung packning….. Och givetvis hade vi satt oss i fel kupé, 3 minuter innan tåget skulle gå upptäcker vi misstaget. Frågar tågpersonalen om alla vagnar skall gå till La Rochelle. De svara Ja!. OK vi rusar iväg 13 vagnar bort till vår rätta tågvagn. Pustar ut och tänker att vi kan ta väskorna senare. Vi checkar med tågpersonalen igen (vi är ju i Frankrike) när de kommer och skall klippa våra biljetter. Då får vi veta att halva tågsättet kommer att kopplas bort och givetvis vagnarna med våra väskor! Så vid första tågstoppet fick vi rusa 13 tågset för att bagaget skulle få åka med oss!

Vi hade hört att just tågresan mellan Paris och La Rochelle är vacker. Mycket riktigt, städer och byar avlöste varandra, jordbruk och skog vackra chateau och ståtliga kyrkor. Ju längre från Paris vi kom desto gulare blev rapsfälten. Ytterligare ett smakprov av den franska logiken – vi hade beställt hyrbil att avhämta kl 17:00, vouchern kom på mail 17:45, alltså ingen bil.

Vi hade denna gång valt hotell La Yachtman. Det blev inte många minuters uppackning förrän vi satt i taxi ner till Les Minimes och Amelbryggorna.

Craig_JanDär låg flera nya Ameler som hade fått sina ägare och båtplatser. Det blev ett glatt återseende med Craig och Jane, från Houston, med båten Lone Star. Och vi blev introducerades till Rob och Molly, från Irland med båten Cloe.

Med löfte om att komma tillbaka nästa kväll avslutade vi med en god La Rochelle middag, fisk och brulépudding.

Äntligen var det tisdag och dags för färd till varvet och Amelit. Denna gången skulle vår ”guide” vara Renaud Barathon. Vi kände oss verkligen välkoFlirmna. Renaud sa att vi skulle börjar med att titta på masterna. Ett verkligen fint arbete hade de gjort med att sätta FLIR kameran på plats, även när det gällde de andra antennerna. Ljusen på spridarna var också som vi ville ha dem.

 

Så kom det magiska ögonblicket – där låg HON.

Testtank
Amelit_checkDär var också mellan 8-10 personer som febrilt jobbade på henne: elektriker, VVS kille, putsare, kabeldragare och speciellt en kvinna som gick omkring med en minipensel och förbättrade finishen.

Amel_i_kran
Amel båt på väg till marinan.

Det fantastiska med Amel är att ingen båt är den andre lik. Renaud tog oss på en tur i båten och började förklara vissa funktioner. Det var bara en försmak av när vi blir ”satta i skola” i en vecka när vi fått henne. Detta måste alla nya båtägare göra och visst är det bra att få ha all expertis och kunna ställa frågor.

Vi kommer inte att vara på plats när Amelit sjösätts men vi hade förmånen att vara med när en annan Amel båt, Vista II sjösattes. Så nu vet vi att Amelit är i säkra händer och med poliseskort och allt……

Jag passade även på att prata med Stéphane på Pochon angående nya elektroniska kartor som Furuno nu släppt för hela världen. De har sänkt priset rejält men fortfarande kostar de en mindre förmögenhet.  Det var dock oklart om vi skulle kunna ladda ned dem. De tar mycket stor plats och får ej plats på Furunos NavNet 3 disk. Stéphane skall checka upp om jag kan ladda ned kartorna på PC’n och sedan förra över dessa till NavNet allt eftersom jag kommer att behöva dem.

Kvällen tillbringades tillsammans med Craig och Jane, god mat, gott att dricka, mycket trevligt sällskap och båtprat. Eventuellt kommer vi att följas åt under ett ben med the ARC 2010. Vi behövde verkligen inte springa oss trötta när v kom till hotellrummet, vi var totalt slut efter en helt fantastisk dag med så många intryck och nya kunskaper, så vi somnade gott med Amelit på våra näthinnor.

På onsdagen skulle vi resa hem och än en gång framstod den franska logiken helt ologisk. Tågvagnar som inte är i nummerföljd, flyghallar som man endast kan komma till, ibland via trappor och ibland via hissar……

Väl hemma kunde vi summera att det hade varit en underbar resa, och att nu var det bara 39 dagar kvar!

Amelits_habour

Här skall hon ligga … på båtplats 1! Precis nedanför min lägenhet i Dockan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *