Martinique – Tobago Cays – Martinique

2011-03-29, Le Marin. Martinique

Båtlyft med oväntad lång vistelse på land

Det var dags för lite större underhåll på Amelit. Följande skulle göras:

  1. Storsegel skulle repareras. En söm hade gått upp. Jag hade lagat den temporärt tidigare med segeltejp, men mu skulle den lagas riktigt.
  2. Handtag för septiktank skulle sättas dit. En av Amels få svagheter skulle rättas till. Öppning/stängning av septiktank hade skett med en kran bakom ett skott. Det var både svårt och omständigt. Nu skulle jag få ett handtag som gjorde det mycket enkelt.
  3. Duschen på akterdäck hade av någon anledning slutat att fungera. Nu skulle det fixas.
  4. Ekolod givaren skulle bytas ut. Sedan jag fick Amelit hade det trasslat med echolod funktionen i Furuno. Den skall visa en bottenbild, samt ev fiskar (längd och djup) och vattentemperaturen. Se bild bredvid hur det skall se ut! Från början visades felaktig vattentemperatur (alltid 10,33 grader – varför kaptenen en lång tid vägrade att bada). När den fixades till försvann bottenåtergivningsbilden. För att göra detta jobb behövdes Amelit lyftas upp på land.

Vid 12-tiden kom Pochons och Amels servicepersonal. Vi kastades loss och gick den korta biten bort till båtkranen. Kändes lite nervöst att backa in Amelit under kranen, men det gick bra, Snart var hon uppe på land. Jag kunde konstatera att Martin i Trinidad hade gjort ett bra jobb då han dök och tvättade Amelits skrov. Ingen beväxning, men jag kunde se att färgen var lite tunn på sina ställen.

065

066  067

Medan de pallade upp Amelit passade vi på att äta lunch på den lokala restaurangen,

034Sextanten, som fanns på området. De hade som vanligt ingen meny på engelska (det är förvånansvärt många restauranger som inte har det. Och denna restaurang var relativt stor med många seglare som höll på att fixa sina båtar, men det är ju nästan bara fransmän som besöker de fransktalande öarna – vi andra (frånsett jag) ankrar upp men seglar snabbt vidare. Så fransmännen säger att varför skall vi översätta menyerna till engelska – de förstår inte riktigt det där med hönan och ägget. Denna dag hittade jag inget av de få franska rätter jag kan, så jag chansade och tog in “Cuisses de grenouille”. Det skulle visa sig att det var grodlår! En rätt som jag aldrig hade beställt om jag vetat vad det betydde! Och då hade jag gått miste om en smakupplevelse. Det smakade lite som kyckling tyckte jag när jag satt och gnagade på benen, men mycket godare!  Så det blir groddlår fler gånger om jag kan hitta det på menyn.

När de skulle ta bort ekolod givaren, så visade det sig att den hade blivit inbyggd med plastic padding eller liknande, så den satt som gjuten och skulle behöva huggas loss … och det skulle ta tid! Sedan skulle den behöva plastas in igen, varför man bedömde att det skulle ta 2 dagar. Det pågick en el-strejk som innebar att visa områden utsattes för el stopp under ett par timmar. Vi hade sett detta när vi körde omkring i Fort-de-France kvällen innan, men inte förstått vad det berodde på. Vi trodde att det kanske var slumområden(!), men nu fick vi förklaringen. Denna el-strejk drabbade varvet just idag, så det försvårade arbetet då ingen el slip kunde användas. Då beslutade jag att Amelit även skulle bottenmålas, nu när hon ändå var uppe på land. Då Amel stod för lyft kostnaderna var det bara att passa på. Detta innebar dock att vistelsen på land skulle bli 3 dagar (eventuellt 4) om det regnade mycket, då detta fördröjde målningen.

Vi skulle kunnat bo på båten, men relativt obekvämt, med ingen möjlighet att duscha, gå på toaletten eller laga mat. Så jag valde att vi skulle ta in på ett lägenhets hotell istället.

051Ute i St Anne hittade vi Residence Hoteliere de Caritan, ett litet lägenhetshotell med 70 lägenheter.  Stället var något slitet, men låg trevligt bredvid stranden med utsikt mot Diamond Rock, en liten ö med spetsig topp. På kvällen gick vi ned till restaurangen, Caribes Loisir, som låg precis bredvid stranden och beställde mat. Plötsligt blir allt svart! Det var elen som stängts av. Min första tanke var att då blir det ingen mat, men precis då kommer servitrisen in med maten. Maten smakade inget vidare och att sitta och äta i mörker gjorde definitivt inte saken bättre. Vi efterlyst stearinljus, som säkert hade gjort det hela mycket trevligare, men det hade inte restaurangen! Ofattbart då el strejken pågått en längre tid och det hade varit utsatta för elstopp flera gånger. Så det blev första och sista gången på den restaurangen.

2011-03-30, St Anne. Martinique

Arbetet på Amelit fortsatte

Arbetet med att byta ut echo givaren fortsatte. Samtidigt tvättades Amelit’s skrov och ett lager primer lades på. Felet på radarn hittades. Det var en kabel som lossnat när lådan åkte ut för några veckor sedan. Troligen hade kabeln då delvis dragits ut och sedan vid något tillfälle lossnat helt. Barbara och jag försökte hitta en is maskin utan framgång. Middagen intogs på en trevlig restaurang, La Dunette, i St Anne.

2011-03-31, St Anne. Martinique

Barbaras dotter Callie skulle komma på besök.

Morgonen inleddes med regn. Förhoppningsvis skall det inte fortsätta så. I dag skall bottenmålningen fortsätta och för att det skall gå behövs uppehåll.  Det var meningen att Barbaras dotter skulle kommit ikväll, men planet till miami hade blivit försenat så hon missade anslutningsflyget. Det innebar att AA (American Airlines) fick ordna ett hotellrum åt henne. Eftersom hon bara är 15 år fick de dessutom sätta en vakt utanför hennes hotelldörr, som skulle bevaka att ingen smög in eller att hon smög ut!

2011-04-01, Le Marin,  Martinique

Amelit sjösätts och Callie kommer, fastän ytterligare försenad!

054053Amelit sjösattes som planerat kl 12:00. Vi seglade bort den korta sträckan till Le Marin dör det lagade storseglet hissades. Calle skulle komma kl 15:00, men där höll inte planen(!), Flyget från Miami till DSCN0019San Juan (Puerto Rico) blev försenat så hon missade anslutningsflyget! Som tur var gick det ett senare flyg så kl 21:40 kunde Barbara äntligen krama om sin dotter,

 

2011-04-02, Le Marin,  Martinique

Inga utestående felåtgärder – gällde under 1,5 timme:)

När jag vaknade tänkte jag att äntligen … var dagen kommen då inga utestående fel/åtger fanns på Amelits att göra lista! Men det varade bara drygt 1 timme! När jag skulle starta el-generatorn ville de inte gå. Den klagade på för dålig kylvatten tillförsel. Jag förstod med en gång vad det var – impellern! När jag tog isär den så fanns bara 2 st DSCN0012“vingar” på impellern, resten var borta. Det var bara att sätta igång och fiska efter dessa. Det går till så att man häller vatten igenom kylsystemet och sedan fiskar man fram den med en tunn ståltråd – tidsödande och tålamodsprovande! När det var avklarat var det bara att sätta ditt den nya impellern och generatorn startade och gick fint igen.

 

008Så efter denna oförutsedda fördröjning kunde vi segla iväg till Marigot Bay. På vägen dit möte vi en kog(!). det är en svenskt vikingaskepp (jag som hitintills bara trott att det var Malmö som gett sig på att bygga denna fula skapelse!)

DSCN0021På kvällen blev det middag hos Dr Dolittle, en buffé där man fick välja sallad eller soppa och till huvudrätt fick man välja fisk eller kött. Inte vad jag kallar bufe. Maten var inte något över sig heller, så det är inget ställe jag rekommenderar, frånsett biljardbordet där Bobbi och jag tog ett parti nummerboll. Det visade sig att hon spelat tidigare så det blev en tuff match:). Jag glömde faktiskt dansen – de hade faktiskt fin dansmusik!

2011-04-03, Marigot Bay, Santa Lucia

Tur upp till Castries, Santa Lucias huvudstad.

032Vi beslutade att stanna en dag till i Marigot Bay. På eftermiddagen tog vi en tur upp till Castries, Sant Lucias huvudstad. På vägen dit fick vi ett par fina vyer, dels över Marigot Bay och dels över Castries.

044  041

När vi passerade Derek Wolcott Square, visade de sig att de hade en tävling i Country musik. Vi stannade till och stod och väntade tillsammans med lokalbefolkningen på att få se något uppträdande, men det drog ut på tiden så vi gav upp. Vi fick dock se på lite dansuppvisning.

2011-04-04, Marigot Bay

Segling Marigot Bay – Bequia, 64 sjömil.

080Vi seglade iväg vid 11-tiden, då vi hade en lite längre segling framför oss. Vi hade bra halvvind på mellan 10 – 12 sekundmeter, så vi loggade mellan 8,5 och 9,5 knopp. det märktes att vi hade ny bottenmålning för Amelit gled så mjukt och fint fram:)! Vi kom fram strax efter kl 18, vilket innebar att vi snittat 9 knop! På kvällen besökte vi Jack’s Bar.

 

2011-04-05 Admirality Bay, Bequia

Segling till Mystique och besök på Firefly

Det blev en kort segling från Bequia till Mystique (14 sjömil). Vinden var omkring 12 m/s och relativt mycket sjö, men Callie och Bobbi klara det bra och jag lyckades nå Mystique på ett ben. Vi ankrade upp bakom Vindica som jag träffat flera gånger tidigare. Vi tog en taxitur runt Mystique och fick på mycket långt håll se kändisarnas hus, bl.a. Micke Jagger. Men jag måste säga att turen inte var värd 130 ESC.

Ön lyder under St Vincent men har till stor del eget styre när det gäller interna angelägenheter. På ön bor omkring 1 500 personer. Mystique Company driver många av de interna angelägenheterna såsom sjukhus, skolor, polisstation och hamnkotor. Det finns 4 poliser och 10 security män, så kriminalitet finns ej på ön. Kanske inte så underligt om de har vardera 100 personer att ha koll på. Och dessa personer har redan kontrollerats noga innan de fick bosätta sig på ön, så det är nog mer turisterna de håller kontroll på.  Någon arbetslöshet existerar inte på Mystique. De har löst det på det sättet att när man flyttar hit för att arbeta, så får man skriva på ett papper att om man blir arbetslös skickas man omgående hem till sitt hemland! Flyttar man hit för att ha semesterbostad eller bo där, måste man godkännas av en speciell styrelse, så det är som sagt inte vem som helst som kan bo på denna ö! På ön finns 3 restauranger, varav Cotton House, som ägs av Mystique Company, anses som den finaste restaurangen i Karribien. På flygplatsen finns det en nationsflagga för varje nationalitet som bor på ön. Här kunde jag se att tydligen bor här minst en finländare! Totalt finns det et 15-tal nationaliteter representerade.

 

På kvällen blev det besök i Firefly’s bar och en av deras berömda Dry Martinies, följt av en underbar middag. När vi kom tillbaka till Amelit hade det, som det brukar här i Mystique, börjat rulla rejält men det gick bra att somna ändå, fastän man vaknade till några gånger när man höll på att ramla av sängen. Endast en gång när jag varit här har jag lyckats undvika rullningar och då låg jag på den nordostligaste bojen, men den var tyvärr upptagen.

 

2011-04-06, Mystique

Segling till Tobago Cays och lobster på stranden med “Lördag”

För vilken gång i ordningen jag besökte Tobago Cays vet jag inte. Men det var första gången jag seglade öster om Canouan. Jag tror också att detta vara den klaraste dagen sedan jag kom hitt till Karibien, nästan inte ett moln på himlen! Annars brukar det vara halvmolnigt. Den ö som till hälften består att en lyxiös resort. Stora investeringar har gjorts och de har en egen airport. Seglingen innebar att jag hade helt fritt mot atlanten och det märktes då vågorna var på mellan 2,5 – 3,5 meter hela tiden, men det gick undan – vi loggade omkring 10 knop! När jag närmade mig Tobago Cays ropade jag upp “Lördag”, men det var onödigt – han hade redan sett mig strax efter jag rundade Conauan! Han hjälpte till med tilläggningen till boj och sedan beställde jag “Lobster at the Beach”.

119

Jag tog en tur med Seaboben och såg en stor rocka samt mycket annan fisk strax nordväst om Jamesby. Det är synd att jag inte kan ha någon kamera när jag kör med Seaboben, för då ser man mycket fisk, men jag behöver båda händerna för att manövrera Seaboben.

 

117 (2)Det skulle visa sig att vi var de ända gästerna Lördag hade denna kväll. Det är rätt ovanligt då “Lördag” är populär, men det hade slumpats sig så att det inte var så många som åt “Lobster at the Beach” denna kväll. Men det var trevligt för då fick vi tid att sitta att prata med “lördag” och hans brorson (som har en förälskelse i en fransk flicka som seglar omkring här på en större charterbåt).

 

2011-04-07, Tobago Cays

Segling tillbaka till Bequia – 27 sjömil

Det var ovanligt lite båtar här idag, knappt 20 båtar, här som brukar vara mellan 50 – 75 båtar!

Efter en sista tur med Seaboben var det dags att lätta ankar och segla tillbaka till Bequia.

097

 

Lade till vid den boj jag haft de senaste gångerna jag varit i Bequia. Den ligger precis utanför restaurangen Devils Table. Det har visat sig att vara lugnt här även om övriga viken har svall.

 

DSCN0190På kvällen blev det besök på Firefly i Bequia, det är samma ägare som på Mystique. När vi skulle åka till restaurangen hittade vi ingen taxi. Där fanns däremot  en mamma med sina 3 små barn som vänligt erbjöd sig att köra oss till restaurangen. (Alla människor är så vänliga här). Barnen fick hoppa in längst bak och det gjorde DSCN0188Barbara också, så det blev en rolig färd dit med mycket skratt. I restaurangen träffade ett amerikanskt par som hade hus här i Bequia. Huset låg på en klippa precis vid vattnet. Detta fick till följd att de hade salt nästan överallt. Lite som att bo på en båt:). De trivdes mycket bra här och menade att Bequia är en av de bästa öarna här i Karibien att leva på.

2011-04-08, Admirality Bay, Bequia

Fin segling till Rodney Bay – 72 sjömil

Kastade loss vid 11-tiden för att segla till Santa Lucia och Rodney Bay. Vinden var i huvudsak ostsydostlig omkring 7 – 8 m/s. Perfekt vind för denna sträcka. Det innebar att jag kunde klara sträckan utan att kryssa, trots den västliga strömmen som alltid råder här. Det blev en lugn och fin segling, frånsett vid norra delen av St Vincent. Här blåser det alltid upp kraftigt. Det beror på vulkanen, Soufriere, som ligger där är på nästan 1 000 meter och skapar en vindtunnel. Det yppar sig så att tex vid normal västlig vind på 8 m/s kan det ena sekunden blåsa östlig vind på 10 m/s för att på bara några sekunder skifta riktning till västligt vind på uppemot 18 – 20 sekundmeter. Det gäller alltså att se upp här.  Man är nästan alltid tvungen att gå för motor längs den mellersta delen av ön, då bergen läar nästan helt. Så när jag närmar mig den norra delen brukar jag bara rulla ute lite av seglen och messanseglet får vänta till senare. Barbara låg och sov i sittbrunnen. Jag väckte henne och sa att hon borde sätta sig upp så att hon inte skulle bli sjösjuk då det också blir kraftig sjö här. Nej, hon tyckte det var lugnt att ligga där. Det dröjde inte mer än en minut, förrän hon fick prova på “fritt fall”. Det kom en kraftig våg och en vindby på uppemot 18 m/s, som gjorde att Amelit krängde till kraftig och Barbara for av britsen och landade på durken och skrapade ena skenbenet rejält. 10 minuter senare var det lugnt igen med måttliga 8 m/s. Vi lade till i Rodney Bay kl 19:30, vilket innebar att vi snittat drygt 8 knop. Mittemot oss låg Phebus, en Amel båt, närmare bestämt Super Maramu. De hade avskedsfest, då de skulle lämna Santa Lucia efter att ha legat här i 6 månader. De skulle gå till Le Marin i Martinique och fixa några småsaker sedan skulle de segla till Stilla havet, så jag lär möte dem i Le Marin och kanske i Stilla Havet om något år.

2011-04-09, Rodney Bay Marina, Santa Lucia

Vilodagar

DSCN0195Vi skulle nu ligga i Rodney Bay ett par dagar och bara slappa, i alla fall jag. Barbara och Callie skulle passa på att shopa lite. Det finnes ett par duty-free affärer i Rodney Bay, det gäller bara att ta med sig passet.

2011-04-11, Rodney Bay Marina

Segling till Le Marin, Martinique – 24 sjömil

Callie skulle flyga tidigt onsdag morgon, så beslöt att segla till Le Marin idag, så vi kunde ordna transport i god tid. Utklarering från Santa Lucia och utcheckning från Marinan. Det blev en av de lugnaste överseglingar, med bara 5 – 6 m/s. Strax innan vi kom till inloppet till Le Marin öppnade sig himmeln och sedan fortsatte det bara! Normalt så slutar det att regna inom 10 – 15 minuter, men inte nu! Så det var bara att gå ut i regnet, och ta ner jollen samt hänga fenderta samt förbereda förtöjningar. Både Bobbi och jag var genomvått på bara en minut, så sedan kunde det ju inte bli våtare! Som tur var fick vi assistans nästan med det samma med att förtöja en tamp till bojen.

Det blev middag i båten, då ingen vill gå ut och bli våt som en katt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *