La Rochelle – Seglar omkring och fixar Amelit.

2010-07-10 – 2010-08-10

La Rochelle

025 (1)Jag är nu i La Rochelle för att få åtgärdat diverse fel. Det är här Amel båtarna tillverkas. Här finns också två brygger som är Amels och där bara Amel båtar ligger. Så Amelit känner sig riktigt hemma!  Det mesta är garantiärende, men också en del förändringar tillägg jag kommit fram till. Ulla, min syster, med två av sina fyra barn skall också komma ned.

DSC_3610

2010-07-10

Segling till Ile d’Re och hamnen St-Martin-de-Re

Kl 12:00 lämnade vi La Rochelle för en drygt två timmars segling till Ile d’Re. Tiden var noga vald, då vi var tvungna att anlända till St-Martin-de-Re vid högvatten. DSC_3616Inseglingen är väldigt grund vid lågvatten och hamnen är bara öppen 3 timmar före och 2,5 timmar efter högvatten. Detta för att man inte skall ”ligga på torra land”, som de får göra i den del av hamnen som ej har portar. St-Martin-de-Re är en fantastiskt idyllisk liten hamn och mycket populär turistort för framförallt fransmännen.

DSC_3624 (2)

Hamnen är mycket populär också av båtfolk och man ligger i 4-dubbla led. Jag hade fått tipset att när vi anropade hamnen för att få båtplats så skulle jag säga att båten var en ny Super Maramu (föregångaren till Amel 54) då de normalt inte släpper in 54 foots båtar i hamnen. Jag fick backa in i hamnen då det inte är tillräkligt med plats för Amelit att vända. Men det gick bra och vi fick en plats på en ponton precis innanför portarna. Hamnkapten hördes över nästan hamnen när han ropade ut sina direktiv, men det skulle visa sig att han var en vänlig själ och jag skulle kunna besöka hamnen 2 gånger till, mycket tack vare honom och hans goda vilja. Runt hamnen finns det ett 30 tal pittoreska restauranger och en av de längsta glassdiskar, den mäter drygt 20 meter! Så nu vet ni att fransmän älskar glass!

DSC_3662

Lena och jag tog eDSC_3643n promenad runt i St-Martin-de-Re och klättrade bl.a. upp i ett torn vid kyrkan. I trappan fanns trafikljus(!) som visade om man fick klättra upp, då man fick vara högst 10 personer i tornet, troligen pga. av hållfastheten inte tillät mer. Dessutom var trappan mycket smal och ranglig, så det fanns nog all anledning till att ha denna restriktion!

DSC_3639

När vi gick längs fästningen fick vi se åsnor som bar ”byxor”. Så här är dagens fråga: Varför bar de ”byxor”? Svar sist i brevet.

DSC_3651 DSC_3655

Det blev fisk på en av de mysiga restaurangerna på kvällen.

DSC_3631_2

 

2010-07-11, St-Martin-de-Re

St-Martin-de-Re -La Rochelle

Kl 14:20 lämnade vi St-Martin-de-Re, för segling tillbaka till La Rochelle. Vi hade bra vind och kunde angöra La Rochelle 2 timmar senare. På kvällen besökte vi La Rochelle pittoreska centrum och kunde se att det flesta stånden var nu på plats. Vi hittade en trevlig uteservering med ett mycket bra jazzband, The Swinginin’ Lovers, som spelade tvärs över gatan.

 

2010-07-13, La Rochelle

Marie kommer och festivalen börjar.

Idag kom Marie ned och vi kommer att segla omkring här nere samt köra med bil och besöka bl.a Bordeaux. Under denna tid åker Lena och besöker sin dotter i Monaco. Marie och jag besökte La Rochelle och nu märktes verkligen att festivalen var igång med sång och musik och massor med människor. Efter ett tag lyckades vi hitta plats på en uteservering och den ljumma sommarkvällen avnjöts med en god middag ackompanjerad med mycket musik.

 

2010-07-14

Festival

010Vi beslöt att stanna en dag till och besöka festivalen. Huvudgatan var avstängd och tur var väl det för hela gatan kryllade av folk. Massor av olika artister uppträdde såväl på scenerna som mitt på gatan.

 

2010-07-15

Lyckas få plats innan för portarna på  St-Martin-de-Re och ser en båt går bärsärk i hamnen.

Vädret var soligt och fint och jag och Marie beslöt oss för att segla till Ile d’Re och besöka St-Martin-de-Re. Jag hade tur och fick anvisat en plats i hamnen, precis som förra gången precis inför portarna. Det gav oss en första parkett, där vi kunde se all som seglade ut och in och det var ett skådespel, då det var ont om plats. En stor fin träsegelbåt kom in, och jag tänkte att här har vi några riktiga seglare. Men så fel man kan ta! De kom in med en alldeles för hög fart och ett tag trodde jag att de siktat in sig midskepps på en motorbåt som låg där, men på något underligt sätt så lyckades de att komma upp jämsides med motorbåten utan att ramma den. Då tänkte jag, så duktiga de är, trots att jag tyckte de seglat in för fort. Men de hade kommit lite väl långt fram, så kapten la in backen – fullgas! Pang så hade de lyckats att träffa aktern på en Bavaria! Och det var ingen liten smäll! Det blev en kraftig spricka i aktern på Bavarian och dess kapten blev mycket upprörd, vilket var förståligt. Att se kapten på träbåten stå och hyscha och be Bavaria kapten att lugna sig blev nästan skrattretande och efter en halvtimme hade lugnet lagt sig igen i hamnen. På kvällen lyckades vi hitta plats en mycket populär restaurang med kvällDSC_3663ssol, men det blev lång väntan mellan förrätten och middagen. Som tur var så ville väl kocken hem, så tillslut fick vi huvudrätten och desserten droppade vi då vi inte tänkt stanna för att se soluppgången, utan enbart solnedgången. Några tog en betydligt enklare ”måltid” bestående av våfflor, som är mycket populära här.

DSC_3620

DSC_3616  DSC_3630

228

2010-07-17  St-Martin-de-Re

Besöker Les Sables d’Olonne

Vi seglade iväg kl 08:00 förr att hinna ut innan portarna stängdes och kursen sattes mot Les Sables d’Olonne. En sträcka på 25 sjömil och kl 15:00 kunde vi lägga till efter en mycket lugn segling med enbart svaga vindar. Här finns en fantastiskt fin sandstrand mitt i centrum med ett promenadstråk som påminner om Nice. Många hotell, ett charmigt centrum med pittoreska gator även om de inte har samma charm som St-Martin-de-Re. Stranden är drygt en kilometer lång och vid ebb är det ett par hundra meter till vattnet för att krympa till 50 meter när det är högvatten. På kvällen blev det en bra fiske restaurang.

260

025

2010-07-18 Les Sables d’Olonne

Seglar tillbaka till den charmiga Ile d’Oleron

image043Vi lämnade Les Sables d’Olonne för seglats till Ile d’Oleron och ankra upp utanför Boyardville. Det var en sträcka på 40 sjömil. På vägen dit passerade vi Fort Boyard. Vi ankrade upp framför en stor badstrand och en kanal som ledde in till Boyardville. Kanalen torrlades nästan helt vid ebb och vi kunde ta La Petit Amelit in till Boyardville enbart några timmar innan och efter högvatten. Boyardville är en liten semesterby med en mycket stor campingplats. Attraktionen här är i huvudsak stranden. Byn saknar den charm som St-Martin-de-Re har, men här fanns som sagt stranden. På stranden badade man vid högvatten och vid lågvatten plockade man musslor! Så givetvis blev det musslor till middag!

263 (1)

265 (1)

007_2 (1)

 

2010-07-19 Ile d’Oleron

Tillbaka till La Rochelle

Lämnar_old_habourVi lämnade Ile d’Oleron för att segla tillbaka La Rochelle, då Amelit skulle lyftas den 20:e för att bottenmålas och poleras på sidorna. Det var en kort sträcka på 12 sjömil. Jag seglade in i den gamla hamnen i La Rochelle där lyftet skulle göras. Hamnen har port som bara öppnas mellan 2 timmar innan och ½ timme efter högvatten. För att komma in krävs också två broöppningar så det kan ta lite tid innan man får öppning. Nu tog det bara 20 minuter, så var vi inne i hamnen.

 

2010-07-20, La Rochelle

Amelits lyfts och vi flyttar upp på land och jag blir uppvaktad och vi besöker Re’my Martin.

273Kl 08:30 lyftes Amelit upp på torra land, för att bottenmålas och byta bogpropeller box. Jag hade ju haft ett problem på hösten och Amel hade skickat mig en ny bogpropeller med hölje (bogproppellern sitter i en ”box” som kan sänkas ner när jag vill använda den – detta för att få bättre effekt – när den är upphissad är skrovet alldeles jämnt). Jag hade skickat tillbaka den trasiga som Amel nu renoverat och den skulle nu sättas på plats igen, då den jag ”lånat” ej var exakt anpassad till mitt skrov. Vi hämtade bilen vid middagstid och körde till Rochfort. Vi såg ej till något om tillverkning av Rochfort osten, så jag körde vidare till Cognac. Det gick inte att ta miste på att här tillverkades konjak. Vi beslöt att köra till Re’my Martin, världens största producent av konjak. 303När vi steg in, visade det sig att det var på huvudkontoret ”Maison Re’my Martin” som vi kommit. Vi blev upplysta om att om man ville vara med på provsmakning och se hur tillverkning av konjak går till så skulle man köra ett par kilometer ut på landet, till deras produktionsanläggning ”du Domaine Re’my Martin”. Det var en idylliska anläggning med en damm där det fanns 2 stora karpfiskar. Vi fick en rundvandring där vi fick se vägen från druva till färdig konjak. Remy Martin tillverkar 4 – 5 olika konjaker, där deras Cellar Master, som just nu är en kvinna, väljer vilka eaux-de-vie som skall blandas tillsammans för att få Remy Martins unika smak. Remy Martin var den som tog fram ”Very Fine Champagne” konjak. Vi fick smaka deras XO och också prova på deras nya konjakskylare, som kyler ned konjaken till -18 grader – jag som alltid lärt mig att konjak skall vara lite ljummen. Tiderna förändras!

315

 

307

311

313

322

295Jag hade bokat rum på ett litet slott (det var ju faktiskt min födelsedag), men det visade sig att restaurangen var fullbokad på kvällen, varför vi fortsatte till Bordeaux. Vi tog in på Regent Grand Hotel. När receptionisten gick med oss för att visa rummet, berättade hon glatt att hon uppgraderat oss till en junior svit. Jag sa att det passade ju bra, då det var min födelsedag. Då sa hon att hon skulle ordna något för mig, dagen till ära. En halvtimme senare knackade det på dörren och där stod en servitör med en helflaska Gula Änkan och chokladmousse samt hallon som tilltugg. Tala om att det hotellet snabbt kom upp på min favoritlista! Det blev inte sämre av att kvällen avnjöts på deras restaurang som har en Michellin stjärna, vilket jag kan lova att den förtjänar! Så det blev en mycket lyckad födelsedag!

image058

332

024

 

2010-07-21, Bordeau

Stortrivs i Bordeau distriktet och besöker jöttestora sand dynor

362Jag beslöt att vi stannade en dag till, på detta fantastiska hotell. Vi tog bilen och körde runt och besökte bl.a Arcachon. Jag hade förra året seglat förbi där på min segling från Spanien. Jag hade då tänkt segla in i där i dess stora flodsystem, men gett upp då jag fick grundkänning. Det är så att inloppet är mycket grunt och sanden flyttar på sig hela tiden. (Jag fick senare veta att det säkraste sättet att gå in där är att följa fiskebåtarna när de är på väg in, då det vet vad som gäller vid just det tillfället). Men jag hade i alla fall sätt deras fantastiska sanddynor. Nu ville jag ta chansen att se närmare på dem. Då vi närmade oss dessa visade sig snart att det inte bara var jag som tyckte det var intressant att se dessa sanddynor utan halva franska befolkningen … eller i alla fall ett par tusen! Parkeringsplatsen som låg i skogen bredvid dynorna var enormt stor. Men än hade vi inte sätt dynorna utan bara skog. Plötsligt tog skogen slut och framför oss tornade den jättelika sandynan. Bilderna ger inte rättvisa åt den stora sanddynan som säkert var över 150 meter hög och drygt 3 kilometer lång! Att klättra upp och sedan stå där uppe och blicka ut mot havet och på andra sidan ha den jättelika gröna skogen, var en fantastisk upplevelse. Det blev inte sämre av att springa ned för den mycket branta stranddynan! Som sagt en fantastisk upplevelse!

 343

345

350_c (1)

352

Vi besökte sedan flera små semesterorter längs kusten. Denna sträcka är mycket populär då klimatet inte är så varmt som i Medelhavet och många fransmän firar sin semester här.

338 380 381 383

10-07-22, Bordeau

Tillbaka i La Rochelle

Jag körde tillbaka till La Rochelle, då Amelit skulle sjösättas tidigt nästa dag. Festivalen pågick fortfarande i La Rochelle och det var fortfarande fullt med musik och människor!

10-07-23, La Rochelle

Amelit tillbaka i sitt rätta element

Amelit låg där fin och bottenmålad med nyputsat skrov. Sjösättningen gick bra kl 14:30 kunde vi lämna ”Old Habour” och motorisera bort till Les Minimes, för att få åtgärdat en del på Amel pontonen. 

10-07-24, La Rochelle

Ulla och pojkarna kommer

Ulla och hennes pojkar, Antonius och Pavlos, skulle komma på kvällen, så jag bestämde mig för att vi skulle segla tillbaka till the Old Habor så att de hade närmare till båten när de kom (hamnen ligger bara 400 meter från järnvägsstationen) och Lena som skulle komma från Monaco tidigt nästa morgon.

001Ulla och pojkarna kom vid 22-tiden och det blev snabb avlastning i båten och sedan upp i staden för en bit mat.

003

 

2010-07-25, La Rochelle

Seglar till Les Sables d’Olonne

Marie skulle åka hem vid middagstiden, det kändes lite tråkigt, då vi hade haft 10 fina dagar. Efter att Marie tagit tåget till Paris gick jag och Ulla med barnen till La Rochelles akvarium. Ett mycket fint akvarium med många fiskar från all världens hörn och tropisk regnskog. Vid 16-tiden var det på väg att bli högvatten och vi kunde lämna hamnen, nu för att segla till Sant-Martin-de-Re. Det blev en fin segling ditt. När vi kom in i hamnen visade det sig att hamnen var full och det fanns inte en möjlighet för oss att lägga till. Jag bestämde då att vi får segla till Les Sables d’Olonne, en sträcka som skulle ta ca 5 timmar. Kändes lite mycket att starta med för Ulla och pojkarna men att segla tillbaka till La Rochelle kändes inte roligt och det fanns ingen hamn i närheten som hade tillräkligt djup. Vinden ökade till omkring 10 m/s och naturligtvis rakt mot oss. Det blev därför motorgången och en något skumpig sådan. Antonius och Pavlos blev lite bleka, men klagade inte och efter drygt 4 timmar kom vi fram vid 22:30 tiden. Snabbt iväg för att föröka få en bit mat. Vi låg lite utanför centrum, så det fanns inte så många restauranger att välja, utan närLes (1)mare bestämt två – och de hade stängt matservering! Efter lite diskussion med kocken fick jag honom att öppna köket igen, mot att vi all tog likadana rätter. Det blev tonfisk och en riktigt god sådan! Sedan var det ett lite slitet seglargäng som somnade in gott.

2010-07-26, Les Sables d’Olonne

Nu lyckas vi få plats i Sant-Martin-de-Re.

Jag tog jollen och körde in, tillsammans med Antonius och Pavlos, för att handla bröd. På bageriet hade de också nylagade minipizzor, så även lunchen var räddad. Efter frukosten beslöt vi att göra ett nytt besök för att komma in i Sant-Martin-de-Re.

Ant_Pav

Ulla (1)

Vi fick en fin segling med vinden med oss. Parasailorn åkte upp och alla njöt av seglingen. Antonius och Pavlos hade tagit på ”armband” (mot sjösjuka) i förebyggande syfte och denna gång kunde de njuta av seglingen i fulla drag, där de större delen av seglingen satt framme på pulpiten och blickade ut över havet.

Kustbevakning (1)En kustbevakningsbåt dök plötsligt upp och följde efter oss, men till pojkarnas besvikelse så bordade de oss inte. Förmodar att de hittat oss i någon av sina databaser och sett att vi var ”gröna”. När vi kom till Sant-Martin-de-Re lyckades vi denna gång att få plats innanför porten. Denna plats var inte vid en ponton, så trots att vi låg innanför en port, blev vi tvungna att ta hänsyn till ebb och flod, när vi anpassade förtöjningslinorna, då vattnet steg respektive sjönk med upptill 2 meter (då vattnet delvis läckte ut ur porten vid ebb). Jag hade tagit hänsyn till ebben, men inte högvattnet då de öppnade porten på sen natten. Vaknade konstigt nog av att jag kommit på det. Så upp på däck., där jag kunde se att det var ett stort tryck nedåt på en av tamparna som förtöjts i trappan ned från kaj. Försökte lösa upp knoppen, men insåg att det ej skulle gå, utan kniven fick fram. När jag kapade tampen så lyfte Amelit minst 10 centimer! Man lär sig att man måste ta hänsyn ligg låg- och högvatten.

253

På kvällen var vi inne i den pittoreska staden och en god middag intogs på kvällen. Ulla och barnen förundrades över det där med ebb och flod och att se båtar ligga på torra land, nåja i alla fall i dy. Likaså var de konfunderade över att åsnorna bar byxor, men Antonius kom på orsaken. Har du gjort det? Annars finnes svaret sist på denna sida.

DSC_3656

 

2010-07-27, Sant-Martin-de-Re.

Seglar till “Fångarna på Fortet” och äter ”Moules & frites”

Första högvattnet var vid 5-tiden, men vi beslöt att vänta till nästa tidvatten, vilket innebar att vis kulle kunna lämna hamnen vid 15-tiden, när portarna öppnades. Jag hade redan planerat att vi skulle segla till Ile d’Oleron, för att ankra utanför Boyardville. Detta med tanke på att barnen skulle få prova jollen samt seaboben. Vi fick en fin seglats till Ile d’Oleron och Ulla och pojkarna njöt i full drag.

Fort_Boyard

 

Vinden var rätt, så vi fick lite landlä när vi ankrade upp. Seaboben blev den klara favoriten, även av Ulla.

På kvällen tog vi alla jollen in till Boyardville (en något blöt båttur). Efter kort rundvandring blev det middag i hamnen på en trevlig restaurang. Jag valde musslor, för 3:e gången sedan jag kom till La Rochelle och de smakade alldeles utmärkt. Musslor och pommes frites eller rättare sagt ”Moules & frites” är något mer än varannan fransman äter när man är på en fiskerestaurang. Man får in en hel gryta med musslor och i en skål bredvid får man pommes. Sedan är det bara att äta med fingrarna och njuta. Man använder den första musslan som tång vid det fortsatta ätandet, om man vill, annars finns det en del som suger ut det och en del som använder ena snäckskals halvan till att skrapa ut musslan. Som sagt flera sätt och inget är mer rätt en det andra.

007_2 (1)

 

10-07-28

Seaboben testas

Alla hade sovit gott, fast det var första gången för barnen att sova i en båt som låg för ankare och guppade. Seaboben var nyladdad och sjösattes igen till barnens och Ullas förtjusning. Efter någon timme var de lagom nedkylda och trötta, så det blev tid för solning och relaxing. På kvällen tog vi jollen in och besökte Boyardville igen, för att äta.Ant_seabob_2 (1) Ant_Seabob image088 image090 Ulla_seabob

10-07-29

Besöker Ile d’Aix och håller på att segla in i en otron odling

Fort_BoyardDet var ett något uttröttat gäng som vaknade, men så småningom blev det frukost, efter att kapten varit inne i Boyardville och köpt nybakat bröd. Kl 12:00 var alla mäta och fått vila lite så vi kunde fortsätta att segla. Denna gång var kursen satt till ön Ile d’Aix, en lagom seglats på 1 timme (för att kompensera mot långseglingen första dagen). På vägen passerade vi Fort Boyard.

Aix

Vi ankrade upp utanför ön, då hamn saknas (enbart tillägningsplats för ett par färjor). Vi tog jollen in och kom in när lågvattnet var passerat och kunde lägga till temporärt vid en stenslutning. Efter 20 minuter hade vattnet stigit så mycket att jag kunde köra in båten till en ”kaj” och förtöja den vid en stege. Här gällde det att binda förtöjningen ett par meter upp, annars hade jag fått dyka när jag skulle lossa den ett par timmar senare.

Det blev vandring längs den fina stranden och här hittade Ulla många fina snäckor, så hon riskerar nog att åka på övervikt när hon skall hem! När vi kom tillbaka till hamnen låg La Petit Amelit där fint och guppade och denna gång var det bara ett par trappsteg ned och jag slapp att dyka. En snabb, men torr färd ut till Amelit, upp med seglen, vi hade ungefär 10 meters bidevind, och en 2 timmars segling mot La Rochelle. Kapten var inte riktigt vaken, så det var i sista minuten han såg att vi var på väg att segla in i en ostronodling. Det hade inte varit någon hit – en sådan vandalisering bestraffas säkert hårt i det ostron tokiga Frankrike!

På kvällen gick vi in till La Rochelle middagen blev det anka för några och entrecote för andra..

 

10-07-30, La Rochelle

Middag på La Rochelles bästa fiskekrog

Sista dagen i La Rochelle för Ulla och barnen. Vi tog det rätt lugnt och laddade upp för kvällen. Vi skulle gå och äta på Andre’ en av de bästa fiskerestaurangerna i La Rochelle. För mig och Ulla blev det Meny a’la Andre’ som bestod av ostron, sniglar, krabba, stora räkor och havskräftor. Pavlos tog skinka istället, medan Antonius skulle ha fisk. Vi tänkte beställa file, så han skulle slippa få in en hel fisk med huvud och allt, men i sista stund ändrade vi rätten vi tänkt till en annan. Givetvis visade det sig vara en hel fisk med huvud och allt(!) men Antonius fixade det fint. För Ulla var det första gången som hon åt sniglar och ostron och jag är inte säker på att hon uppskattade det riktigt, men en upplevelse var det!

006

005

 

10-07-29, La Rochelle

Ulla och grabbarna åker hem

Tidigt på morgonen åkte Ulla och barnen iväg till Paris för att ha en dag där, innan flyget tog dem hem på kvällen.

Så var det bara Lena och jag kvar och vi bestämde oss för att segla till Ile d’Aix igen för att kunna upptäcka de delar av ön vi ej hunnit gången innan. Det blev en fin segling dit och nu visste vi ju precis hur vi skulle lägga jollen, så vi väntade på båten, till det var rätt tid att gå in. Vi lade till vid en kaj(J) och tog vi en vandring längs den norra sidan. Att det kan vara gyttjigt när man lägger till visars nedan.

010 (2)

004

Ett tag trodde vi att Lena hade hittat en jätte bärnsten, men det visade sig snart att så ej var fallet. Den norra delen var trevlig med lite större klippor och många småvikar. I naturen fanns det något annorlunda toaletter, de såg riktigt trevliga ut! På kvällen blev det middag en liten restaurang. Vi förvånades över att det inte var mycket folk ute på gatorna (det var i det närmaste folktomt), men de flesta satt nog inne på sina smågårdar och grillade.

034

Toa_f (1)

10-07-30, La Rochelle

Besöker Ile d’Oleron och tar jollen på kanalerna

Vi beslöt att göra en kort segling över till Ile d’Oleron och denna gång ta jollen och försöka utforska floden med alla dess kanalsystem. Vi körde upp så långt vi kunde med hänsyn till djupet. Det var på väg mot lågvatten så vi hade strömmen mot oss och var också tvungna att ta hänsyn till att det kunde bli upp mot en meter grundare. Vi lade till vid en privat brygga, som hade en massa föreskrifter, men då ingen av oss kunde franska struntade vi i dom. Vi tog en längre promenad längs det kanalsystem som låg vid sidan av själva floden. Där såg vi bland annat en bil som fick slut som pump(!). Fransmännen är duktiga på att hitta på ovanliga lösningar! Vi undrade vad de gjorde med dessa ”kanaler”, det syntes att de var utgrävda och i regel stod det vatten upptill 3 – 4 decimeter. Förklaringen fick vi när vi träffade ett franskt par som stoppat och tagit en picknick vid vägkanten. De kunde inte ett ord engelska, men med teckenspråk etc så förstod dom vad vi frågade efter. Vi hade säkert lyckats pricka in mannens favoritområde, för franska sprutade ut och ville aldrig ta slut! Efter 10 minuters monolog, lyckades jag stoppa honom och tacka så mycket för upplysningarna. Vad var det då vattensystemet användes till? Jo något med ostronodling. Senare fick vi förklaringen att det var babyostron som odlades där innan de sattes ut i sjön. Här skulle de få den rätta sältan, men det var inte säsong just nu, varför dammarna/kanalerna var tomma.

Bilpump

Kanalsystem

På ön producerar man också havssalt, men det låg längre bort, så det fick vi avstå för att se. Framåt kvällen seglade vi med en fin halvvind tillbaka till La Rochelle.

 

10-08-01 – 10-08-10, La Rochelle

Nu skall Amelit bli som ny igen och förbereddes inför Jorden Runt seglingen

Nu skulle Amel-teamet fixa en del småfel samt göra en del nyinstallationer. Bl.a. skulle:

– Topplanterna fixas, det var någon typ av kabelbrott, så Nicholas fick klättra upp i masten

– livflotten få en behållare som skulle integreras med mantågs räcket. Livflotten hade legat i ett fack, nu blir detta ledigt och eftersom livbåten är för 8 personer, blir det mycket plats ledigt (och plats kan man aldrig få nog av på en båt)!

– ett nytt stolsunderrede, som Amel tagit fram, till stolen i cockpiten installerades, så att jag nu kan öppna motorluckan utan att behöva fixa med bordet.

– nya batterier, 13 st(!), skulle installeras

– service på motor, och elverk göras

– sjövattenslangar avkalkas

– speciella fastsättningsanordning för jollens akter, för att få den stabilare

– en ”satellit tracker” installeras. Denna skall i fortsättningen skicka vår position via satellit var 6:e timme till en webbplats så att Amelits position skall ses. Den tjänar tre syften: säkerhet (om något skulle hända finns en senaste kända position tillgänglig), vid en eventuell stöld spåras hon lätt (trackern sitter väl dold, så att obehörig ej kan komma åt den), webbsidan kommer att kunna vara uppdaterad med vår seglingsrutt och position oavsett om vi är inom ett områdes som täcks eller ej av AIS uppdatering.

– uppgradering av programvara för det framåtriktade ekolodet

– uppgradering av Furunos programvara

– uppgradering av MaxSea’s navigationsprogram.

– uppgradering av Inmarsat-C (satellit kommunikation)

– uppgradering av Fleetbroadband (satellitdatakommunaktion)

(det ända som inte behövde uppgraderas var TV-satellitkommunikation).

236  237

 

Amelerna har en speciell mätutrustning där man checkar att man ej har något ”läckage” av spänning. Dvs att positiv spänning har en ”kortslutning så att den går ut på jorden. Om en båt har sådant ”läckage” så fräts anoderna snabbare upp vilket inte är bra. Jag hade upptäckt att instrumentet visade på ett läckage då och då! Sådana intermittenta fel är alltid svåra att hitta. Det skulle visa sig att det tog 2 personer 2 dagar att hitta felet. Felet var ett litet kabelbrott på en kabel i motorn till bogpropellern! En Amel-båt har ca 5 km kabel(!), så då förstår ni kanske att det inte är så lätt att hitta! Felet uppstod troligen när jag eller Amel bytte bogpropellern.

Därutöver var det en del mindre justeringar som jag önskade utförda, såsom tex skydd för ankare boxen, för att bättre skydda parasailorn när jag hissade/halade ned den från/till ankarboxen mm.

 

Svar på varför åsnorna bar ”byxor”:

Åsnorna bar byxor för att slippa bli myggstuckna, då myggen älskar att sugga åsneblod och ådrorna ligger ytligt på benen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *