Kuba

2012-06-23 Ocean Water Marina, Dominikanska Republiken.

Segling till Bahia de Vita, Kuba – 320 sjömil.

Vi hade akterlig vind, omkring 8 m/s. Min önskan var 15 m/s men det var bara att acceptera och stöta med motorn emellanåt. Efter drygt en timme fick jag napp. Det måste varit en riktigt stor fisk … 500 meter lina bara switchade ut och så pang! … så var linan av!

017

Vi hade Dominikanska Republiken på babord sida hela dagen. När det mörknade vid 21-tiden började vi med 3-timmars vaktschema. Vid 23-tiden hade vi Haiti på babords sida mer än 20 sjömil bort och vi såg inte ens ljusen från Haiti. Nästa dag mot kvällningen kunde vi se ljusen från Bahamas i horisonten. Vi hade då Kuba på babords sida drygt 30 sjömil bort, så vi såg inte en några ljus från land.   Jag hade återigen lite problem med att motorn blev varm, så det blev segling större delen av natten. Vi fick en vacker soluppgång och vinden stod sig.

016

Vi började ny skönja Kuba och seglade allt mer längs kusten och hade den bara någon sjömil bort. Men det var ett öde landskap med en hel del fina stränder, men ingen bebyggelse eller tecken på liv. Det var först när vi bara hade ett par timmars segling till Bahia de Vita som vi började se bebyggelse. Flera stora hotell anläggningar låg här med fina stränder. Några mindre jollar var ute och seglade. Jag var spänd på hur inklarering skulle gå. Jag hade hört många historier om hur det kunde gå och att de oftast inte kunde engelska och kunde vara svåra att förstå.

Jag kallade upp Bahi de Vita Port Control, som var vår POE, Port-of-Entry. Meddetsamma fick jag svar från dem på klanderfri engelska! De hälsade oss välkomna till Kuba och bad oss håll kurs mot en fyr som står precis vid inloppet till den kanal som löper in till Puerto Bahia de Vita.

071

De meddelade att jag skulle ropa upp när jag närmade mig inloppet. Sedan var de vänlig nog att guide mig in de 2 sjömilen till Bahia de Vita. Farleden var väl utmärkt men det fanns flera leder och då jag inte visste var Bahia de Vita låg var det bra med guidning. Det var en mycket stor väl omgärdad vik med mycket grönska.

När jag kom till slutet av en farled fick jag besked att ankra. Ett par hundra meter bort låg en fin brygga för fritidsbåtar. Där låg ett par båtar och så såg jag två killar från kustbevakningen. Vi tog och hissade ned jollen och snart var vi på väg in till bryggan med Angel som ivrigt längtade av att komma i land av naturliga skäl. Jag frågade innan vi gick i land om det var ok. Ja, fick vi till svar vi kunde få komma upp på bryggan och rasta hunden.

Det var två mycket trevliga killar, Danilo Paliacio Ilanos och Ernesocrana, på omkring 30 år, som tog emot oss.

164

De önskade oss välkomna till Kuba och meddelade att Custom och Immigration skulle komma imorgon bitti kl 08:00. Efter en trevlig pratstund tog vi jollen tillbaka till Amelit. Och intog en kvällmåltid i denna fantastiska idyll med total stillhet och tystnad. Så då var vi i Kuba och allt hade gått bra så här långt. Så då får vi se vad morgondagen har att erbjuda! Mörkret sänkte sig sakta över viken och det var dags att gå och lägga sig.

 

2012-06-26 Bahia de Vita, Kuba

Inklarering till Kuba och segling mot Varadero

DSC_3666

Kl 08:00 fick jag besked att vi skulle lätta ankare och lägga till med aktern mot bryggan. Vi fick hjälp av en kille i en liten motorbåt med att förtöja fören i en boj. När vi väl lagt till stod det en hel delegation på kajen med en man i vit rock i spetsen. När jag skulle hoppa i land och bjuda dem välkomna ombord, blev jag vänligt upplyst att jag inte fick gå i land och ingen utom läkaren fick komma ombord. Mannen i vit rock steg högtidligt ombord och förklarade att ingen fick komma ombord förrän han konstaterat att vi inte led av några sjukdomar. Efter lite utfrågning om vi kände oss friska och var vi kom ifrån tog han fram en ask med tabletter. Ni kommer från Dominikanska Republiken och där dör flera tusen i kolera, så jag rekommenderar er att ta dessa tabletter. Det kan ta upptill 5 dagar innan koleran bryter ut. På Kuba har vi inte haft kolera på de senaste 40 åren, förklarade han stolt! Jag tog de 3 pillren, efter att checkat att det inte fanns några biverkningar. Han såg nöjd ut. Efter att ha kontrollerat att maten ombord verkade ok, skrev han på en vit pappersark ett intyg som tillkännagav att fartyget var fritt från smittosamma sjukdomar och så lämnade han fartyget. Resten av delegationen … 8 man … stod på bryggan. När jag kom tog en av killarna emot pappret som sa att inga farliga sjukdomar fanns på Amelit och efter att blivit inbjudna att komma ombord hade jag strax 8 man i salongen. Så började en utfrågan, var vi kom ifrån, var det första gången i Kuba, var skull vi, hur långt var fartyget, hur brett, hur många datorer hade vi, hur många GPS etc. Alla skrev flitigt och efter drygt en halv timme så var de klara och det var dags att ta Angel i land, för nu skulle narkotika hunden ombord. Efter 10 minuter var allt klart. Jag fick en hög papper och så skulle jag betala turistvisa – 20 CUC (Cuban Convertibel Peso) vilket ungefär är 20 dollar per person i turistvisa. För detta behövde vi ta en taxi till Guardalavaca. En trevlig kille i en gul Lada (statlig taxi) kom och hämtade oss.     Han pratade utmärkt engelska och upplyste mig att vi kunde åka till ett hotell 15 minuter bort eller till staden 20 minuter bort. Jag frågade vad det kostade. Det kostar 40 CUC och vill ni gå runt i byn så kostar det inget extra!

Han körde fram till en relativt nybyggd bank som låg i turistområdet, kringgärdat med flera stora hotell. En vakt släppt in mig och snabbt och smidigt hade jag fått en bunt CUC. Jag ville också ha lite nationella pengar, men de var slut! Det går 24 Nationell pesos på en CUC. Med de nationella pesos kom vi bara på att man kunde använda dem på lokala marknader, i övrigt var det CUC som gällde. Antonius, taxichauffören, sa att ”lokala” pesos fixar vi på ett av hotellen. Medan vi körde runt berättade han lite om orten och frågade om vi ville besöka marknaden. Visst ville vi det. Medan vi körde förbi de olika hotellen så fick jag se många fina gamla amerikanska bilar. På marknaden sålde det olika hantverk. Antonius hade varnat oss för att allt var dyrt här, men allt är relativt! Ett par örhängen kostade 1 CUC och en fisk som gjort av kohorn kostade 5 CUC och var ett riktigt mästerverk! Man kunde inte ens komma på tanken att pruta här! Vi började bli hungriga och frågade Antonius om han visste någon restaurang.

Han svängde in en på en lite grusväg till ett litet hus. Var detta en restaurang?

DSC_3675

Visserligen stod det Mamma Mia på en skylt! Jo, då bredvid grannen som hade en häst, låg en mycket liten men och mycket mysig restaurang.

DSC_3680

En meny togs fram och efter att tag hade vi valt. Jag tog krabba för 5 CUC (35 SEK), det var den dyraste rätten! När det gällde drycker stod hela sortimentet på ett litet bord. Här kunde man se vad man köpte, det behövdes ingen översättning!

DSC_3682

Efter drygt 45 minuter kom maten … den hade helt klart varit värd att vänta på! Krabban var mycket god liksom salladen … vilka tomater … underbara! Hela måltiden för tre personer och 6 öl kostade under 120 kronor (se nedan)!

138

När vi gick ville flickorna tvätta händerna. De blev då hänvisade till det något primitiva köket.

DSC_3688

Undrar vad den svenska hälsovårdsinspektionen sagt om detta? Ölen nedan fick betyget klart godkänd!

DSC_3685

Tillbaka till marinan. Som jag sagt tidigare låg där ett par båtar, men ingen ombord. Efter att betalt våra turistvisa, frågade jag om den nya hamnen i Varadero var öppnad. Ja det skulle den vara och de sa att den hamnen var ok som vår nästa hamn och skrev in i våra papper att Varadero var vår nästa hamn. Här fick man inte segla fritt inte! När vi kom ner till marina upptäckte vi att Amelit mu låg längs med bryggan! Förklaringen var att järnöglan i bojen lossnat och Amelit hade sakta lagt sig långskepps med bryggan!

DSC_3699

Tur att det inte låg någon annan båt eller att det inte blåste så mycket! Ok, avseglingen gick smidigt, men sedan gjorde skepparen en blunder!!! När jag seglade ur hamnen såg jag en rad gröna bojar på styrbords sida och 30 meter styrbord om den låg en rad röda bojar. Så jag seglade emellan dem … hur dum får man vara! Här i Karibien är farledsmarkeringarna tvärt emot Europa och jag har seglat här i 1,5 år och borde vara van! 5 minuter senare hade vi mjukt glidit på en sandbank och där satt vi! Full back hjälpte inte.   Försökte att köra med bogpropellern i ett försök att lirka oss loss. Ända resultatet blev att bogpropellern la av! Då tog jag ett fall till stormasten och lämnade till en liten motorbåt som försökte kränga oss ned, men det gick inte, motorn var för svag! Jag frågade om tidvatten och fick veta att det var stigande, men i bästa fall skulle det göra 10 cm! Jag tog ned jollen och försökte kränga ned Amelit med fallet, utan resultat. Krävs mer motorstyrka för det! Så tog jag jollen och körde mot sidan … och sedan andra sidan osv. Efter en dryg halvtimme så hade jag lyckats lirka loss Amelit och hon gled ut i den riktiga rännan och vi kunde sätta kurs mot Varadero 325 sjömil bort.

2012-06-27 – 2012-06-28

Till sjöss på väg till Varadero, Kuba

DSC_3765_redigerad-1

Vädret var fint även om det var lite vind så vi fick stöta med motorn. Segling förlöpte inte utan incidenter! När vi kommit halvvägs kom ett stort oväder med åska framför oss. För att undvika det seglade jag rakt in mot land. Vi låg 4 sjömil ut och vi skulle ha mer än 20 meters djup. Då small det till! Jag hade seglat upp på ett grund som inte var utmärkt på sjökortet! Att segla på grund 2 gånger på samma dag hör som tur är ej till vanligheten. Senast jag var på ett grund måste vara mer än 5 år sedan!!! Vi kom dock rätt snabbt loss och kunde sakta ta oss ut på djupt vatten igen och vi lyckades undvika åskvädret, men blixtarna slog ned ett par sjömil bort och utgjorde att fantastiskt skådespel då det blixtrade rejält!

2012-06-30 Marina Gaviota Varadera,  23:1.672N 81:07.702W

Anländer till Marina Gaviota Varadero 

DSC_3741

 

038

Nattens segling hade varit mycket lugn, nästan ingen vind och ett spegelblankt hav. Kl 07:20 ropade jag upp Marina Varadero. Vi var precis vid inloppet som ligger drygt 8 sjömil ut. Jag fick omedelbart svar att vi var välkomna in och att vi skulle lyssna på kanal 66. När jag kom in i marinan så fanns det ingen som ropade på mig och jag försökte kalla upp dem på VHF ’en utan resultat. Då såg några som höll på med en fiske båt som jag kontaktade. De sa att jag inte kunde lägga till i marinan. Jag tyckte det var konstigt då man svarat mig på VHF ‘en och det fanns platser. Jag gick över till andra delen av hamnen och kunde lägga till vid en brygga. Jag fick kontakt med Jennifer som sköte hamnen, men hon meddelade att vi inte kunde ligga i marinan då den inte var klar och bara kubanska båtar låg där. Mesta dels turistbåtar och dykbåtar. Då förstod jag att det var den gamla marinan i Varadero som svarat, den låg bara 6 sjömil bort. Precis när vi kastat loss och hunnit ett par hundra meter ut, kom en motorbåt och meddelar att de ordnat en plats till oss! Vi fick hjälp med tilläggningen av två kubaner.

043

Sedan kom hamnkapten och   immigrationsmyndigheten. Jenny förklarade att de kostade 0,5 CUC per fot, dvs 26,5 CUC dvs knappt 250 kr. Det visade sig att det är ett standardpris i alla kubanska mariner, eller rättare sagt de få marinor som Kuba har. Hela denna hamn kommer att vara fantastisk när den blir färdig!  Se den fina reklamfilm de gjort! Och det är staten som äger marinan, jag som trodde att det var utländska ägare, när jag såg filmen! Men det framkom att Raul gillar båtlivet …! 🙂

Totalt ca 1 000 båtplatser och ett 10-tal stora bostadshus. Hur de skall fylla den med båtar är dock den stora frågan om inte Amerika öppnar dörren och låter amerikanarna segla hit. Lägenheterna är hyreslägenheter – undrar vem som skall bo där? Troligen exil-kubaner då de lär vara ända som kan betala hyran. En kubansk arbetare tjänar omkring 500 Nationell pesos =   200 SEK !!! Jag förstår bara inte hur någon kunnat tro att detta projekt skall bära sig om inte embargot från USA förändras. Men det är staten som bygger det och Raul verkar tycka om segling så det är väl den enkla förklaringen eller kan det vara så att Fidel och Raul både inser att Kuba kommer att förändras märkbart när de gått ur tiden och förbereder Kuba så skat på regimskiftet?

Ta bara till exempel den mycket trevliga restaurang som ligger här och kan ta flera hundra personer och de ända jag sett äta där är vi under de dagar vi låg här! Tilläggas skall att restaurangen varit öppen i 3 år och inga hus finns färdiga på de närmaste 1,5 milen! Menyn är omfattande och av högsta klass – undrar vad de gör med all överbliven mat??!! Bör kanske tillägga att inga kubaner, eller i alla fall mycket få har råd att gå ut och äta och ännu färre är det som har råd med denna exklusiva restaurang. Här finns visserligen flera hotell med turister men alla är ”all inclusive” så de går inte ut och äter! Vi lyckades få komma in på ett av hotellen och blev visade runt. Standarden är mycket bra och man skulle mycket väl kunna att man var på en spansk badort. Stranden var dock finare och temperaturen på 28 grader i vattnet hitta man kanske inte på de spanska badorterna! Vi fick också köpa internet tid för 10 CUC per timme. Hastigheten var inte imponerande men vi hade i alla fall internet!

Givetvis kan inte kubanerna leva på 200 SEK i månaden även om frukt och grönsakerna är fantastiskt billigt till skillnad från resten av Karibien. Men många kubaner drygar ut inkomsterna på alla olika sätt, mycket genom byteshandel av saker som någon ”kommit över”.

Vi tillbringade resten av dagen med att klarera in och slappa.

 

 

2012-07-01 Marina Gaviota, Varadero, Kuba

Jag hyr bil och vi kör till Havanna och jag får illegala cigarrer.

Ännu en strålande solig dag! Jag frågade om jag kunde få en hyrbil och det var inga problem. En halvtimme senare var den framkörd! Den kostade 85 CUC om dagen inkl. försäkring. (jag lärde mig snabbt att det var mycket billigare att ta och betala en kille för att köra oss en hel dag! Kostnaden för det var omkring 50 CUC och då ingick bensinen!) Vi tog sikt på Havanna. 20 mil med bil, d.v.s. 2 timmarskörning, då vägarna höll bra standard. Men skyltningen var inte lika bra, här förväntades att man kände till vägen ditt man skulle! När vi kört två varv i en rondell, förstod en kuban att vi inte visste var vi skulle. Han vinkade och vi körde bort till honom. Han förklarade att den vanliga vägen med en tunnel under hamninloppet var avstängd för västlig trafik.   Att hitta till ”old” Havanna center var inte lätt. Det visade sig att han arbetade som säkerhetsvakt på macken vid rondellen. Hamit, som det senare skulle visa sig att han heter, gick bort till sin chef, föreståndaren på macken, och förklarade situationen. Ett par minuter senare hade han blivit ledig för att guida oss!

Vi fick en fin guidning in till centrum, där det blev besök på ett av Hamits stamställe. Det visade sig att han kände väldigt många. När vi satt och njöt av våra Mujahitos, frågade han om vi ville ha en cigarr, den finaste i Kuba! Det skulle visa sig att jag nu kommit i kontakt med cigarrmaffian, (men det skulle visa sig att det inte var sista – mer om det senare)! Hamit sa ett par ord till en av sina vänner och ett par minuter senare hade vi varsin cigarr, Cohiba!

059

065

Vi tog en promenad längs Malecon. Gatan längs havet där man nu påbörjat att restaurera husen, vilket verkligen behövs, det såg vi klart när vi gick in i ett av dem. Därefter åkte vi till restaurang där vi fick njuta av god mat och kubansk magdans innan vi körde de två timmarna tillbaka till Varadero, efter att lyckats bli av med Hamit som gärna velat följa med och fortsätta festa.

Strax innan marinan körde jag fel och hamnade vid en grind med två säkerhetsvakter. Den ena kom fram till bilen och frågade om jag var ”French” (tyckte jag), så jag svarade Yes – tänkte på min franska flagg och ville inte gå in på detaljer. Han log stort och ville skaka både min och Amys hand. Sedan sa han att han hade två paket till mig. Jag tog något frågande emot paketen och då frågade han om han kunde få lite dricks. Jag gav honom 5 CUC (ung 35 kronor) och körde iväg. Det visade sig när jag räknat dem att jag fått 50 fina cigarrer.

117

Då frågade Amy – “Varför sa du att du hette Fransesco????”

Jag hoppas att jag slipper möta Fransesco eller vakten …. men kan lova att cigarrerna smakar bra! (Kostar ung 15 dollar per cigarr)

 

2012-07-02 Marina Gaviota, Varadero, Kuba

Eva kommer!!!

Idag skulle Eva komma! Jag körde till flygplatsen i god tid, vilket skulle visa sig bra, då skyltningen dit var i det närmaste obefintlig och det var svårt att hitta via karta då de flesta vägar ej hade märkts med vägnummer. Jag lärde mig att det bästa sättet att hitta var att ta upp liftare – här i Kuba är det mycket vanligt att man liftar då transportnät i stort sätt saknas. Ute på landet är häst och droska som gäller. Även för längre färder ut på landet använder man hästdroska.

Planet Eva kom med landade planenligt, men efter drygt 2,5 timmar hade hon fortfarande inte kommit ut från flygplatsen. Hennes bagage hade kommit bort, troligen på Charles de Gaulle! Så till slut kom hon ut och vi kunde köra mot Havanna, där jag tänkt vi skulle äta på den restaurang vi varit med Hamit och tagit ett par drinkar och rökt cigarrer. Jag brukar hitta ganska bra, men att direkt köra raka vägen till restaurangen hade jag inte väntat mig då jag aldrig kört den vägen och Havanna är ganska stor. Det blev en trevlig middag och stakars Eva blev väl helt utmattad efter den långa flygresan och tidsförskjutningen! Vi anlände inte till marinan förrän kl 00:30 så det blev inte någon större inspektion och ganska omgående var det natti-natti.

2012-07-03 Marina Gaviota, Varadero, Kuba

Biltur till Santa Clara och Che Gavaras grav

155

Eva fick inte någon vila utan nästa dag bar det av till Santa Clara, där Che Gavara ligger begravd och ett stor minnesmonument finns rest till hans ära! På vägen dit passerade vi många byar och fick se många hästdroskor. Vägen dit tog också mycket längre tid än vad jag trott då vägarna var i relativt dåligt skick. (Det visade sig senare att det fanns en bättre väg, vilken vi tog tillbaka.) Vi stannade till i en av byarna för att äta brunch, men det tog ett bar tid innan vi hittade en restaurang, där vi var de ända gästerna och det verkade som de öppnat bara för oss! Maten smakade utmärkt och efter en timme kunde vi fortsätta igen. På vägen till Santa Marta såg vi både Lenin statyer och andra påminnelser om socialismen.

DSC00422

Vi lyckades hitta till Che Gavarras minnesmonument och museum. Efter att tittat på detta körde vi in till centrum, där vi bli mer eller mindre stoppade av en man. Han ville visa oss en restaurang och en bra parkeringsplats. Det visade sig vara en mycket trevlig restaurang med god mat. Han fick sedan skjuts en bit på vägen då han visade oss hur vi skulle köra ut ur staden och ta en bättre väg till Varadero. Någon ersättning ville han absolut inte ha! Efter drygt två timmar var vi tillbaka i Varadero och det var dags att gå och lägga sig.

DSC00433

DSC00431

DSC00430

2012-07-04 Marina Gaviota, Varadero, Kuba

Lugnt

Denna dag tog vi det lugnt och gjorde bara en kort tur in till Varadero och beundrade den underbara stranden och åt på en kubansk liten restaurang.

153

154

2012-07-05 Marina Gaviota, Varadero, Kuba

Eva och jag kör till Grisbukten

156

160

159

Jag hade läst att det skulle finnas en fin lagun med krokodiler samt en fin strand som fått namnet Grisbukten eller på spanska  Bahía de Cochinos, där amerikanarena gjorde en attack mot Kuba 1961, och höll på att starta ett tredje världskrig. Åter igen upptäckte vi hur svårt det var att hitta rätt på Kuba. Här fanns massor av vägar men inga skyltar eller väggnummer. Vägarna användes för att transportera tobak och apelsiner från de bördiga fälten. Vi fick följa efter en kille i en Chevrolet som skulle en bar bit på samma håll som vi var på väg, sedan fick vi en liftare. Därefter blev det att fråga sig fram då man möte någon … och det kunde vara långt mellan mötena:).

Strax innan vi kom fram möte vi Stefano. Han påstår han är salsa dansare och skall hämta ett pris nära Grisbukten. Han får lift då han säger att han sedan skall tillbaka till en by nära Varadero. Därmed har vi en guide för hemfärden och han en resa direkt hem, En vinn-vinn-situation kan man tycka!

Han visar oss vägen till naturparken och vi tar en färd med guide ut i mangrove träsket! Vi tror att vi skall få se alligator mm, men det visar sig att färden går till en liten ö med uppbyggda indianhyddor och indian statyer!!!! Det var allt! Lite besvikna återvänder vi och får då veta att det finns en krokodil farm med en typ av krokodiler som är unika här och har en förmåga att springa på bakbenen, vilket vi aldrig får se, men vi får se när de får mat, men de verkar rätt slö.

200

196

186_just

Vi kör sedan tillbaka mot Varadero och det går smidigt då Stefano vet vägen. När vi kommer fram till hans by och han skall stiga av försöker jag ge jag honom 20 CUC. Men det vill han inte ha, han vill ha 60 USD för att ha ”guidat” oss!!! Det var inte alls med i överenskommelseen och han har fått lift hem, så jag säger att då får det var och lämnar

2012-07-06 Marina Gaviota, Varadero, Kuba

Seglar till Hemingway marina

Tidigt på morgon kastade vi loss och seglade mot Hemingway Marina. Det var alldeles stilla så det fick bli motorgång. Havet låg tidvis som en spegel och det var en vacker utsikt med blå himmel och en del vita bomullsstussar. Det var svårt att se horisonten då havet och himmelen tidvis så ut att gå ihop. På eftermiddagen nåde vi Havanna och kunde segla precis utanför Morro Castle eller översatt till svenska Klipp Fortet. Grunden till fortet lades redan 1589. Första riktiga slaget stod här 1762 då britterna lyckades minera och spränga det ena tornet och inta fortet.

014

Fortet skyddar inseglingen till hamnen som sker via en smal mynning. Precis när vi är utanför fortet så kallas vi upp på VHF’en. Det är Havanna Port Control som kallar. De undrar vart vi är på väg. De trodde nog att vi var på väg att segla in i Havanna Hamn, så det lät klart mer positiva när jag meddelade dem att vi var på väg till Hemingway Marina. Vi fick en fin vy av Havanna och en timme senare seglade vi in i Hemingway Marina. Jag fick besked att vi skulle angöra Customs på vägen in. Trots det missade jag det då jag inte kunde tro att någon höll till i den tillsynes öde blå byggnaden. Men efter en sväng så var vi rätt och de kom ombord och inspekterade båten. Det gick snabbt och det var mycket vänliga. Därefter kunde vi segla in i en av kanalerna. Hemingway Marina har ett inlopp som består av en kanal som sedan förgrenar sig till 4 kanaler varav 3 används idag som förtöjningsplatser. Den ena kanalen är bara inhemska båtar och den yttre kanalen som är mer oskyddad verkar vara en budget kanal där el saknas. Den kanalen vi skulle ligga i verkade dock i gott skick. Vi fick en förtöjning en bra bit in. Här låg vi verkligen tryckt. På andra sidan fanns en resort med simbassäng. Jag fick veta att om det blåste upp till orkan förtöjde man båtarna mitten av kanalen som var 20 meter bred. Med rejält med förtöjningstampar på båda sidorna hade ingen båt blivit skadad vid något orkantillfälle och flera båtar ligger här hela orkansäsongen.

Vi frågade efter taxi men blev hänvisade till Carlos, som var kuban och hade en blå Lada. Det var ett riktigt lyckokast! Carlos var suverän! Pålitlig, kunnig och trevlig och dessutom mycket ärlig och just. Vi använde Carlos alla dagarna vi var i Hemingway Marina. Han tog oss också till sitt hem där han stolt visade sin bostad och vi fick träffa hans dotter, flickvän och hennes föräldrar.

IMG_0603

028

2012-07-07 – 2012-07-12 Hemingway Marina, Kuba.

Hemingway Marina

Under dagarna i Hemingway Marina gjorde vi flera besök i Havanna. Vi åkte och tittade på Hemingways hem. Det låg fantastiskt fint på en kulle och var mycket trevligt. Inte svårt att förstå att han trivdes här och han båt Pile ligger upppalad här. Här finns också 5 av hans hundar begravda och många av hans jakttroféer hänger på vägarna.

066

 

Givetvis måste vi också besöka Hemingways favorit barer! La Foridita, där han drack sin Daiquiri, hans personliga rekord var 16 st Daiguiri, jag gjorde inte ens ett försök utan nöjde mig med en till det facila priset av 6 CUC. Daiguirin var fantastiskt fin och det var ett bra band som spelade och efter ett tag hade vi turen att få ett bord, så vi var nöjda!

 

100

101

Sedan blev det La Bodeguita Del Medio där vi drack Mojito. Baren hade mycket mer atmosfär. Mojitosen var ok, men blev slagen av Laslos Mojitos, men mer om det senare. Bredvid baren fanns resturangen där många berömdheter hade intagit fina middagar.

Vi passade också på att åka till Vinales, som är en stor naturpark med fantastiska små berg och en grotta samt en modern ”hällristning”. Färden dit var 20 mil, men det var motorväg större delen av färden och vi fick se många hästskjutsar och gamla bilar. Eva och jag fick också prova på att rida oxe! Carlos tog oss också till en fantastiskt fin inhemsk restaurang som ingen tursit satt sin fot i, då den låg mycket anonymt. Här fick jag prova på att äta sköldpadda. Det smakade gott, men i fortsättningen får det var då jag inte vill bidra till att sköldpaddor fångas för att bli mat.

Det blev en del strövtåg i Havanna och det var lät att bli förälskad i denna spännande stad.

088

Tjejen till höger om mig såg jag ej förrän långt senare när jag tittade på bilden:)

069

Vi var också och provianterade i Havanna. Jag hade hört att det skulle vara ont om hårschampo, tvål och toalett papper. Här i affären såg man inte tillstymmelse till brist, men så kunde man bara handla för CUC, så förmodligen stämde uttalandet när det gällde kubaner.

Vårt intryck av Kuba och kubaner är mycket positivt. Kuba är intressant land med mycket vakert och befolkningen är mycket vänliga och hjälpsamma. Givetvis hoppas man på att det skall få en ökad frihet och embargot från USA skall upphöra. Kubanerna i gemen har det fattigt, men verkar trots det lyckliga. De har en bra skolgång och verkar välutbildade. Här förekommer knappast några brott och droger verkar bara finnas i begränsad skala. De har börjat få en något ökad frihet. Tex fick de inte för 3 år sedan ta en turist till sitt hus. Det får de nu, men om de vill ro ut och fiska måste de ansöka om tillstånd! Det finns många finna resorter på Kuba, men enligt uppgift får inte kubaner ta in där, om de mot förmodan skulle ha råd med det!

2012-07-13 Hemingway Marina, Kuba.

Lämnar Hemingway Marina för att segla till Las Moores eller …

003

002

Hemingway marina är fantasttisk med sina “kanaler”. Det gör hamnen till ett bra orkansäker hamn. När det kommer en orkan och det gör det här på Kuba, för eller senare, då förtöjer man båtarna i mitten av kanalerna! Ingen båt påstås ha blivit skaddad vid någon orkan.

Skärmavbild 2015-04-29 kl. 09.56.11

Vi checkade ut tidigt på morgonen. Jag hade hört talas om en vacker ö ”CayoLevisa” på vägen till Las Moores. Jag visste att man inte fick lova att ankra och bara lägga till i speciellt godkända hamnar. Men jag kunde ändå inte låta bli att fråga hamn kapten och man kunde lägga till vid Levisa. Jag hade hunnit bli lite bekant med marina personalen och han log mot mig när han svarade: ”You havet o have a wide mind!”. Därefter kom det ”You know, it could happened that you get engine problem!” Efter det skrattade vi många gånger åt detta och ”You have to have a wide mind” blev ett av våra favorit uttryck.

013

Återigen var det vindstilla och det blev mestadels motorgång. När vi närmade os Isla Levit tyckte jag det kändes som vi hade lite motorproblem och sakta navigerade vi oss in mot Isla Levita. Inseglingen var lite besvärlig då det var mycket grunt och jag fick pröva mig fram till jag hittade en ränna som det gick att ta sig in de sista biten. Men i gengäld hittade vi en fantastiskt fin vik där vi låg väll skyddade och det vara bara hav och grönska så långt ögat kunde se.

289

Vi tog jollen in till stranden och sedan påbörjade vi vår strandvandring. Sanden var fantastiskt vit och så fin så man kunde inte känna sandkornen. Vi visste att det skulle finnas en resort och vi hoppades att vi skulle kunna inta en middag där. Efter en halvtimmes vandring möte vi två tjejer. Det visade sig att de var norskor! Världen är bra liten! Visst kunde vi är där! Det visade sig också att de hade uppträddande i form av två kockar och två killar som spelade. Kockarna var tom duktigare på att laga mat än att uppträdda och humöret var det inget fel på! Här träffade vi också Lasaro som hade en fiskebåt som han tog ut turister i. Han sa att vi borde lägga till vid bryggan på baksidan av ön, så skulle han ordna så någon från fastlandet kom och klarerade in os. Han erbjöd sig också att nästa morgon kl 08:00 lotsa oss till bryggan då det var ganska trångt på sina ställen!

 

2012-07-14 Cayo Levisa, Kuba

Lotsning till brygga

Kl 08:00 kom mycket riktigt Lazaro och sedan lotsade han oss med sin motorbåt till bryggan. Två timmar senare kom en myndighetsperson och stämplade papper och så låg vi lagt vid Isla Lovita och behövde inte använda oss av ”our wide mind”. Och det utan att det kostat oss en ända CUC!!!

IMG_0681_c

Jag hade tänkt att dyka, men det visade sig att dykshopen hade problem med tryckluften så av det blev det intet. Istället tog oss Lasaro ut på en snorkel tur, där vi använde La Petit Amelit att forsla oss ut. Därefter tog jag, Lasaro och Alejandro La Petit Amelit ut för att försöka fånga humrar. Jag hade hört att alla humrar tillhörde Castro och att enbart fiskare med speciellt tillstånd fick lova att fånga humrar. Lasarao skrattade åt det … tydligen låg Isla Levita så långt ifrån havanna att man kunde ha sina egna regler här. Nu blev det bara en ynka liten hummer med istället en Pargos. Lasaro fixade till en riktig festmåltid på Amelit. Det visade sig också att han inte bara var en mycket bra kock utan också en expert på att göra Mojitos och jag vill påstå att han gör de bästa Mojotosen på Kuba!

410_c

 

Plötsligt på nolltid blåste det upp. Jag tog mig snabbt upp på däck för att lägga uterliggare ett par förtöjningar. Precis när jag lagt en förtöjning om en pollare och skall göra fast den på Amelit så lossnar den främre pollaren i bryggan och jag som står där lutad ut mot Amelit håller på att ramla i plurret då Amelits för hastigt glider ut. Som tur var fanns det utrymme vid aktern och Amelit kunde få fritt svängrum. Men strax så fastnade hon i sanden sim grundade upp några meter från bryggan och där låg hon fint på grund! Vi fixade ett par extra förtöjningar och kom överens med en av de större motorbåtarna att dra oss loss så snart ovädret dragit förbi. Efter en halvtimme var ovädret över och de drog oss mjukt och fint upp till bryggan igen. Nu blev det många extra förtöjningar för säkerhets skull och förtöjning i färjan som låg på andra sidan bryggan efter att jag noga förvissat mig om att den inte skulle gå förrän nästa morgon!

Efter detta blev en fantastiskt god middag och sedan blev det fest Amelit! Tjejerna använde hela Amelits däck som dansgolv, så visst var det party!!!

2012-07-15 Cayo Levisa, Kuba

Födröjd avsegling

Vi hade tänkt att segla på morgonen, men då det var lite dåligt väder med åska så valde vi att stanna en dag till. Myndighetspersonen som kommit på morgonen för att deklarera ut oss tog vårt besked med fattning och sa att då gör vi det imorgon istället!

Vi ägnade dagen åt bad och sol och på kvällen blev det middag på resorten.

IMG_0621

Med La Petit Amelit kunde vi ta oss till den finaste strandremsa jag någonsin sett. Sanden var mjuk som olja!

IMG_0656

IMG_0655

2012-07-16 Cayo Levisa, Kuba

Segling till Las Moores

På morgonen var jag noga med att förtöja om så att vi inte skulle tas på släpp efter färjan med brygga och allt:)! Jag undrade när myndighetspersonen skulle komma och klarera ut oss. Lasaro skrattade och sa han kommer snart, skall bara raka sig! Det visade sig då att han valt att stanna på ön och sedan sova över i Lazaros båt. Visst har de det bra på Kuba:). En halvtimme senare kastade vi loss och jag var 2 par slitna sandaler fattigare och Lazaro log och sa att jag måste komma och besöka honom när jag seglat runt jorden, för då skulle han visa oss sitt fina hus. Jag lovade … och så gled vi sakta iväg med Lazaros vägbeskrivning i huvudet!

Vi fick lite vind så vi kunde segla utanför revet som löper längs Kubas nordväst kust. På kvällen närmade vi os Los Moores där vi skulle deklarera ut från Kuba. Samtidigt hade det bildats ett stortåskoväder precis hitom Los Moores, Jag försökte segla runt det mot landsidan, men fick ge upp och istället segla runt det mot sjösidan allt medan blixtarna skapade ett fantastiskt skådespel. Detta gjorde att vi blev rejält fördröjda och först vid 23-tiden kunde vi sakta stäva in mot var vi trodde en enslig brygga skulle ligga. Och mycket riktigt hittade vi bryggan och nästan precis där jag trott att den skulle ligga. Vi fick hjälp att förtöja av en ung amerikanare. Det skulle senare visa sig att han var gast på en liten 12 meters motorbåt som var på väg till Colombia med en inhyrd gammal skeppare. De hade blivit misstänkta för smuggling och hade haft det jobbigt. Kubanerna hade demonterat större delen av båten och de hade blivit kroppsundersökta. Nu hoppades de bara på att få bränsle så de kunde ge sig iväg till Colombia.

Så snart vi lagt till blev det natti-natti då det bara fanns en tullstation här och inget annat att göra.

 

2012-07-17 Las Moores, Kuba

Las Moores – platsen där det finns oändligt med stora ilskna mygg

Vi deklarerade in i La Moores. (Man måste göra en förenklad inklarering och utklarering från varje hamn i Kuba även om man tidigare klarerat in i Kuba. Enbart den första ”riktiga” inklareringen och sista ”riktiga” utklareringen kostar något. Utklareringen kostade 20 CUC, dvs 140 SEK.

Men innan vi deklarerade ut bestämde vi oss för att ta en promenad till en restaurang som låg en 4 kilometer bort. Jag hade tänkt att det skulle bli en skön promenad och då vi inte skulle segla förrän framemot eftermiddagen för att komma fram på förmiddagen till Isla Mujares, så skulle det passa bra! Det var alltså vad jag tänkte, men verkligheten skulle bli lite annorlunda.

När vi gått ett par hundra meter hörde jag något surrande … och det växte i styrka! Snart hade jag några av de största mosquitosen jag sett omkring mitt huvud! Amy upplevde det samma medan Ingrid och Eva verkade klart impopulära och kunde lugnt promenera, medan Amy och jag försökte på olika sätt lura bort de där mosquitosen, men de var för smarta. Vi hade dem hela tiden surrande runt våra huvud och hur vi än fäktade blev vi inte av med dem. Det blev 4 kilomoter som kändes som en mil och då vägen var mycket krokig så hoppades jag vid varje krök att resturangen skulle ligga just bakom den kröken, men som sagt det blev många krökar men till sist var vi framme. Det visade sig vara en liten resort. Att några turister skulle vilja hit frivilligt, hade jag svårt att förstå! Vi såg heller inga turister här men vi fick i alla fall en god lunch. När jag ville beställa en taxi tillbaka fick jag beskedet att det gick inte! Närmaste taxi var 55 kilometer bort! Efter mycket chattande fick vi till sist en kille att köra oss tillbaka och Amy och jag var nöjda. Kl 15:00 kunde vi klarera och efter att betalt 20 CUC var det dags att styra mot Mexiko!

Här är en video när vi var på den underbara Isla Levita. Missa inte girlpartyt i slutet på filmen! :)