2009-05-30 – 2009-06-11, La Rochelle, Frankrike

På lördagen (30/05) med perfekt vind och strålande sol inleddes vår segling. Fortfarande lite märkligt att vi inte kan få bestämma när vi vill avsegla – det är nämligen tidvatten som styr. Precis utanför hamninloppet är det bara 0,5 meter djupt vid lågvatten och Amelit sticker 2,3 m. Så vi fick vänta att kastade loss till kl 10:00 när det var på väg till flod.

Segelsättningen gick mycket bra för att vara den första egna riktiga seglatsen. Hon är verkligen ett skepp. Trygg, säker, magnifik och lugn. Seglatsen ställdes till att börja med mot Fort Boyard för att studerade fortet på nära håll, långt innanför den utsatta gränsen (det finns en gräns angiven i sjökorten hur när man får segla). Vem skulle avfärda oss – Fort Boyard ”polisen”?

Fast det var strålande solsken så var vinden isande kall. När vi inte ändrade segelsättning så pluggades engelska segeltermer. Så var det dags att återvända till hamnen och med hjälp av NavNet 3D kunde vi se när det skulle vara tillräcklig djupt för att säkert kunna angöra hamnen, med hänsyn till tidvattnet. Tilläggningen gick helt perfekt och jag fick tom applåder från ett sällskap som stod på bryggan.

 

Även på söndagen vaknade vi även med strålande sol. Ja så hade det hänt som inte fick hända….. På styrbordssida där cockpiten slutar och just där på den mantågsstöttan finns det en markering. Den markeringen är väldigt smart för den indikerar att man inte ska hänga en fender där. Detta på grund av att just där är avgasutsläppet är från värmaren (och där blir det riktigt varm – vilket vi blev varse). En fender hade rullat dit under natten, eller blivit fel hängd från början. Tack och lov för att det var endast fendern som blev utbränd/bortbränd. Gelcoaten hade klarat sig. Så nu gör vi inte om det misstaget fler gånger. Kastade loss och det var ett otroligt lämmeltåg ut ur hamnen. Segelsättningen blir bättre och bättre. Denna dag var mycket speciell för vi slog fartrekord på 10,5 knop. Vi konstaterade också att krängningsgränsen är när flaggan badar! Vi seglade till Les Sables d´Olonne och efter det skulle vi runda Ile de Ré. Vilket innebar att vi skulle gå under en bro.

Bron var 30 m hög så vi räknade med våra 25 m skulle vara ok (bilden nedan till höger visar bild från vår FLIR kamera som sitter i masttoppen).

Dock kändes det som det var alldeles för lite plats mellan masten och bron och jag var övertygad om att masten skulle bli fälld av bron!  Så blev dock inte fallet som tur var! Så är det när man är ovan vid en ny båt. Så ytterligare en helt fantastisk segeldag på 12 timmar.

Måndagen var en helgdag i Frankrike, det passade oss utmärkt för det var ännu en fantastik dag. Kastade vi loss och hade bestämt att vi skulle gå till den lilla ön Ile D´aix och ankra för att äta brunch, det var fler än vi som hade tänkt dessa tankar, det var som sagt helgdag. Men vi fick en bra plats och avnjöt vår mat. Det var så mysigt att vi la oss en stund på soldäck och vad gjorde vi – somnade. Vi har verkligen fått en nyfunnen vän i gennakern. Den är superb. Lätt att sätta upp och ta ner, dessutom gör ”spider bommen” att seglet står bra.  Dessa tre dagar har vi haft det fantastiskt. Segling så gott som 12 timmar varje dag.

Tisdagen skulle vara en ”segelfri dag”. Kompassen skulle kalibreras. Mannen hade pysslat med detta i 16 år och det var andra gången han hade stött på problem med att justera kompassen med mindre magneter, men Amelit behövde kraftigare justeringsmagneter (pga av all elektrisk utrustning) så han fick införskaffa en special magnet, men som sagt inget större utan att det gick att lösa. Onsdagen var en ”fixar” dag. Kvällen blev en riktigt kulinarisk smakupplevelse. Menyn; ankleverpaté med körsbärssorbé, räkor med tomatpesto och bananlök sås. Fisk, Talbaut med purjolök och nougatsås, chokladkakor med kokosmjölk och rulltårta med vanilj/kokosmjölk sås.

Torsdagen var ytterligare en fixar dag och det var verkligen skytteltrafik av och på båten med; navigationsprogrammet skulle uppdateras, kvinnorna som skulle sy seabobens lyftanordning,  så att den med lätthet kan lyfta den ur sin vagga från akterstuvfacket mm. Fredagen bjöd på växlande molnighet. Lördagen ägnades åt proviantering. Taxi till Carrefour, där vi verkligen provianterade. De sålde allt från småskruvar, släpvagnar, sängar, kläder, till om man ville köpa en flaska vin för 6.000:-!  Dessutom en  fiskhall Regnet fortsatte att ösa ner så det blev snabbmiddag i stan för att sedan inte få tag på taxi till hemresan utan att gå hem. Ok vi var lite blöta.

Söndagen bestämde vi att nu hade vi varit ”bryggseglare” så det räckte och kastade loss. Vi bestämde oss för en sextimmars segling i La Rochelles farvatten.

Underbart att komma ut på havet igen! Det märktes inte att Biscaya kan ha en dålig sida också, vi har bara upplevt den goda. En fin segling och återigen kunde vi konstatera vilka otroliga segelegenskaper Amelit har. Sent på eftermiddagen upplevde vi hur man definitivt inte ska segla. En trimaran kom in i hamnen med knäckt mast och skörade segel. Visst det kan ju hända men inte att besättningen (sex personer) är ”stenhöga”, patetiskt att se så dåligt sjömanskap. Hela båten var dessutom i dåligt skick och seglen var sämre än gamla lakan.

Besökte grannbåten, Vista från Vilius, vars dop vi filmat, och de bjöd oss på kaffe från sin nya cappuccinomaskin. Så med detta avslutades vi den första egna seglingsveckan.