2009-05-22 – 2009-05-29, La Rochelle, Frankrike

Resan ned till La Rochelle började fredagen den 22:e maj, klockan 06:00. Vi hade packat in i det sista, så många timmars sömn blev det inte.

Fast att vi hade kört ner en gång till La Rochelle med grejor och flugit en gång så hade vi mycket packning kvar. Hur mycket, det förstod vi inte förrän vi var på Kastrup och skulle väga in bagaget. Det är 20 kg/person – (alltså 40 kg…) vi hade 106 kg!!!! Det blev att betala för övervikt, men det kunde det vara värt!

Väl i Paris så hämtade vi vår hyrbil och så började vi den sista etappen. Det blev en kaffe/te paus med  sandwich och detta på stående fot. Det kändes som om detta var den mest onödigaste sträckan av alla. Det verkade som om vi inte fort nog kunde komma till La Rochelle.

När vi kom fram så var vi mer spända och nervösa än vi ville erkänna. Detta yttrade sig i kommentarer som ”- vi kör först till hotellet och checkar in innan vi besöker AMELIT-”. Vem försökte vi lura! Att parkera bilen på piren och komma ur bilen – vi slog rekord, ändå tyckte vi inte det gick fort nog…..

Spänt tittade jag efter henne (det låg ju många Ameler där), men jag kände igen henne på FLIR kameran i masten.

Vi var helt på det klara med att vi skulle gå ombord men inte gå ner i henne, så jag blev glatt överraskade när där var folk som in i det sista mekade och putsade. Det gjorde att vi kunde vi kunde komma ombord på henne i ”förtid”. Flaggspelet hade inte kommit utan vi skulle hämta det på lördagen på varvet. När klockan var strax efter 17:00, så sa Amel-teamet till oss att de skulle låsa och bad oss att gå!!! Vadå gå? Det var ju min båt! Men ändå inte – vänta tills måndag.

På lördagen hämtade vi flaggspelet och körde till AMELIT.

Flaggspel packades upp och sattes ihop, stiligt – mindre stiligt var att fabriken hade räknat fel, vi skulle ha 40 m och vi hade fått 60 m! En elbrännare i form av en kniv inhandlades och sedan började jobbet med att få 60 m till 40 m. Klockan 20:00 var flaggspelet på plats!

På söndagen inhandlades bröd, smör, tomater, ost och en flaska champagne. Detta avnjöts i sittbrunnen i strålande solsken. Så var det dags för ”skolveckan”. Vi blev verkligen varmt välkomna av Amel-teamet, en gigantisk bukett, två flaskor champagne, konjak och två flaskor inhemsk sherry.
Lärare denna vecka skulle vara, Boris, Christian och Stephen, de två förstnämnda skulle instruera allt som hade med båten att göra och Stephan allt angående instrumenten. Dagen ägnades åt motorn och allt som hör till denna. Det enklaste den dagen var toaletterna! En del grejor hämtades från varvet och stuvades, därefter blev det att testa instrumenten.

Tisdagen fortsatte med instrumenten och båtens inre. Det är mycket att lära – allt från navigationsutrustning, kommunikation och all annan utrustning. Bara när det gäller kommunikation så skall man lära sig VHF, Inmarsat-C, SSB och satellit kommunikation.  När det gäller navigation är det NavNet 3D och MaxSea.

På onsdagen så var det dags för jungfruresan och det kan man inte göra om båten inte är döpt!

Vi förberedde oss och så förvånade vi blev när den flaskan som hon skulle döpas i, som jag hade fått från min personal, visade sig att det var samma champagne som Amel hade gett till oss. Vi samlade ”gänget”, Boris, Christian, Maxime, Nicolas och Daniel.
Det visade sig snart att flaskan med champagne var i det närmaste okrossbar – ett tag trodde jag att personalen hade gjort ett ”practical joke”, men till slut lyckades det och hon blev döpt. Det var många goa skratt under tiden.

Vilken känsla det var att lossa förtöjningarna och komma ut på havet. Alla seglen testades, alltså genua, staysail, mainsail, mizzensail, gennakern och mizzen ballooner. Vilka segelegenskaper(!!!) det var bara positiva omdömen.
När det var dags att lägga till så var det med lite bävan (18 meter och drygt 20 ton ger en del respekt) men det gick bra, men här är en del att lära!!!. Efter lunch var det nya lektioner och alla kapellen testades, ett mindre som täcker halva sittbrunnen, ett heltäckande kapell och solskydds kapell.

På kvällen efter en god middag konstaterade vi att vi var åter igen supertrötta.  Det tar på krafterna att gå i Amel´s skola.

På torsdagen blev det ett häftigt uppvaknande. Boris hade kommit med alla våra grejor från varvet och även seaboben.  Morgonen fortsatte med att vi fick beskedet att vår Evenrude skulle lämna Belgien den 17:e juni och vara här den 19:e.
Vi log inte speciellt mycket åt beskedet…. Den motorn beställde vi i februari och lovad att vara monterad den 15 maj! Förmiddagen var Stephan´s lektion, med genom gång av instrumenten. Eftermiddagen skulle vi lära oss att sätta upp gennakerbomen, vilken snabbt blev omdöpt till ”spiderman bom”. Även här krävs det övning för att få erfarenhet. Kvällen användes åt instrument övning och logistik.

Fredagen kom med segling igen. Vädret var fantastiskt, strålande sol och 10 m/sek. Amelit gör verkligen skäl för sitt namn, så lugn, trygg och än en gång vilka segelegenskaper! Amelit tankades när Boris och Christian var med och det gick bra. Hon hade redan fått 150 liter men resterande 750 literna tog sin lilla tid. Eftermiddagen gick i ett högt tempo. Vi fick utbytt vårt solskyddskapell, två tjejer kom och mätte på en konstruktion till hur seaboben skulle lyftas ur och in från sin ”vagga” som Amel har gjort i den aktre luckan. Sent på fredag eftermiddagen avlades ett besök hos Tech Nautic för att se jollen. Den såg riktigt bra ut, allt från jockeysitsen till namnet – La Petit Amelit!.