Cascais – Siexal – Lissabon – Sines och svarta olagliga musslor!

2010-09-14 Cascais

Upptäcktsfärd till Lissabon med jollen

013 (1)Marie och jag tog jollen och körde in till Lissabon. På vägen dit passerade vi Padrão dos Descobrimentos, som är ett monument som visar att Portugal tog en aktiv del i att upptäcka världen under 1500-1600-talet. Monumentet är imponerande med en mycket stor detaljrikedom, som gör att man hela tiden hittar nya detaljer. Strax bredvid ligger också detta imponerande slott.

012

När vi strövade omkring i Lissabon såg vi ånyo förfallet, det hade jag inte förväntat mig så påtagligt i landets huvudstad. På kvällen åt vi på Vin Rouge i Cascais, en mycket trevlig restaurang med utsikt ut över Cascais och utöver havet.

2010-09-15

Seixal och illegala musslor

image004Vi lämnade Cascais på förmiddagen för att gå till Seixal, som ligger 15 sjömil upp i floden vid Lissabon. Vi passerade 25 April Bron (vilket namn) för att därefter ha Lissabon centrum på babords sida. På styrbordssida hade vi Jesusstatyn som är 110 meter hög. image003Vi vek sedan av mot styrbord och seglade in i ett litet flod delta, där en av tarmarna ledde till Seixal. På vägen dit passerade vi fina stränder. Avsikten med färden var just att kunna bada och då i förhoppningsvis varmare vatten (temperaturmätaren stod fortfarande på 10,33 grader så kapten hade vägrat bada i Cascais:). Vi ankrade upp en bra bit in i viken med ett djup på 3,5 meter när det var lågvatten. Marie och jag tog en tur med jollen ut till de finna stränderna. Här kunde vi ligga och sola alldeles själva och njuta av ha Lissabon centrum rakt framför oss ca 3 sjömil bort. En märklig känsla – så nära och ändå så långt bort. När vi låg där såg vi en man längre bort som gick längs strandremsan, böjde sig ned med jämna mellan rum, gick ett par meter till, böjde sig ner etc. Jag blev så nyfiken så jag gick ditt och frågade vad han höll på med. Jo, han letade i sanden efter musslor. Han visade hur man gjorde och gav mig gentilt en handfull musslor. När han ville ge mig mer tackade jag artigt, men sa att jag ville hitta dom själv. Jag stoppade musslorna i en plastpåse med vatten och Marie och jag gav oss iväg längs stranden för att få ihop till en festmåltid. Efter 2 timmar och 3 (!) musslor gav vi upp!

Vi körde tillbaka till Amelit och lämnade ”fångsten”. Eftersom det inte skulle bli mycket till middag, beslöt jag att vi skulle ta jollen in för att se om det fanns någon bra restaurang i land. Det är alltid ett problem var man skall lägga till med jollen när man har tidvatten. Helst vill man ligga till vid en flytponton, så man ej behöver bekymra sig och vattennivån och längden på förtöjningstamp. Jollen väger 280 kg så man kör inte gärna upp den på stranden om det är på väg till lågvatten. Det skulle då innebära att man får släppa den på stranden när man väl skall iväg. Jag hade sett i piloten att det fanns ett båtvarv, med en mycket vänlig engelsman. Jag styrde dit för att fråga om vi kunde ligga vid deras flytponton. När vi kom fram stod det en man som enbart kunde portugisiska, men han förde mig resolut till kontoret och där var engelsmannen! Han ställde fram ett par stolar och bad oss sitta ned! Jag började misstänka att han såg framför sig ett par kunder, så jag förklarade snabbt att vi hade inga problem med båten, vi ville bara ligga vid hans ponton, medan vi gick in och letade efter en lämplig restaurang för att senare på kvällen kunna äta där. Han log och började berätta om de olika restaurangerna. Jag frågade då också om hur länge de hade öppet och om det fanns någon chans att komma in på området efter de slutat för dagen. Inga problem – snabbt tog han fram en nyckel. Ni kan lägga nyckeln i brevlådan när ni inte behöver den längre! Piloten hade verkligen rätt, han var fantastiskt vänlig. Vi gick in i byn och handlade lite, men restaurangerna var väl så där och han hade nämnt att det fanns en fin restaurangbåt bara en liten bort från där vi ankrat. Så när vi kom tillbaka lämnade jag honom nyckeln och tackade för all hjälp. När vi närmade oss Amelit med jollen, stod Lena där och viftade och pekade ned mot vattnet. Hon varnade oss för att det fanns två dykare under båten. Vi lade till försiktigt och jag undrade vad som stod på – vi hade ju inget problem med båten vad jag visste!

 

image005Nej de håller på att dyka efter musslor blev svaret! Efter 2 timmar och 20 minuter kom de upp och en båt möte dem. Jag frågade om jag fick köpa lite musslor av dem, men Nej. Jag kunde däremot få lite – jag fick över en halv spann full! Det var kanske för att muta oss(!) – killen som hämtade upp dykarna, hade nämligen förklarat att det var ej tillåtet att dyka och plocka musslor. Vi hade dock redan beslutat oss för att gå till restaurang båten, så det blev så. När vi kom fram till restaurangbåten kunde vi förtöja på utsidan och göra entré bakvägen. Vi fick en mycket god fiskmiddag och tillsammans med 2 flaskor vin och förrätt stannade notan på 650 kr för 3 personer. När jag körde till restaurangbåten inträffade en incident. Vi körde ca 100 meter från en strandpromenad när Lena plötsligt ropade stopp! Vi gjorde ca 25 knop, men det blev ett snabbt stopp. Lena hade uppmärksammat en fiskelina från någon som fiskade från land. Hon hade lyckats fånga den med handen, men fick lite brännsår. Vilken tur att den inte kommit i halshöjd. På vägen tillbaka tog vi det extra lugnt och kunde förtöja vid Amelit vid 24-tiden efter en trevlig kväll.

2010-09-16, Siexal

Tillbaka till Cascais

Jag följde Marie till Lissabon flygplats, då hon tyvärr skulle åka hem. Efter det skulle jag hämta ut ett postpaket från Tyskland som var skickat Poste Restante till Lissabon. Jag hade innan försökt få det på en poststation, men de hänvisade till huvud postkontoret. Jag gick nu dit, skulle ligga vid ett torg, men först såg jag det inte. Det visade sig dock att var 2 baracker de satt upp då huvudkontoret höll på att byggas om. I dessa baracker satt 3 damer och ingen kunde ett ord engelska! Efter en del tecken och kroppsspråk så hänvisade de mig tillbaka till det andra kontoret! Jag checkade då upp om han som skickat paket hade skickat det med Rek, så jag kunde referera till det, men det hade han inte, däremot hade han skrivit som ”Sailing yacht Amelit”. Tillbaka till båda postkontoren, men de hittade inget under det namnet hellre. Jag hoppas att Christoph Mutter, som var så snäll och skulle ge mig dessa fina kablar till Daviten (upphissning av jollen) får kablarna i retur och kan skicka dem till Las Palmas istället, då denna gång till marinan.

 

2010-09-17 Cascais

Stanna en dag till

Jag hade egentligen tänkt segla på morgonen, men kvällen innan fick jag ett mail från Mattis och Elisabeth (Camdecus), att de skulle komma till Cascais den 17:e, så då valde jag att stanna för att träffa dem.

 

2010-09-18, Cascais

Seglar till Sines

005Ja, segla och segla, det var järngenuan (motorn) som fick stå för framfarten, då vinden lyste med sin frånvaro, men solen värmde och kompenserade delvis frånvaron av vind. Efter ett par timmar upptäckte vi ett par delfiner som stillsamt simmade en bit från oss. Vi styrde sakta ditt, men fann att de sov, så vi lät dem fortsätta att sova och seglade vidare. Caty C som var en bit före oss, ropade upp på VHF att de hade delfinbesök. Vi bad dem att skicka ett par till oss och mycket riktigt så kom det ett par delfiner till oss. De låg bara en meter för om fören, vi gjorde 8,5 knop och de höll med lätthet undan för oss. Det var mäktigt att ligga bara 1,5 meter från dem och se den smidigt simma. Jag försökte filma dem, men det blev mest bara vattenstänk, det gick för fort för att kameran skulle kunna fånga det, på det korta avståndet.

image007Sines (klicka på Sines för att se denna underbara hamn i Goggle Earth) har drygt 13 000 invånare. På romartiden kallades staden Sinus. Vasco da Gama föddes i Sines. Han var upptäcktsresande och fann sjövägen till Indien. 013 (2)Vi ankrade upp i den inre hamnen, med en fin badstrand bredvid oss som omslöts oss i en halvcirkel. På kvällen kommer Caty C över till oss och vi tillbringade kvällen omord på Amelit och njöt av trevligt sällskap och vacker omgivning.

image006

2010-09-19, Sines

Valdagen

Vi hade tänkt rösta på ambassaden i Lissabon, men det visade sig att den svenska ambassaden hade stängt hela veckan innan valet! Måste säga att jag tycker det är högst besynnerligt och det finns inget annat alternativ att rösta här i Portugal! Jag tycker att det är snudd på skandal, när man inte kan rösta på internet, vilket man tex kan i Estland, men det är bara att gilla läget. Vi har heller inte haft turen som Mary af Rövarhamn som den 17 september hade en riktig VALdag! De fick nämligen besök av en vikval som simmade med dom en halvtimme, (som kompensation för att de ej fick rösta? Vi tillbringade dagen tillsamman med Caty C och vandrade runt i Sines, det märktes att detta inte är någon turistort. 013 (3)Efter mycket letande hittade vi tillslut en mycket trevlig liten restaurang med 6 små bord och en fantastik utsikt över hamnen. Vi fick in smårätter såsom bläckfisk, musslor och räkor. Detta smade alldeles utmärkt och tillsammans med lokalt vitt vin blev det en festmåltid! Efter det var det dags att proviantera. Vi hittade en Lidel affär i utkanten av byn. Mattias och Lena måste ha blivit hungriga igen, av döma av de 4 välfyllda matkassarna. Det blev taxi tillbaka till hamnen, 45 kronor, det kunde man ju kosta på sig då vi dessutom var två att dela det på!

Vi hade ju fråntagits(?) rätten att rösta men vaka skulle vi iallafall! Jag hade köpt ett portugisiskt 3 G abonnemang i Cascais. När jag köpte det frågade tjejen om jag ville köpa det trots att jag ej kunde få något kvitto (skrivaren krånglade). För 250 kronor fick jag 40 timmar internet. Hon måste ha gjort något fel när hon registrerade det, men det var bara att tacka och buga, så nu har jag i det närmaste fri internet så länge jag är i Portugal! Tyvärr levde inte mottagningen upp till den bästa överföringshastigheten, så det blev en något hackig sändning. Att sedan SD fick en vågmästare roll gjorde inte saken bättre, men man kan inte få allt och vi kommer inte att vara hemma de närmaste 4 åren, så det får väl vara som det är!

Sent på kvällen kom det in ett ståtligt segelfartyg som vi senast såg i Coves, Isle of White.

2010-09-20, Sines

På väg till Cabo de San Vicente

Vi lämnade Sines kl 08:10 för att segla Cabo de San Vicente. Vi kommer nu in i ett område som är jordbävningsdrabbat. Senaste jordbävningen inträffade så sent som den 18 december 2009 och var 6,2 på magnitudskalan. Föra gången var 2007 och dessförinnan var den 28 februari 1969 och hade då en magnitud på hela 7,3 på Richterskalan.

Vi fick 4 – 5 m/s NV och både parsailorn och messan baloonern åkte upp och vi gjorde 6 – 7 knop. Härlig segling! Vi hade hoppats att få se delfiner igen men av det blev det inte mycket. Där var bara två delfiner som simmade förbi oss, utan att bry sig det minsta om oss! Vi närmare oss nu udden utanför Cabo de San Vincente. Fortsättning följer ….

image016

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.