Baiona – Cascais. Värmen och delfinerna har kommit och vi besöker sagoslott!

2010-08-30, Baiona

Lata dagar

Amelit_Caduceus (1)

Livet är underbart! Vi ligger på svaja i viken, bara flyttat oss liter närmare hamnen för att få bättre WiFi mottagning. Caduceus lämnade oss för att gå till Vigo och lyfta båten, för att sedan med bil ta bogpropellern till La Rochelle för att få den fixad. Vi kommer att möta dem igen – om inte för så i Las Palmas, då även de skall delta i ARC 2010. På kvällen tog vi jollen in till Bayona och åt middag på deras yacht club, Monte Real Club de Yates. Den ligger väldigt fint innan för fästningen, Clio de Mte Real, med en fin utsikt över hamnen och viken där båtarna ligger för ankar. Bläckfisken och en friterad fisk smakade utmärkt och priset var hyfsat, vilket var en positiv överraskning då jag hört att det skulle vara rätt dyrt.

2010-08-31, Baiona

image003Nu känns det att man verkligen kommit in i långseglandet, den ena dagen efter den andra flyter förbi, lite som tidvattnet, men med den skillnaden att ungefär var 6:e timme ändrar tidvattnet riktning. På kvällen tar jollen in och äter paella och kvällen avslutas på Baionas uteplats där det denna kväll visar en spansk film.

2010-09-02, Baiona

Inställd kappsegling

Vi har image005nu legat här i 6 nätter varav den sista i marinan. Det har varit avkopplande dagar. Jag har inte ens behövt släppa hem matkassarna utan Crafoor kör dem till marinan och bär dem ända fram till båten, utan att det kostar något extra, förutsatt att man handlat för mer än 40 euro! Men nu börjar det dra i seglingstarmen! Kl 10:20 kastade vi loss för att ta oss till Viana do Castelo. Cathy C hade utmanat oss på kappsegling dit. Efter handicaps uträkning, som Matias bror Jon gjort, så skulle de starta 1,5 timmar innan oss, för att vi skulle få en kamp på mållinjen. Nu blev det aldrig så, vi satte parasilorn och messan baloonern, men efter en halvtimme var det bara att inse att med 2 m/s även om vi hade medström, så skulle det ta för lång tid att ta sig 44 sjömil. Även Cathy C gav upp så ingen behövde känna sig som förlorare:). När det återstod ½ timmes segling ökade vinden och snart blåste det 10 m/s, men då det bara var 3 sjömil kvar fortsatte vi för motor. KL 19:00 kunde vi lägga till i floden Lima, där det fanns en ponton, där Christer och Anette stod och tog emot tamparna. Det var tacksamt då det var rätt strömt (1,5 knop) och 8 – 10 m/s frånlandsvind. Det fanns ingen plats för oss inne i själva hamnen, men vi kunde ligga vid denna flytponton. En dryg timme senare kom även Cathy C. De hade gått längre ut än jag och därute hade de fått besök av delfiner! Lena hade lagat mat och bjöd även in oss, fast maten intogs på Amelit då jag hade lite mer plats kring matbordet i sittbrunnen.

2010-09-03, Viana do Castelo

Skandinavisk ponton och vandring till Santa Lucia

Vid middagstid kom den danske båten Carmensita med Björn och Grete in till ponton. När jag hjälpt dom att lägga till så blev jag och Lena ombordbjudna på en ”tilläggare”.

image007

Vi fick då höra att Björn med Gretes hjälp under de sista 15 åren ägnat det mesta av fritiden till att bygga Carmensita. Han hade utgått från ett fiskebåtskrov och sedan byggt resten. Ett fantastiskt fint hantverk! Detta var deras 3:e resa till Karibien, men denna gång verkar det bli betydligt längre. Tidigare har det bara varat om ett år åtgången, men båda trivs med livet ombord och kan inte tänka sig ett liv iland.

image009

På eftermiddagen blev vandring upp i byn samt upp till Santa Lucia kyrkan som ligger på en höjd ovanför byn. Även besättningen på Katy C följde med.

030 031

032 (1)

Efter den tröttsamma vandring (vi hade tagit lintåg upp) måste vi hantera vätskenivån, varför vi vandrade ett par hundra meter upp bakom kyrkan och kom till Rousada Monte de Santa Lucia. Här kunde vi sitta på en terrass och njuta av den fina utsikten och dryckerna, även om Mattias verkade något konfunderad. Han hade nämligen beställt en öl och en konjak. Jag varnade hon för att kyparen kunde missuppfattat det. Nej, det kan jag inte tänka mig, sa Mattias. Men visst kan man det(!), in kom en öl blandad med konjak! Men visst gick den ner också, under allmänt skratt. Alla njöt vi av den fantastiska utsikten och det trevliga sällskapet. Plötsligt fick vi bråttom, någon hade uppmärksammat att klockan var 19:53 och en annan observant person hade lagt märke till att lin-tåget slutade gå kl 20:00. 7 minuter – visst skulle vi klara det – Lena på Cathy C tog täten. Med 1 minut tillgodo kunde vi värdigt stiga på lin-tåget där vi var de ända passagerarna. Tåget körs helt automatiskt, jag skojade med Lena på Amelit om att ingen portugis var bered att offra sitt liv om linan till lin-tåget skulle brista – därför var det automatiskt, men hon uppskattade inte skämtet.

014 015

Efter att försökt hitta en hyfsad restaurang, hamnade vi tillslut på en liten tappas restaurang nere vid hamnen. Det var en ung kille som tog emot beställningen. Vi var 3 som beställt samma fiskrätt och Robban på Cathy C beställde en köttbitt, Jon tog Lasagne och Lena avstod. Vi var lite osäkra på exakt vad vi beställt, men trodde det var fisk. Döm om vår förvåning när maten kommer in och vi finner att vi fått kött och ännu större blev förvåningen när det visade sig att Robban efter en stunds väntan fick in fisk! Servitören och/eller kocken hade lyckats förväxla rätterna. Det var med spänning vi avvaktade notan(!) … jo de hade lyckats förväxla fisk och kött, vilket man tycker inte borde gå, men på notan stod det 3 fisk och 1 kött. Vi brydde oss ej om att protestera, fisken var trots allt billigare än köttet.

002 (1)

2010-09-04, Viana do Castelo

Segling till Leixoes och nattlig färd i jolle till Porto

Kl 12:50 lämnade vi Viana, tillsammans med Caty C för att ta oss de 32 sjömilen till Leixoes. Euphora med Christer och Anette hade gått tidigt på morgonen. Det blåste inte mycket, så det blev motorgång. Kl 19:30 kunde vi lägga till i marinan Leixoes. Återigen var det Christer som stod och tog emot tamparna, men en skadad Christer! Han hade lyckats trampa fel när han lade till och trampat utanför eller rättare sagt mellan pontonen och bryggan där det var ett hålrum. Som tur var är Anette undersköterska och hade fixat en fint förband och kylt ned knäet med djupfrysta kotletter för att få ned svullnaden.

image011Leixoes som ligger 3 sjömil norr om Porto. I själva Porto finns ingen marina, utan i så fall får man tampas med turistbåtarna om kajplats. Det har Nemo of Sweden gjort under våren 2010 och rätt framgångsrikt – hon låg där säkert 4 – 5 månader där och lämnade efter sig detta bomärke.

På kvällen tog vi vår jolle och Cathy C sin och så körde vi 3 sjömil syd på atlanten innan vi vek av och körde upp i floden mot Porto. Eftersom det var mörkt och många av byggnaderna i Porto var pampigt upplysta var det en fantastisk känsla att glida upp för den mörka floden och se dessa upplysta byggnader som då såg ut att vara vackra byggnader. Nästa dag skulle de dock visa sig i ett annat sken! Hemfärden 02:30 blev något blöt då vi kom ut på atlanten, då vinden tilltagit något. Men vi tog det lugnt och kl 03:00 kunde vi förtöja i Leixoes. Det måste givetvis firas med en ”tilllägare” … så kl 06:30 kunde en trött kapten lägga huvudet på kudden och snabbt somna in.

2010-09-05, Leixoes

Med jolle upp för floden vid Porto

image013På eftermiddagen (kan inte påstå att man steg upp med tuppen, men väl att man la sig) tog vi jollen in till Porto igen. Denna gång körde vi på floden igenom Porto och en bra bit upp på floden. Det var ett par knops motström pga tidvattnet. Vinden och strömmen gick åt olika håll, vilket gjorde att vattnet var skalpigt och resan tillbaka till porto blev delvis blöt, men man torkade snabbt med hjälp av vinden och solen. När vi körde förbi kajen med alla pittoreska restauranger upptäckte vi bomärke efter Nemo of Sweden som låg här 3 – 4 månader. Vi åt middag på en mysig restaurang med utsikt över floden. När vi skulle köra hem hade vinden lagt sig helt, så när jag närmade flodmynningen bestämde jag mig för att vi får köra upp för floden mot Porto, en gång till, då det vara så vackert. Den sista biten över öppet hav avverkas i 30 knop då havet låg nästan som en spegel.

2010-09-06, Leixoes

Segling mot Nazare

Dagen började med regn. Vi hade den senaste tiden blivit bortskämda med sol, så jag hade nästan börjat tro att det inte regnar i Spanien/Portugal. Jag hade nu fått igång Satelitt-tracken. Den skickar vår position med en av mig bestämd periodicitet till en web-server. Denna web-server kompletterar positionen med väderleksinformation samt presenterar position och historik dels på en map, dels i olika rapporter. Det blev en del internet arbete i form av att läsa/skriva mail. På eftermiddagen bestämde jag mig för att vi skulle nattsegla till Nazare. Vi lämnade Leixoes kl 19:30. Vinden var bara 2 m/s, så det blev motorgång med vågor på 1,5 m som gav en rullig gång. Jag tog första passet 20:00 – 23:00. Efter en timme tilltog vinden och jag kunde börja segla, därmed upphörde rullningarna och snart blåste det 7 m/s VNV och vi loggade 8,5 knop. På mitt andra pass, 02:00 – 05:00 mötes jag av stjärnklar himmel och vinden stod sig. Jag hade lagt ut en kurs en bra bit från land, för att undvika eventuella fiskenät. När jag fall av blev det en fantastisk fin segling med stjärnor på himmeln och stjärnor i vattnet i form av mareld, samt en himmel som lystes upp i horisonten av kuststädernas ljus. Det var också relativt milt, så en tunn jacka räckte för att hålla kylan borta. Under natten möte vi bara ett par fiskebåtar och ett par lastfartyg, så det blev en enkel avkopplande segling.

 

2010-09-07, På väg från Porto till Nazare

Delfinbesök och därefter avvisade från Nazare och fortsatt segling till Lissabon.

image015Natten hade alltså förlöpt lugnt. På morgonen ökade vinden till 13 m/s och vågorna blev 3 meter. Det låter mycket, men det är relativt långt mellan vågtopparna så det blir en behaglig segling. En timme efter jag gick på mitt morgonpass, fick jag besök av delfiner! Det var ett 20-tal och lite större denna gång (förra gången var utanför Vigo och de hade då även babydelfiner i gruppen) De visade sina konster för oss och efter 30 minuter försvann dom, men jag hade filmat dem, så inom kort skall jag lägga ut filmen.

När vi kom till Nazare visade det sig att de var fullbelagda och likaså granhamnen! Det hade vi aldrig råkat utför och det konstiga var att det i Piloten stod att man alltid lyckades hitta plats för en båt till. Men vi var nog lite för stora för att hitta den där ytterligare platsen. Det var mycket
begränsat med plats för större båtar. Jag tog snabbt beslutet – ”Lissabon – here we come!” Det blev en fin segling till Lissabon i mestadels strålande solsken. Kl 22:00 kunde vi lägga till i Marina de Cascais. Som välkimage017omstpresent fick vi en flaska vin! När jag ville betala för en natt så sa de bara, du kan betala när du seglar iväg. Ok, lär få veta vad d et kostar då om inte för!

 

image019

2010-09-08. Marina de Cascais

Underhåll

Lena tvättade hela båten och seglen, så nu är hon finn. Själv sysslade jag med kontorsarbete och internet. På kvällen cyklade vi en bit in mot Lissabon för at checka hur Oeris??? såg ut. Jag fann dock marinan rätt trist och den hade inte någon trevlig omgivning, så det blir Marina de Cascais ett par dagar till.

2010-09-09, Marina de Cascais

Marie kom

Marie kom idag. Vi tog det rätt lugnt och gick och åt middag på en av Cascais många restauranger.

 

2010-09-10, Marina de Cascais

Bad

Marie och jag cyklade mot Lissabon längs den fina strandpromenaden. Stannade till vid en fin sandstrand och badade ett par timmar. På kvällen tog vi jollen och körde in till Lissabon. Hittade en hamn där vi kunde lägga till och tog en promenad för att slutligen stanna vid en liten resturan och äta middag. Jag blev förvånad över hur många hus som är förfallna. De flesta husen var och mycket dåligt skick. Det blev också en spårvagnstur innan vi körde tillbaka till Cascais.

 

2010-09-11, Marina de Cascais

Cykeltur till Sintra och sagoslottet Pena Palace

image021Jag och Marie hade bestämt oss för att ta oss till Pena Palace, frågan var bara hur vi skulle ta oss ditt. Det blev med hjälp av cyklarna! Pena Palace ligger högt upp i bergen och vägen dit var inte självklar. Den närmaste vägen var via en motorväg, men vi skulle ju cykla, så det blev en annan väg. Ovan på det körde jag fel, men när vi kommit en bra bit upp för ett av bergen innan Pena Palace, möte vi Kim som verkade träna inför något cykellopp. Vi frågade om vi var på rätt väg? Jo, men ni skall inte ta den vägen utan om ni kör åt det här hållet istället, får ni en fantastiskt fin cykeltur uppe på toppen av bergkammen till Sintra. Den är bara 20 km längre och väl värd omvägen(!) Vi funderade lite, men visst vi hade ingen brådska. Det blev den längre vägen. Efter ett tag han vi ifatt Kim i en kraftig uppförbacke, där han och några andra cyklister kämpa på. Visst var det extra roligt och kunna sitta lugnt och trampa förbi dem i uppförsbacken på våra el-cyklar. När vi kom upp till toppen tog vi en paus. Kim kom så småningom också upp och flämtande sa han: ”Now you will not catch me” och så susade han ner för de branta bakarna. Vi sussade också ner, men inte riktigt lika fort och snart vek vi av för att börja cykla upp mot bergskammen. Vi lyckades att kör fel ett antal gånger men så småningom hittade vi rätt igen och hela tiden belönades vi av fantastiska vyer och lugnet där vi trampade på längs smala slingrande vägar.

Efter ca 3 timmar närmade vi oss Pena Palace. Den sista biten var det verkligen kraftig uppförbacke, men det vara bara att kämpa på. Runt palatset finns en stor park, men vi kände att det fick räcka med slottet. Visst var slottet en upplevelse, döm själv av bilderna. Att molnen tidvis svepte in oss i dimma gjorde det bara mer trolskt.

image023

image025

image027

 

Jag hade tänkt att vi skulle ta en taxi tillbaka, då batterierna började ta slut (både cyklarnas och våra), men det bar ju utför så vi kunde ju åka en bit tänkte jag. Efter att i 45 minuter bara suttit på cykeln och rullat nedför tyckte vi att det bara var att fortsätta att cykla tillbaka Cascais. Det blev en cykeltur på över 5 mil och vi kände oss väldigt nöjda när vi nådde Marina de Cascais och Amelit. Efter att pustat ut lite intog vi en fantastisk middag på Vin Rouge.

2010-09-12, Marina de Cascais

Cykeltur med bad

image031Denna gång cyklade vi NV längs kusten. Här hittade vi den enda cykelväg jag sett i Portugal. Ja, den var så unik, så att inte ens portugiserna förstod att det var cykelväg, utan nästan all gick på cykelvägen istället för trottoaren, då cykelvägen var jämnare. Det fick till följd att jag mer eller mindre fick armbåga mig fram, då portugiserna inte behagade att flytta på sig, när man ringde med cykelklockan. Så småningom kom vi fram till en fin sandstrand, som var surfarnas paradis. Av de mjuka atlantdyningarna blev det kraftiga brytande vågor när de kom in mot stranden. Här låg vi och solade i ett par timmar och beundrade surfarna och den fina naturen. Innan dess hade vi stannat till vid en mysig restaurang med fin utsikt över klipporna. De hade precis öppnat kl 12:30 och vi hade tänkt äta en brunch. Vi fick meny på portugisiska. Vi satt där och läste och läste. Jag förstod inte alls vad som menades, då det stod en massa rätter och priset var per kilo för alla rätter. Då kom kyparen fram med en tallrik med ost, en med bläckfisk och en med räckor. Vi tyckte att det verkade väldigt generöst att bjud på som ”starter”. Vi lärde oss dock snabbt att detta var ett smart försäljningstrick, då varje tallrik kostade och priset var per kilo! Men det smakade alldeles utmärkt och vi blev mäta och belåtna!

image029Efter solandet cyklade vi tillbaka mot Cascais, men stannade till vid en fin park med härliga uteserveringar och en bedårande utsikt. Här hittade vi också en svensk restaurang, men ägaren var inte där, så det blev en annan uteservering. För att säkerställa vätskenivån beställde jag in en karaff Sangria. Efter 2 timmar kunde vi cykla hem i ett saligt rus. När vi kom fram till båten fann jag ett sms på mobilen. Caty C hade ankrat precis utanför Marina de Cascais och väntade med en ankar drink! I jollen och full fart ut till dem. Ett kärt återseende och mycket att berätta om …

2010-09-13, Marina de Cascais

Lissabon

Vi tog tåget in till Lissabon tillsammans med Mattias och Lena för att upptäcka Lissabon. Lissabon är backigt så det blev en hel del motion innan vi hittade en trevlig uteservering i en backe. Från denna såg vi Castelo S Jorge. Det låg fint på en kulle. Dit måste vi ta oss. Det gick en spårvagn dit, problemet var bara att vi hoppade av för tidigt! Så mer motion och snart myntades uttrycket ”bara runt nästa hörn” men det blev många hörn innan vi slutligen var framme. Men vi fick återigen belöning för vårt kämpande. Utsikten var fantastisk och vi kunde verkligen se hur stor Lissabon är. Sedan blev det en spännande resa med spårvagnen ner på de smala gatorna. Vi lyckades också hitta järnvägsstationen utan några större omvägar och kunde pusta ut på tåget tillbaka till Cascais. Vem är det som sagt att man inte får motion som långfärdsseglare? Han/hon har i alla fall inte varit med oss! Och att långfärdssegling skulle vara enformigt tror jag detta resbrev motbevisar!

image043  image033

image035

image037  image041