Resebrev 3 Eastbourne – La Rochelle

2010-07-02

Eastbourne, Sovereign,

Eastbourne – Isle of Wight

Kl 07:30 lämnade vi Soverign. Anledning att jag lämnade så tidigt, är att jag vill gå ut vid högvatten, då kanalen ut från hamnen kan vara lite grund pga ”uppsandning”. Vi rundar Beachy Head, som är en vacker vit kalkstensklippa. Efter rundningen kom en kustpatrullbåt och meddelade att de hade skjutövning ut mot havet 2 sjömil längre bort. Kurs 270 grader och det skulle vara problemfritt. Tyvärr gjorde det att jag missade mötet med the Sevene Sistsers. Ett möte jag sett fram emot då det var över ett år sedan jag såg dem sist. De har en skönhet jag ej ville missa! Men att segla in i ett skjutområde var de trots allt inte värda. Någon undrar kanske vem dessa systrar är? – Jo de är 7 vågformiga kalkstensklippor öster om Brighton.

Det blåste svaga vind till att börja med så det blev 2 timmars motorgång, sedan kom vinden och vi fick en fin seglats mot Isle of Wight. När vi seglade förbi Portsmouth, kom dagens andra Pan-Pan. Pan-Pan är ett nödanrop. Det har en lägre angelägenhetsgrad än Mayday, vid Mayday är det fara för livet, medan Pan-Pan ej innebär omedelbar fara för livet. Jag har en känsla att Pan-Pan används betydligt mer frekvent i England och Frankrike än i Sverige – i genomsnitt är det nog 2 Pan-Pan om dagen. Det verkar som de har mer problem med motorerna än vi svenskar då de flesta Pan-Pan beror på motorbåtar som fått motorproblem. Området mellan Portsmouth och Isle of Wight är ett segelintensivt område, med fina segelvatten, men också strömt, så det gäller att kunna det där med tidvatten och strömmar, om man skall vinna någon segeltävling här. Vi hade tidvis upptill 3 knops medström. Vi anropade i god tid West Cowes Marina på Isle of Wight. När jag talat om att vi önskade en båtplats för en natt och vår längd var 18 m (inkl davit med jolle), bred 4,8 och djup 2,3 m fick jag snabbt svar att C 21 var ledig. Jag blev lite förvånad att svaret kom så snabbt, så jag undrade i mitt stilla sinne om platsen var tillräkligt stor. Det visade sig att det var den och med råge, vi hade fått en av de största platserna inne i hamnen och den hade en längd på över 20 meter. Innan vi seglade in i hamnen såg vi denna fina segelbåt.

Marinan är fin och här låg flera segelskönheter såväl precis utanför inre hamnen som ute på redden. I Cowes handlar allt om segling, man kan nästan säga att kappseglingen föddes här. För drygt 170 år sedan skedde en av de första större seglingstävlingarna och den traditionen fortgår än idag och den fick mycket snart kunglig beskyddare. Prinsessan Anne kommer att delta i den denna sommar. Den seglingstävling anses som förebild för Americas Cup. Här ligger också World Crusing Club kontor som bl.a arrangerar Atlantic Rally for Cruisers (ARC) som jag skall segla over Atlanten med. Tyvärr angjorde vi inte Cowes förrän strax efter kl 17:00 och kontoret var stängt. Vi såg också en båt med en träffande text under vattenlinjen (se bild nedan). På kvällen gick Lena och jag till en trevlig restaurang med fantastisk fin service och god mat. Vi mötte för andra gången pirater, denna gång liknade de pirater som ni ser, fast de var mycket vänliga mot oss. Att de ej använde nedanstående kanoner var ganska uppenbart, de används vid segeltävlingar för att skjuta start och målskott. Pampigt värre!

Isle of Wight, West Cowes Marina, 2010-07-03

Lämnar England och korsar ånyo Engelska Kanalen varefter vi får motorstopp.

Kl 12:00 lämnade vi Cowes Marina. Det blev motorgång till fyren vid Isle of Wight, då vi hade både motvind och motström. På vägen möte vi denna skönhet. När vi passerat The Nedless (denna fantastiskt fina kalkstensklippa), kunde vi hissa segel och fick en fin segling över Engelska Kanalen. Jag kunde konstatera att återigen var det inte speciellt tätt mellan båtarna och överfarten förlöpte utan problem, men de skulle komma! Kl 17:00 var vi över på den franska sidan. Nu fick vi vinden rakt mot oss och motström, så det blev motorgång. Efter en timme hördes ett kraftigt ”klunk” och så stoppade motorn! Provade att starta den men den stoppade direkt och det märktes tydligt att det var något problem med överföringen. Hade vi fått ett fiskenät i propellern eller hade damperten eller transmission brutit samman? Jag funderade kort på att dyka ned, men med 3 meter höga vågor övergav jag tanken snabbt. Vi seglade över natten och nästa morgon ringde jag Amel för att diskutter problemet. De trodde att något gått sönder på grund av felet med damperten jag hade i höstas. Jag beslöt då att vi hoppa över Brest och Ile d’Yue och segla direkt till La Rochelle, då det inte är så lät att segla in och lägga till utan motor. Amelit väger drygt 20 ton och man stoppar inte henne genom att sätta ut en fot mot kajen!

Vi rundade Brest ,kl var 07:00 och fick återigen besök av ”pirater”, denna gång franska tullen och immigrationsverket. De hade lite svårt att förstå att vi inte kunde franska då vi seglade med fransk flagg, men så småningom var det utklarat. De frågade då på engelska om de fick komma ombord och jag svarade att de var välkomna. Det visade sig snart att det inte bara var en snabb visit. Fört kom de vanliga frågorna om vem som ägde båten, skeppspapper, crewlist, pass, att båten var momsad, senaste hamn, vart vi var på väg etc. Sedan började de genomsöka båten, och då menar jag verkligen att genomsöka, det fanns inte ett ställe utan det genomlystes, utom luckorna på däck – kan vara bra att veta. Det hittade givetvis spriten men jag sa bara att den var köpt i Tyskland och Sverige, så var det inte mer om det. Däremot skulle den ena killen tvunget se registreringsnumret som skulle finnas instansat i båten. Jag hade inte en aning var det fanns. Efter 20 minuters letande gav de upp och förklarade att de var nöjda. Då passade jag på att fråga om jag kunde få ett ”grönt kort, som visade att båten var genomsökt. Vilket jag också fick, så om vi får fler besök, så kan det ju var bra att ha. När skulle lämna båten frågade jag om jag fick ta ett fotografera och filma dem, och efter viss tvekan fick jag det.

Vi hade nu fått läns (vinden in från aktern) och jag bestämde att Parasailorn skulle upp. Sättningen av Parasailorn gick riktigt bra, vi hade börjat få en vis vana. Under de kommande två dygnen hade vi Parasilorn uppe hela tiden. Vinden varierade från 3 m/s till 10 m/s och den relativa vinden kom från 80 grader till 180 och hela tiden stod Parasilorn perfekt. Att kunna segla medvind när det blåser enbart 3 m/s, utan irriterande fladder var en ny upplevelse och då gjorde vi omkring 2 – 3 knop!

2010-07-07

La Rochelle

När vi närmade oss La Rochelle kallade vi upp Amel. De lovade att möta upp utanför hamnen och bogsera oss in. De sista två sjömilen blev dryga då vinden i det närmaste dog ut och vi fick sakta kryssa fram i mellan 1 – 2 m/s. När vi närmade oss inloppet kom Christian och Boris ut i en Amel 54 och tog oss först på släp sedan förtöjde vi båtarna parallellt när vi närmade oss hamninloppet. Vilken syn att se Christian manövrera oss in på plats, där han vände båda båtarna och backade dem in. Kl 12:30 var vi förtöjda i La Rochelle och hade avverkat 4 dygn segling från Isle of Wight.

Det blev ett glatt återseende med Amel teamet och sedan blev det ett par timmars sömn.

Efter det besökte vi Ann-Lady med Jonas och Ann-Sofie som kommit ett par dagar tidigare. Det blev en hel del diskussion om våra respektive upplevelser.

Jag hade en rätt lång lista på saker som jag ville att Amel skulle justera/komplettera på Amelit, varför vi kommer att stanna i La Rochelle till i början av augusti innan vi seglar vidare. Under tiden kommer jag att få en del besök. I La Rochelle är det festival på gång och jag ser mycket förberedelser. Bl.a byggs en stor scen precis vid hamninloppet och et par mindre scener och många stånd sätts upp.

Men innan det blev tid att besöka festivalen, fick jag göra ett dyk i hamnen. Det visade sig omedelbart att sikten var i det närmaste lika med noll. Beror troligen på tidvattnet i kombination med det dyiga vattnet. Efter ett tag hittade jag propellern och kunde se/känna fiskenätet som satt omkring den. Jag hade knivar på propellern för att den skulle skära av saker som fastnade i den, men det visade sig att nätet bestod av drygt 20 tvinnade linor och det hade varit för tjockt för att den skulle kunna kapa det. Som tur var hade Ann-Sofies och Jonas son Philip kommit ned på besök och han älskade att dyka och var duktig på det så han hjälpte mig att få bort fiskenätets härvan. Det var ju skönt att det inte vara något fel på Volvo Pentan.

På kvällen gick vi och åt med Ann-Sofie, Jonas och Philip på en av La Rochelles bästa restauranger, Les Flotes, men maten visade sig att vara lite av en besvikelse, fast efterätten levde upp till deras rykte.

2010-07-10

Segling till Ile d’Re och hamnen St-Martin-de-Re

Kl 12:00 lämnade vi La Rochelle för en drygt två timmars segling till Ile d’Re. Tiden var noga vald, då vi var tvungna att anlända till St-Martin-de-Re vid högvatten. Inseglingen är väldigt grund vid lågvatten och hamnen är bara öppen 3 timmar före och 2,5 timmar efter högvatten. Detta för att man inte skall ”ligga på torra land”, som de får göra i den del av hamnen som ej har portar. St-Martin-de-Re är en fantastiskt idyllisk liten hamn och mycket populär turistort för framförallt fransmännen. Hamnen är mycket populär också av båtfolk och man ligger i 4-dubbla led. Jag hade fått tipset att när vi anropade hamnen för att få båtplats så skulle jag säga att båten var en ny Super Maramu (föregångaren till Amel 54) då de normalt inte släpper in 54 foots båtar i hamnen. Jag fick backa in i hamnen då det inte är tillräkligt med plats för Amelit att vända. Men det gick bra och vi fick en plats på en ponton precis innanför portarna. Hamnkapten hördes över nästan hamnen när han ropade ut sina direktiv, men det skulle visa sig att han var en vänlig själ och jag skulle kunna besöka hamnen 2 gånger till, mycket tack vare honom och hans goda vilja. Runt hamnen finns det ett 30 tal pittoreska restauranger och en av de längsta glassdiskar, den mäter drygt 20 meter! Så nu vet ni att fransmän älskar glass!

Lena och jag tog en promenad runt i St-Martin-de-Re och klättrade bl.a. upp i ett torn vid kyrkan. I trappan fanns trafikljus(!) som visade om man fick klättra upp, då man fick vara högst 10 personer i tornet, troligen pga. av hållfastheten inte tillät mer. Dessutom var trappan mycket smal och ranglig, så det fanns nog all anledning till att ha denna restriktion!

När vi gick längs fästningen fick vi se åsnor som bar ”byxor”. Så här är dagens fråga: Varför bar de ”byxor”? Svar sist i brevet.

Det blev fisk på en av de mysiga restaurangerna på kvällen.

2010-07-11

Kl 14:20 lämnade vi St-Martin-de-Re, för segling tillbaka till La Rochelle. Vi hade bra vind och kunde angöra La Rochelle 2 timmar senare. På kvällen besökte vi La Rochelle pittoreska centrum och kunde se att det flesta stånden var nu på plats. Vi hittade en trevlig uteservering med ett mycket bra jazzband, The Swinginin’ Lovers, som spelade tvärs över gatan.

2010-07-13

Idag kom Marie ned och vi kommer att segla omkring här nere samt köra med bil och besöka bl.a Bordeaux. Under denna tid åker Lena och besöker sin dotter i Monaco. Marie och jag besökte La Rochelle och nu märktes verkligen att festivalen var igång med sång och musik och massor med människor. Efter ett tag lyckades vi hitta plats på en uteservering och den ljumma sommarkvällen avnjöts med en god middag ackompanjerad med mycket musik.

2010-07-14

Vi beslöt att stanna en dag till och besöka festivalen. Huvudgatan var avstängd och tur var väl det för hela gatan kryllade av folk. Massor av olika artister uppträdde såväl på scenerna som mitt på gatan.

2010-07-15

Vädret var soligt och fint och jag och Marie beslöt oss för att segla till Ile d’Re och besöka St-Martin-de-Re. Jag hade tur och fick anvisat en plats i hamnen, precis som förra gången precis inför portarna. Det gav oss en första parkett, där vi kunde se all som seglade ut och in och det var ett skådespel, då det var ont om plats. En stor fin träsegelbåt kom in, och jag tänkte att här har vi några riktiga seglare. Men så fel man kan ta! De kom in med en alldeles för hög fart och ett tag trodde jag att de siktat in sig midskepps på en motorbåt som låg där, men på något underligt sätt så lyckades de att komma upp jämsides med motorbåten utan att ramma den. Då tänkte jag, så duktiga de är, trots att jag tyckte de seglat in för fort. Men de hade kommit lite väl långt fram, så kapten la in backen – fullgas! Pang så hade de lyckats att träffa aktern på en Bavaria! Och det var ingen liten smäll! Det blev en kraftig spricka i aktern på Bavarian och dess kapten blev mycket upprörd, vilket var förståligt. Att se kapten på träbåten stå och hyscha och be Bavaria kapten att lugna sig blev nästan skrattretande och efter en halvtimme hade lugnet lagt sig igen i hamnen. På kvällen lyckades vi hitta plats en mycket populär restaurang med kvällssol, men det blev lång väntan mellan förrätten och middagen. Som tur var så ville väl kocken hem, så tillslut fick vi huvudrätten och desserten droppade vi då vi inte tänkt stanna för att se soluppgången, utan enbart solnedgången. Några tog en betydligt enklare ”måltid” bestående av våfflor, som är mycket populära här.

2010-07-17

Vi seglade iväg kl 08:00 förr att hinna ut innan portarna stängdes och kursen sattes mot Les Sables d’Olonne. En sträcka på 25 sjömil och kl 15:00 kunde vi lägga till efter en mycket lugn segling med enbart svaga vindar. Här finns en fantastiskt fin sandstrand mitt i centrum med ett promenadstråk som påminner om Nice. Många hotell, ett charmigt centrum med pittoreska gator även om de inte har samma charm som St-Martin-de-Re. Stranden är drygt en kilometer lång och vid ebb är det ett par hundra meter till vattnet för att krympa till 50 meter när det är högvatten.

2010-07-18

Vi lämnade Les Sables d’Olonne för seglats till Ile d’Oleron och ankra upp utanför Boyardville. Det var en sträcka på 40 sjömil. På vägen dit passerade vi Fort Boyard. Vi ankrade upp framför en stor badstrand och en kanal som ledde in till Boyardville. Kanalen torrlades nästan helt vid ebb och vi kunde ta La Petit Amelit in till Boyardville enbart några timmar innan och efter högvatten. Boyardville är en liten semesterby med en mycket stor campingplats. Attraktionen här är i huvudsak stranden. Byn saknar den charm som St-Martin-de-Re har, men här fanns som sagt stranden. På stranden badade man vid högvatten och vid lågvatten plockade man musslor! Så givetvis blev det musslor till middag!

2010-07-19

Vi lämnade Ile d’Oleron för att segla tillbaka La Rochelle, då Amelit skulle lyftas den 20:e för att bottenmålas och poleras på sidorna. Det var en kort sträcka på 12 sjömil. Jag seglade in i den gamla hamnen i La Rochelle där lyftet skulle göras. Hamnen har port som bara öppnas mellan 2 timmar innan och ½ timme efter högvatten. För att komma in krävs också två broöppningar så det kan ta lite tid innan man får öppning. Nu tog det bara 20 minuter, så var vi inne i hamnen.

2010-07-20

Kl 08:30 lyftes Amelit upp på torra land, för att bottenmålas och byta bogpropeller box. Jag hade ju haft ett problem på hösten och Amel hade skickat mig en ny bogpropeller med hölje (bogproppellern sitter i en ”box” som kan sänkas ner när jag vill använda den – detta för att få bättre effekt – när den är upphissad är skrovet alldeles jämnt). Jag hade skickat tillbaka den trasiga som Amel nu renoverat och den skulle nu sättas på plats igen, då den jag ”lånat” ej var exakt anpassad till mitt skrov. Vi hämtade bilen vid middagstid och körde till Rochfort. Vi såg ej till något om tillverkning av Rochfort osten, så jag körde vidare till Cognac. Det gick inte att ta miste på att här tillverkades konjak. Vi beslöt att köra till Re’my Martin, världens största producent av konjak. När vi steg in, visade det sig att det var på huvudkontoret ”Maison Re’my Martin” som vi kommit. Vi blev upplysta om att om man ville vara med på provsmakning och se hur tillverkning av konjak går till så skulle man köra ett par kilometer ut på landet, till deras produktionsanläggning ”du Domaine Re’my Martin”. Det var en idylliska anläggning med en damm där det fanns 2 stora karpfiskar. Vi fick en rundvandring där vi fick se vägen från druva till färdig konjak. Remy Martin tillverkar 4 – 5 olika konjaker, där deras Cellar Master, som just nu är en kvinna, väljer vilka eaux-de-vie som skall blandas tillsammans för att få Remy Martins unika smak. Remy Martin var den som tog fram ”Very Fine Champagne” konjak. Vi fick smaka deras XO och också prova på deras nya konjakskylare, som kyler ned konjaken till -18 grader – jag som alltid lärt mig att konjak skall vara lite ljummen. Tiderna förändras!

Jag hade bokat rum på ett litet slott (det var ju faktiskt min födelsedag), men det visade sig att restaurangen var fullbokad på kvällen, varför vi fortsatte till Bordeaux. Vi tog in på Regent Grand Hotel. När receptionisten gick med oss för att visa rummet, berättade hon glatt att hon uppgraderat oss till en junior svit. Jag sa att det passade ju bra, då det var min födelsedag. Då sa hon att hon skulle ordna något för mig, dagen till ära. En halvtimme senare knackade det på dörren och där stod en servitör med en helflaska Gula Änkan och chokladmousse samt hallon som tilltugg. Tala om att det hotellet snabbt kom upp på min favoritlista! Det blev inte sämre av att kvällen avnjöts på deras restaurang som har en Michellin stjärna, vilket jag kan lova att den förtjänar! Så det blev en mycket lyckad födelsedag!

2010-07-21

Jag beslöt att vi stannade en dag till, på detta fantastiska hotell. Vi tog bilen och körde runt och besökte bl.a Arcachon. Jag hade förra året seglat förbi där på min segling från Spanien. Jag hade då tänkt segla in i där i dess stora flodsystem, men gett upp då jag fick grundkänning. Det är så att inloppet är mycket grunt och sanden flyttar på sig hela tiden. (Jag fick senare veta att det säkraste sättet att gå in där är att följa fiskebåtarna när de är på väg in, då det vet vad som gäller vid just det tillfället). Men jag hade i alla fall sätt deras fantastiska sanddynor. Nu ville jag ta chansen att se närmare på dem. Då vi närmade oss dessa visade sig snart att det inte bara var jag som tyckte det var intressant att se dessa sanddynor utan halva franska befolkningen … eller i alla fall ett par tusen! Parkeringsplatsen som låg i skogen bredvid dynorna var enormt stor. Men än hade vi inte sätt dynorna utan bara skog. Plötsligt tog skogen slut och framför oss tornade den jättelika sandynan. Bilderna ger inte rättvisa åt den stora sanddynan som säkert var över 150 meter hög och drygt 3 kilometer lång! Att klättra upp och sedan stå där uppe och blicka ut mot havet och på andra sidan ha den jättelika gröna skogen, var en fantastisk upplevelse. Det blev inte sämre av att springa ned för den mycket branta stranddynan! Som sagt en fantastisk upplevelse!

Vi besökte sedan flera små semesterorter längs kusten. Denna sträcka är mycket populär då klimatet inte är så varmt som i Medelhavet och många fransmän firar sin semester här.

10-07-22

Jag körde tillbaka till La Rochelle, då Amelit skulle sjösättas tidigt nästa dag. Festivalen pågick fortfarande i La Rochelle och det var fortfarande fullt med musik och människor!

10-07-23

Amelit låg där fin och bottenmålad med nyputsat skrov. Sjösättningen gick bra kl 14:30 kunde vi lämna ”Old Habour” och motorisera bort till Les Minimes, för att få åtgärdat en del på Amel pontonen.

10-07-24

Ulla och hennes pojkar, Antonius och Pavlos, skulle komma på kvällen, så jag bestämde mig för att vi skulle segla tillbaka till the Old Habor så att de hade närmare till båten när de kom (hamnen ligger bara 400 meter från järnvägsstationen) och Lena som skulle komma från Monaco tidigt nästa morgon.

Ulla och pojkarna kom vid 22-tiden och det blev snabb avlastning i båten och sedan upp i staden för en bit mat.

2010-07-25

Marie skulle åka hem vid middagstiden, det kändes lite tråkigt, då vi hade haft 10 fina dagar. Efter att Marie tagit tåget till Paris gick jag och Ulla med barnen till La Rochelles akvarium. Ett mycket fint akvarium med många fiskar från all världens hörn och tropisk regnskog. Vid 16-tiden var det på väg att bli högvatten och vi kunde lämna hamnen, nu för att segla till Sant-Martin-de-Re. Det blev en fin segling ditt. När vi kom in i hamnen visade det sig att hamnen var full och det fanns inte en möjlighet för oss att lägga till. Jag bestämde då att vi får segla till Les Sables d’Olonne, en sträcka som skulle ta ca 5 timmar. Kändes lite mycket att starta med för Ulla och pojkarna men att segla tillbaka till La Rochelle kändes inte roligt och det fanns ingen hamn i närheten som hade tillräkligt djup. Vinden ökade till omkring 10 m/s och naturligtvis rakt mot oss. Det blev därför motorgången och en något skumpig sådan. Antonius och Pavlos blev lite bleka, men klagade inte och efter drygt 4 timmar kom vi fram vid 22:30 tiden. Snabbt iväg för att föröka få en bit mat. Vi låg lite utanför centrum, så det fanns inte så många restauranger att välja, utan närmare bestämt två – och de hade stängt matservering! Efter lite diskussion med kocken fick jag honom att öppna köket igen, mot att vi all tog likadana rätter. Det blev tonfisk och en riktigt god sådan! Sedan var det ett lite slitet seglargäng som somnade in gott.

2010-07-26

Jag tog jollen och körde in, tillsammans med Antonius och Pavlos, för att handla bröd. På bageriet hade de också nylagade minipizzor, så även lunchen var räddad. Efter frukosten beslöt vi att göra ett nytt besök för att komma in i Sant-Martin-de-Re.

Vi fick en fin segling med vinden med oss. Parasailorn åkte upp och alla njöt av seglingen. Antonius och Pavlos hade tagit på ”armband” (mot sjösjuka) i förebyggande syfte och denna gång kunde de njuta av seglingen i fulla drag, där de större delen av seglingen satt framme på pulpiten och blickade ut över havet. En kustbevakningsbåt dök plötsligt upp och följde efter oss, men till pojkarnas besvikelse så bordade de oss inte. Förmodar att de hittat oss i någon av sina databaser och sett att vi var ”gröna”. När vi kom till Sant-Martin-de-Re lyckades vi denna gång att få plats innanför porten. Denna plats var inte vid en ponton, så trots att vi låg innanför en port, blev vi tvungna att ta hänsyn till ebb och flod, när vi anpassade förtöjningslinorna, då vattnet steg respektive sjönk med upptill 2 meter (då vattnet delvis läckte ut ur porten vid ebb). Jag hade tagit hänsyn till ebben, men inte högvattnet då de öppnade porten på sen natten. Vaknade konstigt nog av att jag kommit på det. Så upp på däck., där jag kunde se att det var ett stort tryck nedåt på en av tamparna som förtöjts i trappan ned från kaj. Försökte lösa upp knoppen, men insåg att det ej skulle gå, utan kniven fick fram. När jag kapade tampen så lyfte Amelit minst 10 centimer! Man lär sig att man måste ta hänsyn ligg låg- och högvatten.

På kvällen var vi inne i den pittoreska staden och en god middag intogs på kvällen. Ulla och barnen förundrades över det där med ebb och flod och att se båtar ligga på torra land, nåja i alla fall i dy. Likaså var de konfunderade över att åsnorna bar byxor, men Antonius kom på orsaken. Har du gjort det? Annars finnes svaret sist på denna sida.

2010-07-27

Första högvattnet var vid 5-tiden, men vi beslöt att vänta till nästa tidvatten, vilket innebar att vis kulle kunna lämna hamnen vid 15-tiden, när portarna öppnades. Jag hade redan planerat att vi skulle segla till Ile d’Oleron, för att ankra utanför Boyardville. Detta med tanke på att barnen skulle få prova jollen samt seaboben. Vi fick en fin seglats till Ile d’Oleron och Ulla och pojkarna njöt i full drag.

Vinden var rätt, så vi fick lite landlä när vi ankrade upp. Seaboben blev den klara favoriten, även av Ulla. (se separat film – Klicka här).

På kvällen tog vi alla jollen in till Boyardville (en något blöt båttur). Efter kort rundvandring blev det middag i hamnen på en trevlig restaurang. Jag valde musslor, för 3:e gången sedan jag kom till La Rochelle och de smakade alldeles utmärkt. Musslor och pommes frites eller rättare sagt ”Moules & frites”ä r något mer än varannan fransman äter när man är på en fiskerestaurang. Man får in en hel gryta med musslor och i en skål bredvid får man pommes. Sedan är det bara att äta med fingrarna och njuta. Man använder den första musslan som tång vid det fortsatta ätandet, om man vill, annars finns det en del som suger ut det och en del som använder ena snäckskalshalvan till att skrapa ut musslan. Som sagt flera sätt och inget är mer rätt en det andra.

10-07-28

Alla hade sovit gott, fast det var första gången för barnen att sova i en båt som låg för ankare och guppade. Seaboben var nyladdad och sjösattes igen till barnens och Ullas förtjusning. Efter någon timme var de lagom nedkylda och trötta, så det blev tid för solning och relaxing. På kvällen tog vi jollen in och besökte Boyardville igen, för att äta.

10-07-29

Det var ett något uttröttat gäng som vaknade, men så småningom blev det frukost, efter att kapten varit inne i Boyardville och köpt nybakat bröd. Kl 12:00 var alla mäta och fått vila lite så vi kunde fortsätta att segla. Denna gång var kursen satt till ön Ile d’Aix, en lagom seglats på 1 timme (för att kompensera mot långseglingen första dagen). På vägen passerade vi Fort Boyard.

Vi ankrade upp utanför ön, då hamn saknas (enbart tillägningsplats för ett par färjor). Vi tog jollen in och kom in när lågvattnet var passerat och kunde lägga till temporärt vid en stenslutning. Efter 20 minuter hade vattnet stigit så mycket att jag kunde köra in båten till en ”kaj” och förtöja den vid en stege. Här gällde det att binda förtöjningen ett par meter upp, annars hade jag fått dyka när jag skulle lossa den ett par timmar senare.

Det blev vandring längs den fina stranden och här hittade Ulla många fina snäckor, så hon riskerar nog att åka på övervikt när hon skall hem! När vi kom tillbaka till hamnen låg La Petit Amelit där fint och guppade och denna gång var det bara ett par trappsteg ned och jag slapp att dyka. En snabb, men torr färd ut till Amelit, upp med seglen, vi hade ungefär 10 meters bidevind, och en 2 timmars segling mot La Rochelle. Kapten var inte riktigt vaken, så det var i sista minuten han såg att vi var på väg att segla in i en ostronodling. Det hade inte varit någon hit – en sådan vandalisering bestraffas säkert hårt i det ostron tokiga Frankrike!

På kvällen gick vi in till La Rochelle middagen blev det anka för några och entrecote för andra..

10-07-30

Sista dagen i La Rochelle för Ulla och barnen. Vi tog det rätt lugnt och laddade upp för kvällen. Vi skulle gå och äta på Andre’ en av de bästa fiskerestaurangerna i La Rochelle. För mig och Ulla blev det Meny a’la Andre’ som bestod av ostron, sniglar, krabba, stora räkor och havskräftor. Pavlos tog skinka istället, medan Antonius skulle ha fisk. Vi tänkte beställa file, så han skulle slippa få in en hel fisk med huvud och allt, men i sista stund ändrade vi rätten vi tänkt till en annan. Givetvis visade det sig vara en hel fisk med huvud och allt(!) men Antonius fixade det fint. För Ulla var det första gången som hon åt sniglar och ostron och jag är inte säker på att hon uppskattade det riktigt, men en upplevelse var det!

10-07-29

Tidigt på morgonen åkte Ulla och barnen iväg till Paris för att ha en dag där, innan flyget tog dem hem på kvällen.

Så var det bara Lena och jag kvar och vi bestämde oss för att segla till Ile d’Aix igen för att kunna upptäcka de delar av ön vi ej hunnit gången innan. Det blev en fin segling dit och nu visste vi ju precis hur vi skulle lägga jollen, så vi väntade på båten, till det var rätt tid att gå in. Vi lade till vid en kaj(J) och tog vi en vandring längs den norra sidan. Att det kan vara gyttjigt när man lägger till visars nedan.

Ett tag trodde vi att Lena hade hittat en jätte bärnsten, men det visade sig snart att så ej var fallet. Den norra delen var trevlig med lite större klippor och många småvikar. I naturen fanns det något annorlunda toaletter, de såg riktigt trevliga ut! På kvällen blev det middag en liten restaurang. Vi förvånades över att det inte var mycket folk ute på gatorna (det var i det närmaste folktomt), men de flesta satt nog inne på sina smågårdar och grillade.

10-07-30

Vi beslöt att göra en kort segling över till Ile d’Oleron och denna gång ta jollen och försöka utforska floden med alla dess kanalsystem. Vi körde upp så långt vi kunde med hänsyn till djupet. Det var på väg mot lågvatten så vi hade strömmen mot oss och var också tvungna att ta hänsyn till att det kunde bli upp mot en meter grundare. Vi lade till vid en privat brygga, som hade en massa föreskrifter, men då ingen av oss kunde franska struntade vi i dom. Vi tog en längre promenad längs det kanalsystem som låg vid sidan av själva floden. Där såg vi bland annat en bil som fick slut som pump(!). Fransmännen är duktiga på att hitta på ovanliga lösningar! Vi undrade vad de gjorde med dessa ”kanaler”, det syntes att de var utgrävda och i regel stod det vatten upptill 3 – 4 decimeter. Förklaringen fick vi när vi träffade ett franskt par som stoppat och tagit en picknick vid vägkanten. De kunde inte ett ord engelska, men med teckenspråk etc så förstod dom vad vi frågade efter. Vi hade säkert lyckats pricka in mannens favoritområde, för franska sprutade ut och ville aldrig ta slut! Efter 10 minuters monolog, lyckades jag stoppa honom och tacka så mycket för upplysningarna. Vad var det då vattensystemet användes till? Jo något med ostronodling. Senare fick vi förklaringen att det var babyostron som odlades där innan de sattes ut i sjön. Här skulle de få den rätta sältan, men det var inte säsong just nu, varför dammarna/kanalerna var tomma.

På ön producerar man också havssalt, men det låg längre bort, så det fick vi avstå för att se. Framåt kvällen seglade vi med en fin halvvind tillbaka till La Rochelle.

10-08-01 – 10-08-10

Nu skulle Amel-teamet fixa en del småfel samt göra en del nyinstallationer. Bl.a. skulle:

- Topplanterna fixas, det var någon typ av kabelbrott, så Nicholas fick klättra upp i masten

- livflotten få en behållare som skulle integreras med mantågs räcket. Livflotten hade legat i ett fack, nu blir detta ledigt och eftersom livbåten är för 8 personer, blir det mycket plats ledigt (och plats kan man aldrig få nog av på en båt)!

- ett nytt stolsunderrede, som Amel tagit fram, till stolen i cockpiten installerades, så att jag nu kan öppna motorluckan utan att behöva fixa med bordet.

- nya batterier, 13 st(!), skulle installeras

- service på motor, och elverk göras

- sjövattenslangar avkalkas

- speciella fastsättningsanordning för jollens akter, för att få den stabilare

- en ”satellit tracker” installeras. Denna skall i fortsättningen skicka vår position via satellit var 6:e timme till en webbplats så att Amelits position skall ses. Den tjänar tre syften: säkerhet (om något skulle hända finns en senaste kända position tillgänglig), vid en eventuell stöld spåras hon lätt (trackern sitter väl dold, så att obehörig ej kan komma åt den), webbsidan kommer att kunna vara uppdaterad med vår seglingsrutt och position oavsett om vi är inom ett områdes som täcks eller ej av AIS uppdatering.

- uppgradering av programvara för det framåtriktade ekolodet

- uppgradering av Furunos programvara

- uppgradering av MaxSea’s navigationsprogram.

- uppgradering av Inmarsat-C (satellit kommunikation)

- uppgradering av Fleetbroadband (satellitdatakommunaktion)

(det ända som inte behövde uppgraderas var TV-satellitkommunikation).

Amelerna har en speciell mätutrustning där man checkar att man ej har något ”läckage” av spänning. Dvs att positiv spänning har en ”kortslutning så att den går ut på jorden. Om en båt har sådant ”läckage” så fräts anoderna snabbare upp vilket inte är bra. Jag hade upptäckt att instrumentet visade på ett läckage då och då! Sådana intermittenta fel är alltid svåra att hitta. Det skulle visa sig att det tog 2 personer 2 dagar att hitta felet. Felet var ett litet kabelbrott på en kabel i motorn till bogpropellern! En Amel-båt har ca 5 km kabel(!), så då förstår ni kanske att det inte är så lätt att hitta! Felet uppstod troligen när jag eller Amel bytte bogpropellern.

Därutöver var det en del mindre justerringar som jag önskade utförda, såsom tex skydd för ankareboxen, för att bättre skydda parasailorn när jag hissade/halade ned den från/till ankarboxen mm.

Svar på varför åsnorna bar ”byxor”:

Åsnorna bar byxor för att slippa bli myggstuckna, då myggen älskar att sugga åsneblod och ådrorna ligger ytligt på benen

Föregående

Hem

Nästa