Resebrev 12: 2010-10-18 – 2010-10-21 Rabat – Agadir - Zagora – Agadir

2010-10-18, Agadir

Bilresa till Marrakesh

Strax efter lunch kom bilen jag hyrt. Jag, Lena, Anders, och Lena & Mattias på Caty C skulle iväg till Marrakesh, för att därifrån åka med på en bergstur i Anti-Atlas bergen för att sedan rida kamel ut i öknen och övernatta i ett beduinläger. Det visade sig att vara en alldeles ny motorväg till Marrakesh, som måste vara öppnad alldeles nyligen. Det visade sig att den var så ny, så de två bensinstationerna som var inplanerade på den drygt 30 mil långa vägen, inte var färdiga. Motorvägen höll en mycket bra standard och det var nästan ingen trafik. Vägen gick över en del av Atlas bergen och vi fick en försmak av vad som väntade oss i form av vackra berg i skiftande färger, en del var mycket röda. Att tanka diesel är billigt, under 7 kr litern! Men det är bara kontant betalning som gäller!

Vi stannade till vid en mycket liten by. Där fanns en liten kiosk. På andra sidan vägen fanns en minaret. Precis när vi stannade till var det dags för böneutrop. Ett par pojkar kom nyfiket fram till Anders som frågade dem om det fanns en toalett. Visst fanns det toalett … i samma hus som minareten! Stolt visade de vägen och även om vi inte varit inne i en minaret, så har vi varit på en toalett i en minaret! Vi fortsatte vår färd mot Marrakesh. Vi hade tänkt bo på en riad. En riad är ett gammalt hus man byggt om till hotell och där man ofta kostat på lite extra för att få en fin marockansk miljö. När jag hyrde bilen och frågade om de hade en bil med navigator, så skrattade man. Även om man får en navigator finns tydligen inga vägkartor anpassade till dagens navigatorer än. Så det blev att använda Iphonen och Google Maps. När vi kom in i Marrakesk och skulle köra mot hotellet, Riad & Spa Bahia Salam, visade det sig att inte es Google Maps hade klart för sig hur Marrakesh är. Den ville att vi skulle köra in i den gamla medinan, men den vägen den ville vi skulle köra in i gick ej att köra in i så vidare vi inte skull meja ned alla stånd, där fanns. Jag ställde bilen istället på en ödetomt efter fått ok från en kille. Mattias och jag begav oss sedan till fots in i medinan med Iphone som navigator, Riaden vi tänkt att bo på, skulle vara femstjärnig och vi hade lite svårt att tro att det skulle vara här. Vi kom fram till den plats som Google Maps ansåg hotellet skulle var, men där var bara ett litet stånd. Vi frågade då om de visste Riad & Spa Bahia Salam låg. Jo, kör rakt fram, ta till höger och sedan till vänster sedan ligger den där lite längre fram. När vi kom tillbaka till bilen hade Anders kört ut den på gatan och det var ett ganska uppskärrat gäng som möte oss. Kör här ifrån kvickt, sa Anders. Jag hoppade in i bilen och samtidigt kom en kille springande och skrikande. Han hade tydligt skrikit innan och varit allmänt otrevlig. Kvickt iväg och han lyckades bara att banka en gång på bilen innan vi var iväg. Vi körde efter den beskrivning vi fått, men den visade sig inte leda till något hotell eller riad. Ny noggrannare sökning på gatan visade det sig att Google Maps anser att det finns två gator med samma namn, det är bara det att de ligger på vars sin sida om centrum och en knapp mil emellan. När vi försökte köra till den andra adressen så visade det sig att Google Maps (eller Marrakesh stadskontor) hade inte grepp om läget. Gatorna stämde inte alls! Trafiken i Marrakesh är en upplevelse, inte bara i form av all olika färdsätt som där finns, utan också på sättet trafikreglerna följs eller rättare sagt inte följs. Här gällde verkligen djungels lag. Tuta högst och du får kanske företrädde. Cyklar och fotgängare är lovligt byte. Och alla och då menar jag alla (cyklar, mopeder, kärror framdragna av människor/åsnor/hästar, motorcyklar, bilar, lastbilar, bussar) kunde komma från var som helst och omkörningar kunde göras på alla sidor samtidigt som människor rusade över vägarna, allt medan alla tutade eller ropade! Allt eftersom jag körde tyckte jag mina passagerare blev tystare och tystare och blekare och blekare. Efter drygt en timmes bilkörning insåg vi att vi inte skulle hitta hotellet, om vi inte använde en taxi som färdvisare. Mattis kasta sig in en ledig taxi och jag tog upp jakten … ja det kändes så, för det verkade nästan som taxichauffören hade satsade sin heder i att försöka skaka av oss, men se de gick inte! Visst blev det ett antal halsbrytande filbyten och körning på fel sida om vägen, men vi hängde med och efter en kvart var vi framme vid hotellet. Utsidan visade inte mycket av att det skulle vara en femstjärnigt riad, men när vi väl kom in blev vi mycket väl bemötta och visst var det fint där inne. Jag kan rekommendera Riad & Spa Bahia Salam – pris från 650 kr per dubbelrum, frukost ingår.

Efter att vi checkat in beslöt vi oss för att gå ut och äta och dricka lite gott på kvällen, så vi bad hotellet om hjälp, för det är bara visa få restauranger som får lov att servera alkoholhaltiga drycker. Vi fick en vägvisare med oss som visade oss till en turistisk marockansk restaurant. Där fick vi njuta att marockansk musik och dansande kvinnor. Mattias visade sig och ha dansanta anlag, mer än vad man kan säga om kvinnorna!

När vi kom tillbaka på hotellet gick jag upp på altanen, för att få lite frisk luft. Där träffade jag Hasan, som arbetade på hotellet. Eftersom vi skulle åka redan kl 07:00 hade vi beställt frukost redan kl 06:30 och därför hade han blivit beordrade att fixa vår frukost redan kl 06:00. Därför hade han valt att sova på hotellet (tydligen uppe på altanen). Han var som de flest marockaner, mycket vänlig, och bjöd på te och berättade om sig själv. Han jobba 8 timmar om dagen 7 dagar i veckan och för det fick han 1 200 kr … i månaden! Jag fick också lära mig lite marockanska innan jag gick till sängs.

2010-10-19, Marrakesh

Kamelridning och övernattning i öknen i ett beduinläger.

Det var tidig väckning och frukost. Vi hade beställt en paketresa. Det skulle dock visa sig att det nästan blev en privatresa, då det bara var en person till förutom oss, Silvia från Argentina. Vi åkte i en liten buss. Vår busschaufför hette även han, Hasan. Han körde lugnt och tryggt på de slingrande bergsvägarna. Vi skulle till Zacora, där vi sedan skulle rida kamel ut i öknen. Sträckan Marrakesh – Zacora är nästan 30 mil på slingrande bergsvägar och tog 11 timmar. Det var ett fantastiskt fina natursceneri som utspelade sig inför våra ögon. Varje berg hade sin färg, form och vegetation. Många av bergen gick i en rödaktig teracotta färg. Vi var som högst uppe på 2 200 meter. Vi besökte också en gammal by där man höll på att restarera byggnaderna. Där möte vi också en man som hade två ormar, som Lena och jag fick runt halsen och förevigades. När vi kom till Quarzazate, hade de den marockanska flaggan längs vägarna och med jämna mellanrum fanns flaggorna också i ett pärlband tvärs över vägen, Man höll på för fullt med att måla väggkanter och göra andra förbättringsåtgärder. Kungen skulle komma nästa dag och det tog man på största allvar. På vägen till Zacora passerade vi också flera dadelpalmfält. Efter ett lunchstopp och ett par kaffestopp kom vi fram till Zacora kl 17. Beduinikläder inhandlades och sedan var det dags för kamelridning. Mörkret faller snabbt här, och snart var det mörkt. Tyvärr regnade det lite och himmeln var mörk, så vi såg inte mycket, men för beduinerna var det inget problem. Efter 2 timmar komm vi fram till lägret. Snabbt in i vårt beduintält som bestod av sex kojplatser. Av med packning och till det större tältet där det serveredes mat. I taket hängde finna mattor. Maten smakade bra och efter det fick vi höra lite beduinsk musik framfört av fyra beduiner. Jag var rätt trötta efter en strapatsrik och händelseful dag, så jag somnade in snabbt.

2010-10-20, Öknen sydost om Zacora

Kamelridning och återfärd till Agadir

Jag vaknade strax innan gryningen. Under natten hade jag vaknat ett par gånger, då olika kroppsdelar somnade pga av det hårda underlaget, men det var bara att vända sig om och somna om. Jag hade tur som fått en koj där det inte regnade in. Stackars Silva hade valt en koj, där det visade sig under natten att det fanns en glipa i tältduken, så hon hade nog haft lite svårt att sova. När jag kom ut ur tältet, hade det börjat att ljusna, och när jag gick bort till kamelerna fick jag höra en motorcykel komma vrålande. Det visade sig att de hade någon tävling, så snart stördes friden av flera motorcyklar och fyrhjulingar. Jag började undra om det var Paris – Dakar rallyt som passerade, men fick senare veta att det var en lokal tävling. Frukosten intogs och sedan var det dags för återfärd på kamel eller rättare sagt dromedar ryggen.

Vi åkte sedan minibuss tillbaka till Agadir. På vägen möte vi flera konvojer med militär och poliser som var på väg till Quarzazate, inför kungens besök. Jag fick dock inte lov att fotografera dem av chauffören. Jag har lärt mig att poliser och militärer samt kungens båtar är förbjudna fotoobjekt. Kl 18 var vi åter i Marrakesh och tog in på samma hotell som vi haft innan. En tur ut på marknaden och sedan mat. Tyvärr finns inte mycket foto, då varje person som du fotograferar eller kan tänkas var med på fotot, kräver ersättning för detta. Vi valde först en restaurant där servitören började pruta med sig själv innan vi ens börjat. Det gav dåliga vibbar, så vi gick till en mer västerländsk restaurant och fick en fin middag för 500 kr/person inkluderande både fördrink, förrätt och kaffe. Efter att taxichauffören som kördes oss tillbaka, sökt skörta upp oss var det dags att gå och lägga sig.

2010-10-21, Marrakesh

Marknadsbesök och återfärd till Agadir

Efter frukosten gick vi runt i medinan i Marrakesh. Men Marrakesh är en helt annan sak än resten av Marocko. Här försöker alla människor lura dig eller tiga pengar av dig, så det var rätt skönt när vi kunde sätta oss i bilen och köra tillbaka till Agadir. Det var dock intressant att gå omkring i medinan och se de olika hanverkarna i full sysselsättning. En stor del av det som säljs på medinan tillverkas där också. Både Anders och Mattis hade fått en lättare avkomma av magsjuka, så de var rätt bleka om nosen. Så det var ett rätt utslaget gäng som kom tillbaka till Agadir.

Föregående

Hem