Resebrev
11: 2010-10-12 – 2010-10-13 Rabat – Agadir, Marocko
2010-10-13, Rabat, Marocko
Lämnar Rabat – lugn utsegling
KL 05:00 kom Anders in och väckte mig. Jag
hade lyckats att försova mig! Snabbt i kläderna och kasta los för att gå bort
till pontonen där vi skulle checka ut, men där var redan två båtar, varav den
ena var en katamaran. När jag försökte lägga till utanför fick jag besked av
polisen att det fick jag inte. Det var bara att vänta ute i floden. Tusan också(!), kl 06:00 var det högvatten och jag ville ha
så mycket vatten under kölen som man kunde få, med tanke på hur inseglingen
varit. Det var mörkt och jag kunde inte se hur det såg ut vid inloppet till
hamnen, men det blåste inte så mycket, så det var bara att hoppas att
utklareringen skulle gå fort så att vi kom ut kl 06:00. Den danska skutan som
också låg här hade inte kastat loss, så det betydde att de skulle vara tvungna
att stanna ytterligare minst en dryg vecka, innan tidvattnet var på samma höjdnivå
som idag. Tidvattnet var nämligen på väg till neap,
vilket betyder att det blir lägre högvattennivå. De sticker 3,1 meter så de
skulle inte ha en chans att gå ut om de inte seglade ut idag (helst skulle de
gjort det igår, men då blåste det för mycket). Tänk så enkelt vi har det
därhemma som ej behöver tänka på tidvatten.!
En kvart
senare så lämnade båda båtarna pontonen och vi kunde lägga till. 05:45. Kunde
polis, tull och immigrationsverket klara vår utklarering på 10 minuter? Jo det
kunde de och då hade knarkhunden också genomsökt båten! Vi fick ej glatt ”Bon Vieage”. Full fart mot inloppet! Det visade sig att det
nu var måttliga vågor – bara 1,5 meter och utseglingen gick som en dans. Det är
lite ovanligt att man behöver klarera ut, fastän man inte lämnar landet, men så
är reglerna i Marocko. Vi fick också ett blått papper med flera stämplar som
skulle underlätta vår inklarering i Agadir. Upp med seglen, så underbart att
vara till sjöss igen efter en dryg vecka i hamn! Även om det var mycket att se
i Rabat, kändes det som vi hade gjort vårt där.
Vi kunde
segla i drygt 8 timmar innan vinden dog ut och det fick bli motorgång. Vi låg
ganska långt ut, vi höll 100 meters kurvan för att minska problemen med alla
fiskenät och små fiske ekor som knappt syntes på radarn. Dyningarna var långa
och följsamma så det var en behaglig ”segling”. Anders kände nog av dyningarna
lite, men det gick snabbt över och vi kunde inta vår frukost. Vi hade drygt 300
sjömil till Agadir, så det var bara att koppla av och njuta av solen och
värmen.
Vi hoppades på mer vind men den uteblev. Vi
fick istället besök av en stor sjöfågel, som följde med oss et tag., några
delfiner såg vi dock inte till på hela seglingen. Kl 18:00, när solen gick ner
började 3-timmars pass för Lena och mig. Jag kojade in först och sov mycket
bra. När jag vaknade fick jag för mig att jag fortfarande var i hamn, så mjuka
var dyningarna. Månen var i kommande och solen lyste upp ungefär en tredjedel,
vilket räckte till för att skapa en fin mångata..
Därutöver hjälpte alla tusentals stjärnorna till att lysa upp resten av vattnet
och det var faktiskt riktigt ljummet, så det räckte med långärmad tröja.
2010-10-14. på väg till Agadir 300 sjömil
Ingen fiskelycka
På morgonen hittade vi den första flygfisken som hamnat på Amelit’s däck. Jag hade checkat Mary af Rövarhamns hemsida,
men fann inget om att de skulle lämnat Essaouira. Vi siktade på att gå in där ett par
timmar för att träffa dem (vi hade ju inte sett dem sedan vi lämnade Dockan,
Malmö), sedan skulle vi segla ut vid solnedgången för att kunna angöra Agadir
som låg 70 sjömil bort. När vi närmade oss Essaouira
och hade bara drygt 20 sjömil kvar checkade jag på AiS.en
men kunde ej hitta dom där. En snabbkoll på nätet igen
visade att de lämnat Essaouira dagen
innan. Farten slogs då av för att inte angöra Agadir förrän det ljusnade nästa
morgon. Fiskegrejorna åkte fram och det blev att prova på att fiska. Efter en
timme tjöt det till och Anders var snabbt framme, bara för att konstatera att
linan gått av. På med nytt drag och förhoppning om en stor guldmakrill eller
tonfisk. Efter ett par timmar tjöt det till igen och linan var av. Vi gav upp
att fiska och ett allmänt lugn spred sig på båten. Det var enbart några enstaka
fiskebåtar vi såg förutom sjöfågel. Kvällen kom och samma procedurer upprepade
sig som kvällen innan.
2010-10-15, på väg till Agadir 300 sjömil
Angör Agadir
Kl 05:00 fylldes skärmen av en massa eko
och jag kunde se att större delen av Agadirs fiskeflotta var på väg ut – mot
oss. De kom på bredd front och det var att sicksacka mellan dem.
En
kutsbevakningsbåt kom lite nyfiket efter att vi kallat upp Agadir Port Control
och begärt tillåts att passera den ”stora” hamnen och angöra marinan, men de
lämnade oss ganska snart. De hade säkert kontrollerat oss, och sett att vi
klarerat in i Rabat. Inseglingen var enkel och kl 08:00 låg vi vid en av
pontonerna i Agadirs nybyggda och trevliga hamn. Här låg också S/Y Blue, en
norsk segelbåt som vi stött på flera gånger innan och kanske framförallt sett
på AIS’en.
Tull, polis
och immigrationsansvarig kom och hälsade oss välkomna. Inklareringen gick
snabbt då vi hade vårt blåa papper. De fyllde i alla papper själv och så kom
Sam (Samir), hamnkapten, ut och hälsade oss välkomna. Det visade sig att han hade
en gammal Amel också som han höll på att renovera i
La Rochelle, så det var inte svårt att hitta gemensamma samtalsämnen.
Det blev en
tur längs den finna stranden med en fantastiskt fin strandpromenad och ett 30
tal uteserveringar. Det var nästan så man trodde man var på en semesterort i
Medelhavet. Värmen hade också kommit riktigt och vi hade närmare 30 grader. På
kvällen åt vi mat på en trevlig uteservering med live-music.
Att kunna beställa in öl var vi inte vana vid här i Marocko, men i Agadir är det
tillåt, med hänsyn till turismnen!
2010-10-16, Agadir
En nick kan betyda mycket - Rockfestival
Det var stor
uppståndelse i hamnområdet och strandpromenaden. En stor scen med massor av belysning
och högtalare hade riggats upp. Militär och polis fanns i stort antal och man
hade satt upp avspärrningar. Jag tog en promenad längs med strandpromenaden,
efter att tillbringat ett par timmar på ett cafe i
hamnen som hade internet. När jag var på väg tillbaka hade de spärrat av
strandpromenaden där jag skulle gå för att komma tillbaka till båten. Jag
försökte med första vakten, andra vakten och tredje vakten, men nej jag skulle
behöva gå en stor omväg för att komma till båten. Då såg jag en polis med
mycket guld i mösskärmen, som tittade på mig. Snabbt gick jag fram till den
fjärde vakten och sa: ”He has given me approval
to pass here” and pekade på polisen med guldmössan.
Samtidigt nickade jag åt honom. Artig som marockaner är nickade han tillbaka
och jag kunde passera avspärrningen!
Jag passade på att reservera ett bord som hade utmärkt utsikt över scenen, så på kvällen kunde vi sitta och avnjuta koncerten vid middagen. Framträdandet uppskattade vi kanske inte till fullo, det var mycket prat på arabiska emellan låtarna och vid ett tillfälle blev det alldeles mörkt, då man lyckades mörklägga både scenen och ett närbelägget kvarter. Snart var dock allt i ordning igen och man kunde fortsätta. Stämningen och kvaliteten förbättrades allt eftersom kvällen led. Det var lite annorlunda att se alla dessa tiotusentals ungdomar vandra omkring och inte en ända var påverkad! Efter det tog Anders och jag en promenad och det blev en gin-och-tonic på en biljardsalong innan vi kom till båten strax efter midnatt. Vi var nog de ända turisterna vi såg när vi gick hem, men det verkade som hela Agadir hade gått man ur huse för att se festivalen.
2010-10-17, Agadir
Katy C kommer till
Agadir
Katy C kom på
morgonen och det blev ett kärt återseende (vi hade inte sett dem sedan Lagos)
och vi fick både höra och se vilka fina fiskar de fått. En stor gulmakrill och
flera mindre tonfiskar. På kvällen blev det en drink på Amelit där både
Katy C och S/Y Blue var med. Sedan åt vi middag på en av
de många uteserveringar som finns längs strandpromenaden. Jag provade på deras
nationalrätt couscous med kyckling, det smakade riktigt gott. Rätten tillagas i
taginen. Imorgon skall vi åka till Marrakesh
tillsammans med Katy C för att bland annat rida på
kamel och sova över med beduiner i öknen – det skall bli spännande!
