2009-06-28 – 2009-06-30
Ile d’Yeu - Plymouth
(Jag beskriver här hur ett par dagar på sjön kan vara)
Vi lämnade Port Joinville, Ile d’Yue 2009-06-28 kl 10:05 med kurs mot Brest(157 Nm) alternativt att vi skulle gå direkt till Plymouth (267 Nn). (1 Nm = 1 856 m, dvs ca 50 landmil till Plymouth.) Gick vi till Brest var beräknad ankomsttid 2009-06-29 på eftermiddagen alternativt 2009-06-30 vid 17-tiden om vi gick direkt till Plymouth med beräknade vindar dvs 59 timmar
Det blåste 4 m/s SO, dvs platt läns. Vi riggade upp vår ”spiderbommen” och seglade till att börja med med gennaker (en mycket tunt/lätt försegel på 100 kvm), storsegel och messan segel. Seglen var spirade, dvs vi hade storsegel och messansegel på babord sida och gennakern på styrbordsida. Det blev dags för sen frukost – tonfisk med ägg och lök samt smörgåsar. Vinden vred mot syd efter 2 timmar och ”spiderbommen” togs ned och messan ballonnern (en typ av gennaker för messan masten) hissades.
Vi har anskaffat en ”strumpa” till den, dvs att seglet ligger i en
”strumpa” när det hissas. När seglet är hissat dras strumpan upp och seglet
fylls av vinden. När det skall tas ned dras ”strumpan” ned och det är då enkelt
att ta ned seglet.
Efter 3 timmar dog vinden ut och vi startade ”järnseglet” (motorn - vi seglare skall ju alltid segla J). Dags för sen middag som bestod av sparrissoppa. Vi fick en fin solnedgång, även om det fanns lite moln på himlen. Det hade blivit tid för mig att sova ett par timmar. När jag vaknade hade vinden kommit tillbaka men rätt i ”näsan” (rakt mot oss) så vi fortsatte för motor. När jag vaknade bestämde jag mig för att sätta staysail (det mindre förseglet) och storsegel och messansegel- det blåste 8 m/s NV och det blev att kryssa, Efter en timme minskade vinden till 5 m/s och vred över mot N. Stayseglet togs ned och vår genua hissades. Vi seglade 35 grader mot relativ vinden – då kan vi ej använda gennakern. Gennakern kan vi som högst segla 50 grader mot relativ vind.
Ett fantastiskt hjälpmedel på natten är radarn. Den är utrustad med
AIS.
Alla större fartyg måste vara utrustade med en AIS
transponder som sänder data om fartyget som då visas på skärmen med bl.a.
uppgifter om fartygets namn samt kurs och kompassriktning. Man får också
upplysning om CPA (Closest Point of
Approach), närmaste avstånd som fartyget kommer att komma oss samt när det
gör det. Det är inte lätt att avgöra med blotta ögat vilken kurs ett fartyg har
etc. Vi har också ARPA vilket gör att vi kan markera ett fartyg som ej har AIS
och då få veta fartygets kurs, fart samt närmaste avstånd det kommer oss. Vid
ett par tillfällen hade vi upptill 90 fartyg inom radarns räckvid. Då är det
skönt att snabbt kunna avgöra om vi är på kollisionskurs med någon av dom, så
att vi i god tid kan avvärja situationen. Snart var det dags för lite sömn.
Efter 3 timmars sömn var det dags att ta vakten igen. Vi hade 
nu kommit in i ett bälte med fiskebåtar som snurrade omkring lite
överallt. Det typiska är att de ligger och trålar i 4 knop och konstant ändrar
riktning för att sedan stanna upp. Tidigare på dagen hade jag tagit ett foto på
en fiskebåt som verkade ha en husvagn efter sig – se bild (Klicka på bilderna
om du vill se en större bild).
Vid 6-tiden på morgonen gick jag av passet och fick ett par timmars sömn innan vi kom till Plymouth.
När jag väcktes fick jag höra att hela engelska flotten
eller i alla fall 9 stycken kryssare modell större hade kommit ut från Plymouth
för att hälsa oss välkomna. Det visade sig att vara en övning de höll på med,
men jag tyckte det var en storslagen gest. 
Kl 09:55 den 30 juni 2009 la vi till i Mayflower Marina i Plymouth. Resan hade gått snabbare än vi beräknat, detta pga av tidvis mer vind och tidvis stiltje (och då använde vi motorn)
När vi gick in i hamnen diskuterade vi var alla dessa fartyg legat. Men senare när vi med jollen körde upp i en av kanalerna så förstod vi. Kanalerna är djupa – 25 – 30 meter och sträcker sig långt in. Här skulle lätta kunna få plats upp mot ett hundratal kryssare och hangarfartyg.
