5 år sedan jag påbörjade min Jorden Runt Segling

Den 13 juni kl 16:10 2010 lämnade jag Malmö och Dockan och påbörjade min Jorden Runt segling. Som crew hade jag Lena som skulle vara med mig till Karibien. På bryggan i Dockan hade drygt 100 personer, nära och kära kommit för att ta förväl.

Min ursprungliga plan var att segla Jorden Runt på 5 år! Men nu har 5 år gått och jag har inte kommit halvvägs! Men det är för att det är så roligt och det finns så mycket att se och uppleva!

Segling från Malmö igenom Kiel kanalen och igenom en del kanaler i Holland och därefter över engelska kanalen. När vi sedan seglar tillbaka över engelska kanalen får vi ett fiskenät i propellern, vilket gör att vi för enbart segel ta oss ner till La Rochelle där båten servades under 1 månad. Därefter ner längs Portugals- och Spaniens kust till Marroko. Där vi gjorde en spännande insegling till Marrokos huvudstad, Rabat. Här anslöt Anders Jonzon för att segla med till Kanarieöarna.

 

Vi forsatte till Agadir där vi tillsammans meden en annan svensk båt, Katy C, med Lena och Mattias gav oss ut med beduiner och övernattade i öknen.

Sedan till Las Palmas. Överseglingen från Agadir gick snabbt. Vi hade bra vind och klarade av sträckan på 40 timmar, vilket innebar 8,5 knop i snitt! Vi seglade runt Gran Canaria och sedan anslöt vi i Las Palmas till ARC, Atlantic Rally Crossing. Här anslöt också Christer Birgersson, så vi blev 3 på vägen över Atlanten!

ARC hade 25 års jubileum och vi var 250 båtar som korsade Atlanten till St Lucia det året. Seglingen tog 19 dagar, mycket beroende på ingen vind eller motvind. Vi hade också en del problem, här har vi precis räddat spinnakern ur havet. Det var ett blocket som hade gått sönder och som fick till följd att vi tråla med 200 kvm spinnaker. Givetvis hände det på natten!

Så här bra kunde man ha med en bra besättning! :)

Dom fick däremot jobba hårt!. Här har spinnakern trålat kl 05:00 på natten!

Här i Karibien spenderade jag 3 år att segla runt och det är bara ett par stycken öar jag inte varit på. Jag fick också besök av vänner och tre av minna barn. En av de mer spektakulära händelserna i Karibien, var när jag seglade uppför Rio Manamo för att träffa Warao indianer och 70 sjömil upp i floden river jag ner en el ledning med masttoppen. På videon nedan kan du se när det hände.

De ville ha 8 miljoner Bolivares (= 600 000 USD) som ersättning för den nedrivna el.ledningen!!!! Efter mycket om och men så hamnade vi slutligen på 4 500 USD! Min bästa prutning någonsin!En annan händelse är när jag för första gången fick simma med delfiner i Dominikanska Republiken. Här hade jag 2 amerikanska crew som var med från St Lucia, Amy och Ingrid.

I Dominikanska Republiken fick vi också chansen att ta oss ner för 12 vatten fall och med min höjdrädsla blev det ett oförglömligt minne!

När jag var hemma som hastigast för att fira min yngsta dotters student. träffade jag Eva Skoglund som snabbt bestämde sig för att komma med och segla längs Kubas norra kust och sedan dess har vi tillsammans fortsatt Jorden Runt seglingen!

Kuba var en fantastisk upplevelse och jag är glad att vi fick uppleva det innan portarna öppnas och de översvämmas av turister. Vi vara förmodligen den första utländska båt som la till en en fantastisk stora marina som man håller på att färdigställa och kommer att rymma över 1 000 båtar och hela marinan är i världsklass.

Därefter seglade jag med crew ner till San Bals och Colombia. Våren 2013 besökte vi Florida där Evas dotter jobbar på superyachter. Vi tillbringade 4 månader här och höll nästan på att bli bofasta! 🙂 Här hade vi möte med alligatorer i Everglade naturpark!

Här träffade vi också bl.a Lars Häsller, en av Sveriges mesta seglare och så provflög jag ny införskaffad drönare!

Vi lämnade Florida den 1 juni (precis när orkansäsongen börjar i Karibien) och seglade igenom Bahamas och Turks- och Caicosöarna. Här fick vi prova på att simma med grisar!

Vi seglade sedan igenom hela Karibien ner till Trinidad och vidare till ABC öarana och Colombia. Här fick vi chans att både hälsa på flamingo och leguaner.

Vidare till Colombia och därefter till San Blas (för 3:e gången). Dessa fantastisk äar där man ofta hittar en liten ö dör det enbart bor en familj … och sedan finns en ö som är packade med Kuna indianer!

och vidare till Panama kanalen. Här i Shelter Bay Marinas urskog träffade vi på vrålapor, det djur som kan frambringa det högsta ljudet i världen!

Vi seglade igenom Panama Kanalen 2014 i februari.

Evas dotter, Cassandra, och hennes dåvarande pojkvän, Johnny, anslöt i Panama City.

Här har vi precis korsat ekvatorn och fått besök av Neptun!

Vi seglade sedan via Galapagos till Marquesas öarna. På Galapagos fick jag prova på hur det var att ha en säl i jollen!


På galapagos fick se fantastiskt mycket, men det som imponerade mest var nog de blåfotade boobiesarnas dans!


Galapagos har ju en fantastisk djurfauna och en miljö man verkligen vill vara rädd om. Därför var det extra förvånansvärt att vi fick se ett oljefartyg som gått upp på ett väl utmärkt rev, precis vid en strand där massor med sälar finns och också en hel del leguaner.

Som tur var fick de loss oljefartyget utan att olja läckte ut utanför oljeavspärrningarna!

Seglingen från Galapagos öarna till Marquesas är 3 000 sjömil och tog 15 dagar och 20 timmar, vilket får betraktas som snabbt. Vårt record blev 216 sjömil på ett dygn och vi hade 4 dygn med över 200 sjömil.


Till Fatu-Hiva kom vi till den 2 juni, med sina trolska klippformationer kommer vi inte att glömma! Fast det största intrycket gör nog ändå den polynesierna! De är så fantastiskt vänliga och ALLA är det!

I Fatu-Hiva träffade vi Argos igen och Amphetreete, från Sydafrika med deras 3 pojkar och en kompis. Vi träffade också Projekt Jorden Runt som vi hade träffat innan både i Panama och Galapagos.

Efter Fatu-Hiva seglade vi till Hiva-Oa där vi deklarerade in i Franska Polynesien, åtminstone på pappret, även om de riktiga inklareringen skulle ske först i Tahiti.  Efter ett para dagar här seglade vi vidare till Nuku-Hiva. Ankringsplatsen här är oftast väldigt rullig och när vi skulle tanka diesel fanns det en pir arm, men pga av den höga sjön fick vi kasta ankar och sedan ligga 3 – 4 meter från kaj, då sjöhävningen var omkring 1,5 meter. De kastade ut en lina och sedan fick vi dra ut diesel slangen! Många tog diesel vi dunkar, men vi skulle ha 800 liter, så det fick bli via slang! Vi passade på att ta en tur runt ön och titta på deras Tika.

Från Hiva-Oa seglade vi till Raroria, en sträcka på 440 sjömil. Raroria är en atoll som ligger i Toamutu öarna. Vi hade tur när vi kom till inloppet, jag hade också försökt att anpassa vår ankomst till vad jag torde skulle vara slak vatten, dvs precis när ebb övergår till flod eller tvärtom. Jag hade tur och hade lyckats pricka rätt. Vi fick en lugn insegling.

Sedan fortsatte seglatsen genom Toamotu öarna. De ära vi besökte var Raroria-Tahaena-Fakarava-Toua till Tahiti. På ön Fakurava som är världskänd för sina hajar fick jag chansen att dyka med dem!!!

Här fick vi också chans att se på odling av svarta pärlor.

 

Vi fortsatte till Tahiti där jag firade min födelsdag och blev överaska med världens party och över 40 gäster!

Sedan vidare till bl.a Bora-Bora och våra favorit öar Maupihaa.

Det är dock Maupihaa som ligger oss varmast om hjärtat med sina 5 familjer som bor där och 100 sjömil från närmaste ä och det kommer bara en färja om året! Här upplevde vi också något som gjorde Hitchkoks skräckfilm “Fåglarna” till en barnfilm! 🙂

Därefter till Tonga innan vi styrde söderöver till Nya Zealand. Här ligger jag nu och räknar med att inom någon vecka segla norrut till Fiji, där Eva kommer att ansluta. Sedan seglar vi till Vaunatu, där vi tänker hjälpa invånnarna på avlägsna öar, efter den fruktansvärda cyklonen Pam’s härjningar. Sedan till Nya Kaledonien och i november styr vi åter söderöver till Nya Zealand eller Australien för att undvika cyklon säsongen. Vi vet inte hur länge vi kommer att fortsätta, men att det dröjer flera år innan vi kommer tillbaka till Europa är säkert.
Under resan har jag träffat många fantasiska personer, men tänkte bara nämna ett par av dem här:

– Malakai träffad jag för första gången 2010 i St Lucia och träffade sedan honom flera gånger under årens lopp. Här visar Malakai sitt Santa Lucia för mig.

– Lasaro och Alejandro på ön Levita på Kuba som hjälpte till på många sött och lagade mat på Amelit efter en dags fiske. Jag träffade dem ett år senare och ser fram emot att träffa dem igen när vi kommer till Kuba igen.

– Hio på ön Maupihaa där han och jag dök på vraket efter Zeeadler.

Sedan jag lämnade Malmö har jag seglat drygt 23 000 sjömil = . (Ett varv runt joden är drygt 21 000 sjömil).
Här ser du min ursprungliga planerade segling.

Jag har så här långt spelat in drygt 150 video filmer som har setts av över 500 000 besökare på YouTube.

YouTube Album

Tack för att du läst detta och hoppas du kommer att följa oss på vår fortsatta färd!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *